Ingen har dött under vansbrosimmet

Sandra fotade mig när jag tog ett dopp under lunchrasten...

Jag har berättat för min mor att jag tänker simma vansbrosimmet i år.

Mamma blev förfasad och argumenterade starkt för att jag skulle låta bli att simma.

Jag försökte förklara att jag tagit simlektioner i tre terminer och att jag simmat både halvvansbro och tjejvansbro och att det var dags för mig att simma hela Vansbrosimemt.

Mamma började gnissla om att hon tyckte jag var för ung för att dö.

Jag fortsatte lirka lite försiktigt med att jag ju varit med om simning i öppet vatten på triathlonlopp och att jag överlevt alla gånger.

Mamma grämde sig över att behöva begrava sitt eget barn och orättvisan i detta.

Jag tappade tålamodet lite och sa att jag har ju för fan överlevt 150 fallskärmshopp. När hon inte ville ta till sig detta, så tryckte jag obarmhärtigt på att jag överlevt 150 fallskärmshopp INKLUSIVE den gången jag FAKTISKT glömde att utlösa fallskärmen en gång. Jag kom på det när det var 600 meter kvar till marken och jag föll mot marken i 200 km/h. Tunga artilleriet alltså, rakt mot min mammas ömma mammahjärta. Jag överlevde den gången också. Blåslagen som bara den men vid god vigör, poängterade jag.

Mamma blev tyst. Jag tror hon blev stel av skräck.

Sedan försökte jag vara lite snäll och förklarade att ingen någonsin har dött under Vansbrosimmet sedan 1956 och att hela tillställningen i stort sett varit fri från komplikationer under alla dessa år.

"I STORT SETT?!" utbrast mamma med ångestladdad röst, innan hon fortsatte:
"Men HÖR du inte att de försöker MÖRKA NÅGOT?! Annars skulle de inte säga 'i stort sett'?!" mammas röst darrade.

Jag försökte återuppbringa mitt tålamod och förklarade för henne att tjocka människor som är otränade ibland får problem och bryter, enligt ett reportage där en läkare yttrat sig, och att även äldre personer över 75 år kan få problem i det kalla vattnet, och att det är där komplikationerna brukar inträffa.

"Du kommer alltså att bli neddragen under ytan av en fet tant." konstaterade mamma med en logik som bara mammor har.
"Eller en gammal gubbe." suckade hon med stort vemod.

Då provade jag omvänd psykologi och la till med min lenaste stämma:
"Ja. Mamma. Jag kommer nog att dö. Det blir nog så. En fet tant och en gammal gubbe kommer att dra ner mig under vattenytan och stå på mig tills jag inte kan andas. Det kommer att ske när samtliga funktionärer och andra simmare just precis råkar titta åt ett annat håll. Men då kan du ju åtminstone säga till reportrarna att du visste att det skulle hända hela tiden."

"Nu tycker jag att vi pratat färdigt." sa mamma sammanbitet.

Och la på.


.