Att rida i snö och mörker

 

Nu har jag vågat mig upp i sadeln igen! Det tog emot när jag hade bältros och trötthet och det ena med det fjärde. Men vet ni vad? Jag köpte Ares som en trevlig hobbyhäst att ha kul med på min fritid. Jag måste verkligen påminna mig själv, om och om igen, att det inte finns några "måsten" med honom. Han är en nöjeshäst. Han är MIN nöjeshäst! 

Ares var dock väldigt pigg och framåt i helgen, och det märks att han verkligen tycker om att jobba. I lördags plumsade vi i djupsnö och jag trodde det skulle bli en mjuk introduktion för mig till att börja rida honom igen. Jag hade hoppats att han skulle bli trött och slö efter att få trava lite i den knähöga nysnön ute på fältet, men han gick bara snabbare och snabbare. Han drog bak öronen, fick något vilt i blicken, och plumsade energiskt på, med höga knälyft, så snön yrde åt alla håll, det gick bara snabbare och snabbare, jag märkte att bromsen satt sämre och sämre för varje varv.  Han bangar verkligen inte en utmaning! 

Det är ju jätteroligt att han är arbetsglad och bjuder till. Det tänker jag ta tillvara på! 

En annan sak jag tog itu med, igen, det var ju att rida Ares i kyla och mörker. Det är ju lite lättare att ta itu med nu när man har sällskap av Jonatan och lilla Super-Sessan så jag inte känner mig helt ensam och utelämnad på ridbanan. Vi gick ned till ridbanan under söndagkvällen och jag tränade lite från marken, lite uppsittning, böjning för tygeltag, och jag ryggade även honom en hel del. Det känns som att han förstår det bättre och bättre, och han gör ofta ryggningarna på ett samlande sätt. 

Jag märker också att jag sänkt mitt prestationstänk sedan vi skaffade SuperSessan. När Jonatan kom till stallet bara för min skull, så hade jag ändå någon slags känsla av att han inte skulle åka till stallet och hjälpa mig i onödan, då måste ju även jag anstränga mig och faktiskt utmana ridningen lite, visa lite framsteg. Men det funkar ju inte alltid om man är trött efter jobbet eller kanske inte i form för stordåd.

Nu är det annorlunda, för nu så tar ju Jonatan SuperSessan till ridbanan samtidigt som jag håller på med Ares. Så då gör dom sina grejer på ena sidan av ridbanan och jag och Ares gör våra grejer på andra sidan. Prestationstänket försvann snabbt som i en grisblinkning. Sessan struttar runt och gör sin grej och jag och Ares struttar runt och gör våra grejer. Om jag sitter upp eller av spelar ingen roll. Sedan tittar vi på varandra och hjälps åt med feedback om det är något vi funderar över. Det blir mysiga kvällar!