Livet är förändring

Vi skippade julafton i år, då vi hjälptes åt att ta hand om Sessan i stället, och jag har verkligen längtat efter att få göra mer med Ares. Det har kanske fällts en trött tår eller två, eftersom mina julplaner var att spendera extra mycket tid med Ares, men livet kom ju emellan och det finns helt enkelt inte riktigt tid och energi för det. Vi åker till Sessan tre gånger om dagen och sköter om henne, och oron har tagit lite på mig. Nu har vi exempelvis en massa plusgrader, helt plötsligt, vilket gör vägarna ishala, så nu vågar vi inte ta Sessan på promenad heller, hon är barfota och vi är rädda att hon halkar. Snart tänker vi dock släppa ut henne i hagen så hon får vara med sina mammor. Där är det mindre halkigt.  Väderomslaget har också lett till ganska kraftig vind och alla hästarna på stallet är yviga och lite vilda som följd av detta. Lägg till tung snö som rasar från plåttak och träd. Det är fullt ös.  När det började mörkna för dagen så kände jag att lite ork borde jag än...

  Vad skönt det är att vara två när en häst är skadad! Som jag skrev tidigare så var det en helt annan upplevelse för mig när Galishimo skadat sig 2013. Det blev en stor utmaning och jag hade svårt att orka med allt. Galishimo var riktigt svår att hålla i box. Nu när vi är två och hjälps åt så är det ganska trevligt. Vi är ju dessutom jullediga så det finns tid och ork att prioritera henne. Sessan är välryktad och väldigt, väldigt ren. Hon är nästan glittrig i manen och svansen. Jag tror aldrig jag sett en så ren palomino förut. Ares blir ju också ovanligt ren för jag ryktar honom två gånger om dagen. Jag ryktar honom en stund när han tas in för att hålla Sessan sällskap över natten, och sedan är det många lager spån i man och svans som tar sin tid att borsta ut innan jag släpper ut honom igen. Sessan är lugn på box och verkar tycka det är helt okej att tillbringa tiden där. Det är ett ganska stort stall så det är många som kommer och går och stallar upp sina hästar i någon spilta ...

  Vilken oväntad lördag vi fick! Jag hade ridit Ares lite, mamma var och hälsade på, och när vi skulle ta in Sessan så såg vi att hon haltade lite.  "Är hon inte lite svullen?" undrade jag och tittade på benet. Jo. Hon var lite svullen, och hon hade en liten sparkskada i bakbenet från en brodd.  "Vi måste nog ta tempen på henne regelbundet och hålla koll på detta." sade jag till Jonatan och han höll med. Sessan hade 38.0 C och det kändes väl inom det normala. Vi pysslade lite med henne, hon var precis som vanligt, och sedan släppte vi ut henne i hagen. På kvällen åkte Jonatan till stallet igen för att ta tempen på henne, och då var temperaturen på 38.5 C. Jonatan ringde till distriktsveterinärerna för rådfrågning, och de bestämde sig för att komma ut och titta på henne.  Veterinären rakade Sessan med en rakapparat. Sessan var helt lugn och lät henne raka henne utan problem.  "OJ! Det där är verkligen precis fel ställe för en häst att göra sig illa på... det här...

  "Får jag rida Ares?"  Den frågan får jag då och då. Både från ungdomar och från erfarna vuxna ryttare. Och det har varit lite svårt för mig hur jag ska förhålla mig till den frågan. Till att börja med så tänkte jag att Ares skulle vara lite av en "allemanshäst". Det var därför jag köpte en welsh cob. Det finns exempelvis en jättefin welsh cob-korsning här på stallet, som med glädje och trygghet verkar kunna bära vem som helst på ryggen. Så tänkte jag mig att Ares skulle bli när han blir vuxen. En stor snäll nallebjörn som alla kan rida.  Men inte känner jag så idag, när jag får frågan! Visserligen spelar det inte någon roll, för i princip ingen tar för givet att de får rida en ung fyraåring. Själv fick jag ju faktiskt rida en jättefin och väl skolad fyraåring för tre år sedan i DETTA inlägg och det kändes hedrande, och jag tog det väldigt försiktigt. Men jag frågade aldrig.   Varför känns det så svårt att låta någon annan rida honom? Jag har vridit och vänt p...

Nu är det första gången med Ares, som jag känner att han är en säker kille att ta till ridhuset! Jag känner mig dessutom äntligen helt frisk, så det finns energi och inspiration att åka iväg igen!  Vi åkte till Skellefteå Ridklubb både lördagen och söndagen, två dagar på raken! Jag tänkte att han är så pass klok och duktig nu att han fixar att åka två dagar efter varandra. Var dag hade dock sina olika utmaningar och eftersom omvärlden konstigt nog inte kretsar kring mig och Ares, så fick vi anpassa oss.  Lördagens utmaning var tre duktiga hoppryttare som hade hoppträning i nya ridhuset samtidigt som vi var där. Eftersom Ares behöver träna på "ståhej" så tänkte vi att en hoppträning är ett alldeles perfekt "ståhej" som han kan få stå och glo på. Sagt och gjort. Vi stod och glodde på atletiska långbenta hästar och modiga ryttare som tog sig an allehanda hinderkombinationer. Sedan skrittade vi runt en stund och tog det bara lugnt, mellan hinder och tränare och hoppekip...

Jag tror att jag precis nådde toppen av min hästkarriär! Haha!  Jag och Jonatan gick på en föreläsning om hästens inlärningsförmåga på lördag kväll. Det är för samma dressyrtränare från Stockholm som jag började rida Galishimo för, för länge sedan. Jag har följt henne i många år, men den där allra första gången jag träffade henne, så började vårt pass med att Galishimo slängde av mig rejält i backen.   Jag som 31-åring och Galishimo som mörk 3-åring, innan han blev skimmel. En bild från 2012.  Under föreläsningen i helgen så inledde tränaren en liten bakgrund i hennes karriär, och om olika hästar som fungerat som "dörröppnare". En "dörröppnare" är en sån där häst som traditionell träning inte bitit på, och som inspirerat en att söka mer kunskap, annan kunskap utöver traditionerna. Jag satt mest tyst och lyssnade, men insåg ju att min fina Galishimo verkligen var min dörröppnare. Och just denna tränare var ju en dörröppnare också, som hjälpte mig att förstå Galishimo...

  Dom verkar kunna sina grejer, de där gamla ridlegenderna som pratar om kontaktträning med bettet. Det känns lite lustigt att alla övningar med bettkontakt från marken, då jag står mitt emot honom och gör olika övningar med bettringarna, ger en helt annan känsla nu när jag sitter upp. Ares kändes mjuk som smör och det kändes som att han kunde skilja bra på uppresande tygeltag, det vill säga när jag höjer händerna och vill få fram näsan, samt bromsande tygeltag, när jag kramar händerna lite om tygeln och slutar följa med. Han var nog bara bakom lod några enstaka gånger under ridpasset, kanske max 10 sekunder sammanlagt, och han gapade ovanligt lite. Resten av tiden så tuffade han fint på, i en öppen form med nosen framme, och även lite höjd hals periodvis.  Det hände även mycket annat idag. Ridbanan var en isbana med regnvatten på, jag kunde knappt gå en meter utan broddar där, så vi tog fältet där hästarna sommarbetat i stället. Snön låg tung på fältet men inte allt för djupt...

Igår på fredagkvällen kände jag mig äntligen ganska pigg. Jag har haft låggradig feber och trötthet sedan bältrosen bröt ut i slutet på oktober! Jag, som brukar ligga helt utmattad efter jobbet, firade min feberfria dag med en härlig kvällspromenad i mörkret och kylan utmed Skellefteån, med Jonatan och hundarna. Kanske kommer febern tillbaka igen men man får njuta så länge man känner sig pigg.  Jag har i alla fall lagt lite extra tid åt att titta på olika filmer och instruktioner och främst fokuserat på Phillipe Karl och hans School of Legerete som innebär ungefär "lätthetens skola". Det handlar om hur hästen blir självbärig och lyhörd på lätta hjälper. Jag tänker mest på hur han jobbar med hästar som är lite tunga i handen, eller lätt kryper bakom lod, och hur man hjälper hästen ur det.  De övningar jag gjort (från betalkanalen wehorse) på Ares har absolut fungerat. Det som jag gillat med Phillipe Karl är att han instruerar alla typer av ekipage, han verkar föredra PRE-hästa...

Ares får fortsatta små övningar med småpill som känns ganska roligt att göra. Han har blivit jättefin på att låta mig höja, sänka, böja och vända huvud och hals, både med bett eller bara med grimma. Han känns så positiv, mjuk och följsam och verkar tycka det är trevliga övningar.  Jag har även börjat med att stå bredvid honom i spiltan, lyfta handen och knacka försiktigt med spöet på andra sidan på honom. Detta var inte lätt för honom att förstå att han skulle flytta sig MOT mig, han är van att gå undan för mig och inte tränga sig på min "bubbla", så han flyttade sig lydigt ifrån mig, trots att jag knackade honom på andra sidan. Då fick Jonatan hjälpa till och ställa sig lite i vägen några gånger så Ares inte hade något annat val än att flytta sig mot mig på knackningen. Då fick han en godis och lite beröm, och då förstod han plötsligt väldigt snabbt vad det hela handlade om. Sedan har vi upprepat det några gånger, och nu ser det så här lugnt och fint ut!  Snart är det dags a...

Vilken sommar jag hade! Det hände väldigt mycket på en och samma gång, och det kändes som att jag inte mentalt hann med riktigt! Och mitt i allt med islandsresa och hästköp denna sommar så satt jag på Opus bilbesiktning på Solbacken och själv fick se hur otroligt rostskadat underredet var på min gamla Honda.   Jonatan tog ledigt från jobbet och hjälpte mig att hitta en ny bil, men allt fick rappas på, då de såldes väldigt snabbt. Men det var lite stressigt. Samtidigt som jag körde de olika bilarna, i det varma fina sommarvädret, så satt Jonatan vid passagerarsätet och  bläddrade på forum om just den modellen och vad andra tyckte om den. Det blev en väldigt snabb affär och några dagar senare åkte vi iväg till Island. Snabba ryck!  Idag satt jag på samma bilbesiktning, nästan på dagen sex månader senare, med samma besiktningsman som tidigare belyste problemen med min gamla Honda, och jag kände mig betydligt bättre till mods. Nöjd över bilköpet. Ser inte bilen lite snyg...

Jag har haft en detox från vissa hästforum i ett par veckor nu. Det är egentligen inte forum jag har någon nytta av över huvudtaget. Ofta är man i forum för att söka någon form av samhörighet och någon som tänker likadant. Egentligen bara att vilja bli sedd och dela med sig av sin resa.  Själva utvecklingen i hästhanteringen, och att bli bättre på det man gör, tycker jag fungerar absolut bäst med en meriterad tränare på plats, eller någon som kan filma mig och hjälpa mig analysera vad som händer på filmen. Råd tar jag helst från någon jag sett hantera sina hästar i verkligheten och som jag blivit imponerad av. Som pensionären Rolf som hade fyra unghingstar som han fått lydiga, mjuka och hänsynsfulla.  Tyvärr är många hästforum en arena för både sublim eller öppen mobbing och ett ändlöst felsökande från kvinnor som blir stressade av att andra tänker annorlunda. Särskilt de anonyma forumen som inte modereras så noggrannt. Jag har varit i forum i perioder och märker att jag oftas...

Jag har hamnat i ett träsk av låggradig feber och har inte jobbat sedan i onsdags. Det kändes lite skönt att ge upp. Jag jobbade för fullt när jag hade bältros och kämpade verkligen för att hålla mig på banan, men det verkar inte gå över ännu och nu känner jag tydligare att jag behöver vila.  Jag har inte orkat med Ares på hela veckan men idag på lördagen så orkade jag dit. Lite trött och blek så åkte jag iväg med Jonatan, trots att febertermometern fortsatt visade en grads feber. Men man kan ju göra lite lättare övningar. Jag är ganska klar med vad jag vill träna på, och det är ju att han ska ge efter fint och mjukt på tygeltag. Precis som jag har tränat på töm.  Här står jag mitt emot honom och min bortre vänstra hand drar i den bortre tygeln så att han behöver svänga huvudet. Min högra hand puttar på lite från min sida. Ares ska acceptera att jag styr hans huvud på det viset, utan att börja streta eller trampa runt. Hade jag varit klokare hade jag gjort denna övning när han...

  Nu har jag vågat mig upp i sadeln igen! Det tog emot när jag hade bältros och trötthet och det ena med det fjärde. Men vet ni vad? Jag köpte Ares som en trevlig hobbyhäst att ha kul med på min fritid. Jag måste verkligen påminna mig själv, om och om igen, att det inte finns några "måsten" med honom. Han är en nöjeshäst. Han är MIN nöjeshäst!  Ares var dock väldigt pigg och framåt i helgen, och det märks att han verkligen tycker om att jobba. I lördags plumsade vi i djupsnö och jag trodde det skulle bli en mjuk introduktion för mig till att börja rida honom igen. Jag hade hoppats att han skulle bli trött och slö efter att få trava lite i den knähöga nysnön ute på fältet, men han gick bara snabbare och snabbare. Han drog bak öronen, fick något vilt i blicken, och plumsade energiskt på, med höga knälyft, så snön yrde åt alla håll, det gick bara snabbare och snabbare, jag märkte att bromsen satt sämre och sämre för varje varv.  Han bangar verkligen inte en utmaning!  D...

  Det tar tid att bli frisk igen, och jag såg på mina minnen på Facebook att jag även var långdraget sjuk förra året. Och säkert året innan när jag hade järnbrist. November är inte min månad helt enkelt. Jag klarar i alla fall att jobba, och tycker det känns meningsfullt. Men nu under söndagen kroknade jag.  Jonatan åkte, utan mig, till stallet i söndags och tog Ares på en avsutten promenad i alla fall, de gick ut på en promenad i snöfallet och joggade även tillsammans lite ute på ett fält. Jonatan var jättenöjd och tyckte Ares var exemplarisk. Jag trodde att han skulle vara lite vild i snön, men jag hade fel. Sedan så tog han ut Sessan också och tränade henne.  Ser ni förresten Sessans små "manpaket"? Haha, hon fick manpaket av mig av bara farten i lördags när vi var där. Med manpaket så menar jag att jag inte bara flätar manen i en fläta, utan att jag binder upp flätan i sig själv till en liten kringla som håller ihop av gummisnoddar. Det skyddar flätan mot nötning och ...

  Jag hade ett fortsatt behov av återhämtning så vi hade en riktigt återhämtande söndagskväll i Sjöbotten. Jag har känt mig frusen och spänd under dagen så Jonatan gjorde en riktigt mysig brasa i eldstaden i vardagsrummet, och värmen kröp sig långsamt på. Jag har aldrig varit med om att han eldat i eldstaden under den tiden vi varit tillsammans, för vi har oftast växlat upp och renoverat och fixat, när vi varit här. Så det var premiär med levande brasa för mig, här i vardagsrummet.  Vi slog på Sagan om ringen på TV:n, som gick hela kvällen, och vi gosade med hundarna, åt godis, och scrollade i mobilerna. Till slut var värmen uppe i 26 grader och då trivdes jag som bäst! Då led alla andra...  Vi köpte ett gulligt dörrstopp på JYSK för glasdörrarna.  Jag tror inte jag var riktigt beredd på effekten av att renovera huset tillsammans. Låter ju konstigt att säga att det bara blev så. Men det bara blev så. Vi var överens om att lägga extra kärlek på huset under semestern o...

  Jag följer traditionerna jag hade med Galishimo och tar det lugnare med ridning i november månad. Det är en ganska kall månad. Underlaget kan vara för hårt och ojämnt för hästarna att kunna busa i hagarna. Så de kan vara undermotionerade samtidigt som det är kallt och de inte fått en ordentlig vinterpäls. Det kan ge väldigt pigga hästar!  (Jag kan verkligen sakna de fina hagarna i Ursviken när Ares stod med två hingsponnier för två år sedan, för där var underlaget torrt och galoppvänligt ända tills snölagret blev för djupt, den vintern var han väldigt välmotionerad, snäll och lugn.) Jag har fortfarande känt mig trött och spak efter bältros och jobb, så det passar att ta det lugnare med Ares utifrån det också. Vi var ute och gick 4,5 kilometer med honom i söndags och han sköter sig jättebra. När jag inte rider och fokuserar på det så hittar jag annat hästrelaterat som intresserar mig.  Jag har bland annat börjat träna Ares att ge efter för ett one rein stop. Dvs han ska ...

Det har varit en tuff period här under tiden jag haft bältros. Jag har haft låggradig feber, jobbat med två utredningar och jobbat väldigt mycket övertid, samtidigt som jag haft smärtsamma blåsor på kroppen. Mitt i kämpandet slutade min dator fungera och en hel dag gick åt att ringa kundsupport och försöka åtgärda problemet, tills de gav upp och gav mig en lånedator. En hel del text och alla anteckningar från One Note försvann.  Men det har ändå gått bra! Jonatan har gjort allt han kunnat med markservice, och diskat, fixat mat, dammsugit, tvättat och vikt kläder. Jag har suttit uppe på kvällarna och skrivit, vridit och vänt på ord och formuleringar. För det handlar ju inte bara om att skriva, det handlar om att kliva in i en verksamhet och beskriva vad man ser, på ett så objektivt och realistiskt sätt som möjligt. Låter det enkelt? Det gör det nog. Men det är det inte.  Jag har lämnat in en färdig rapport på 12 sidor enligt deadline, och ett annat utkast på 17 sidor för gransk...

 Det har varit väldigt givande att få tänka om och tänka till med Ares bettkontakt. Man är aldrig för gammal för att tänka om och byta träningsmetoder! Som sagt, Galishimo var jättekänslig och högrest och behövde ett annat träningsupplägg än Ares som är stark, självsäker, gärna blir låg och ger ett mottryck.  Så vi pillar på med bettverkan. Utöver tömkörningen så har jag gått tillbaka till basövningar med bettet som jag verkligen insett poängen med. Jag tränar grundligare med att stå mitt emot Ares och lyfta bettet, och då ska ju hans huvud följa med, att sänka bettet och hans huvud ska följa med, att dra i vänster och höger bettring och han ska stå stilla och böja halsen efter bettverkan, lungt och utan gapande och stretande. Det går bara bättre och bättre! Sedan så tömkör vi och jag jobbar mer med grunderna. Vi skrittar och sedan gör jag halt, utan stretande, sedan så backar jag honom med bettet, utan stretande, och med repetitionerna blir han bara mjukare och mjukare! Det k...

  Vilken hunk Ares håller på att bli! Jag har saknat honom hela veckan när bältrosen slog ut. Trots att jag vet att han mår bra av att gå i hagen med sina kompisar så ger han mig en särskild känsla i magen. Jag längtar efter honom, känna på hans allt fluffigare vinterpäls och veta att han mår bra.  Så här, som på bilden nedan, såg han ut när jag hämtade honom när han var två år. Vilken söt liten räka han var.  Så här såg han ut när jag gick med honom på vår första promenad för två år sedan. En och annan undrade om han skulle bli för liten för mig, och jag ryckte på axlarna och sade att då kan jag väl köra honom i stället. För det är ju inte ridningen som är viktigast med Ares. Det är Ares som är viktigast med Ares. Att få vara med honom. Men han var ju bara två år då, och mycket händer på två år.  Idag var vi ute på en kort promenad i ett vackert vinterlandskap, och han ser ut så här! En stor kille!  Tyvärr orkade jag bara gå ca 500-700 meter eftersom jag har f...