Bältros, bettkontakt och arbetsväst

Det går hyfsat bra med bältrosen. Men förloppet går så långsamt. Jag har fortfarande feber varje dag, och kluster med blåsor över vänstersidan. Blåsorna blir större och hårdare. Rodnaden runt blåsorna har minskat lite också. Men spricker gör dom inte. Så jag försöker bara ta det lugnt, jobbar hemifrån, och väntar på bättre tider. Jag tror att jag kan orka ta en promenad med Ares idag i alla fall, men jag missar att delta i dressyrkursen. 

Jag har förresten en ny tröja igen. Det är intressant att se förändringen i hur jag hanterar nya kläder nu jämfört med början av mina inköp i augusti. Från början visade jag upp varje plagg för Jonatan och var väldigt glad. Sedan så har jag blivit lite mer diskret med mina nya inköp, och nu när sista påsen med beställda kläder stod utanför dörren (med två stickade klänningar) så skämdes jag nästan lite! Haha, nu är det nog. Känslan av skam är i detta fall en tydlig och pålitlig indikator på att jag shoppat tillräckligt mycket kläder för i år! 

Jag blev i alla fall klar med den där viktiga utredningen, jag känner mig nöjd över slutresultatet, och det känns skönt med en sak mindre att arbeta med. 

När man är stilla och inte kan greja med Ares så mycket så passar jag på att titta på instruktionsvideor och få lite upplägg för vad jag ska tänka på med Ares. Det har gett lite nya infallsvinklar, faktiskt. Särskilt kring mun och bettkontakt.

Det är svårt att prata om Ares utan att prata om araben Galishimo först. Galishimo var väldigt mjuk i munnen och känslig, jag fick lära mig att vara väldigt stilla och försiktig i mina signaler med honom. Det var viktigt att inte göra några överraskande tygeltag för då började han undvika bettet, och det vill man ju inte. Han var ju en arab och hade förstås tendenser att lyfta huvudet så jag fick jobba väldigt mycket med inbjudande tygelkontakt och låga, mjuka, händer. 

Ares då. Min underbara welsh cob, han köpte jag för hans styrka och stabilitet, och att han inte är lika känslig. Han är också annorlunda byggd och betydligt mer lång i sina steg och i sin kropp. Jag är otroligt glad över Ares egenskaper, men jag förstod inte hur mycket jag skulle behöva ställa om min egen ridning. Och det är mycket jag behöver ställa om. Det är många "sanningar" jag måste ifrågasätta hos mig själv.

Jag tror mina största misstag med Ares är att jag haft mjuka inbjudande händer, och tidigt jobbat med att han ska sänka sig, precis som jag jobbade med Galishimo.

Grejen är ju den att Ares inte behöver sänka sig! Han behöver höja sig! Då blev det plötsligt så här som det blev  på den här bilden nedan i april. Snyggt men jättefel. Han djupdyker nedåt in i den allt för mjuka kontakten och jag måste försöka dra upp honom, men när han har detta djupa läge så är han redan så djup att nosen åker in mot bogen när jag försöker dra upp honom. Och så märker jag att han ofta försöker med mottryck och "trycka sig igenom" tygeltagen och där har jag kanske inte varit tillräckligt konsekvent och fast. För jag hade elva år med en arab. 

Men det är ju därför ridsport är så roligt. Man måste reflektera och tänka efter vad man själv behöver göra för att utvecklas och ge hästen de bästa förutsättningarna. Jag såg några övningar på Wehorse som skulle kunna passa mig och Ares jättebra. Bland annat denna övning att höja huvudet. Man sitter på hästen när den är stillastående och ser till att kunna höja huvudet utan att det blir en dragkamp. Den känns som precis som det jag behöver. (Filmen är ju förstås betydligt längre än klippet nedan och man börjar från marken.) 

Så vi har lite att jobba vidare på! 

Apropå jobb så har Super-Sessan fått en arbetsväst av Jonatan. Han har köpt en liten barbackapad för ponnier och en liten fluffig sadelgjord som han inte drar åt särskilt hårt. Jag tycker det ser otroligt gullig ut och står bara och stirrar på dem ibland. Så redan nu, när hon är ett år, får hon börja med sadelrutinen. Som vanligt tar hon det jättebra. Kanske ska vi även börja tömköra henne snart, hon har verkligen inga problem med bettet heller. Tänk vad trevligt det är med en Super-Sess i sitt liv!