Promenad och one rein stop
Jag följer traditionerna jag hade med Galishimo och tar det lugnare med ridning i november månad. Det är en ganska kall månad. Underlaget kan vara för hårt och ojämnt för hästarna att kunna busa i hagarna. Så de kan vara undermotionerade samtidigt som det är kallt och de inte fått en ordentlig vinterpäls. Det kan ge väldigt pigga hästar!
(Jag kan verkligen sakna de fina hagarna i Ursviken när Ares stod med två hingsponnier för två år sedan, för där var underlaget torrt och galoppvänligt ända tills snölagret blev för djupt, den vintern var han väldigt välmotionerad, snäll och lugn.)
Jag har fortfarande känt mig trött och spak efter bältros och jobb, så det passar att ta det lugnare med Ares utifrån det också. Vi var ute och gick 4,5 kilometer med honom i söndags och han sköter sig jättebra. När jag inte rider och fokuserar på det så hittar jag annat hästrelaterat som intresserar mig.
Jag har bland annat börjat träna Ares att ge efter för ett one rein stop. Dvs han ska stå helt stilla och vända huvudet nästan mot sin egen mage om jag tar i ena tygeltaget. Vi är nästan där när vi tränar från marken, och han vrider sig lydigt nu när jag tar i tygeln, utan att börja vandra runt och svänga åt det håll jag dragit. Det sitter inte perfekt men man märker att han förstår det om han får tänka till lite.
Jag har inte intresserat mig för one rein stop trots att westernfolk föreslagit det i flera år när jag hanterade Galishimo, snarare har jag blivit frustrerad. Att lära hästen stanna och vända in huvudet när den är stressad känns livsfarligt om man har en spänd häst som lätt tappar balansen. Och till viss del står jag fast vid det. Det sista jag vill göra är att skapa obalans på en panikslagen häst.
Men det finns utbildningsmaterial på nätet, bland annat Ryan Rose, som förklarar one rein stop lite tydligare. Han använder inte övningen för att plocka ned en redan stressad häst, utan för att checka av att hästen är så avspänd att den är redo att ge hela sitt huvud och ställa sig i en sårbar position. Då blir övningen mer begriplig direkt. Om hästen börjar bli fundersam eller vill ha koll på omgivningen, så kan man ställa frågan igen, om den är redo att släppa kontrollen, ge hela sitt huvud och ställa sig i en sårbar position. Igen.
För Ares handlar det ju också om att följa tygeltagen och inte streta emot dem. Att träna honom på att om han bara följer trycket så får han en eftergift. Allt ska vara logiskt.
Ares är också ganska dominant lagd och när han börjar mäta sig mot andra hästar i ridbanan, då kan det vara bra att träna in övningen så han måste underkasta sig mig. Just nu brukar jag nypa honom i nacken för att han ska sänka huvudet när han gör sig stor inför andra hästar, det fungerar bättre och bättre, men ju fler verktyg jag har desto bättre!
Kommentarer
Skicka en kommentar