Hemma
"Eh, du. Jag undrar om vi kan ta lite fika tillsammans, på lördag?" frågade den unge killen som uppenbarligen var polis.
"Visst, men helst skulle jag behöva bärhjälp på IKEA." konstaterade jag.
Den korta dialogen summerar min helg ganska bra, faktiskt. Jag har lite svårt för att prioritera dejtande och män. Snarare har jag börjat intressera mig för inredning, och framför allt möbler. Möbler har alltid förut känts som belastningar. Möbler väger mycket och är svåra att ta med sig när jag följer jobb eller anpassar mig till de relationer jag haft. Jag brukar inte vilja köpa möbler för så fort jag finner en möbel jag gillar så tänker jag
"Hur ska jag få med mig den där nästa gång jag flyttar?"
eller
"Ja den där tavlan passar ju bra till stället jag bor i JUST NU men man vet ju aldrig vart jag bor nästa år och den kanske inte passar alls på en helt annan vägg..."
Jag har alltså låtit bli att handla möbler.
Nu är helt plötsligt inte möbler något problem för mig längre. Möbler är helt plötsligt viktiga, viktiga manifest och symboler för att jag inte vill flytta någonstans.
Möblerna hjälper mig också att befästa mitt jag, och vad som är mitt. Jag har plötsligt börjat fundera mycket mer på vad som är min smak och vad jag trivs med. I helgen har jag finulat ihop det riktigt bra. Jag har ägnat hela helgen åt att boa i in mig, jag har köpt möbler på Loppis och kompletterat med saker från IKEA. Jag har upptäckt att jag gillar kuddar. Massor av kuddar. Och filtar. Gärna flera lager filtar, och täcken. Det är jätteskönt att gosa ner sig bland en massa kuddar och filtar med en god bok och några levande ljus. Ovärderligt nästan.
Visst följde killen mig på IKEA, men han verkade inse att jag inte riktigt var tillgänglig på andra plan än så. Att jag inte var tillgänglig på något annat plan än IKEAS övre plan för tak-och-golvlampor.
Det är helt plötsligt viktigt för mig att ha ett hem. Ett rent fint mysigt nystädat hem med öppna ytor med med kuddar och filtar och ljus och mys. Det ska finnas god mat i kyl och frys och hunden ska må bra.
Mer begär jag inte.
Just nu.
.
"Visst, men helst skulle jag behöva bärhjälp på IKEA." konstaterade jag.
Den korta dialogen summerar min helg ganska bra, faktiskt. Jag har lite svårt för att prioritera dejtande och män. Snarare har jag börjat intressera mig för inredning, och framför allt möbler. Möbler har alltid förut känts som belastningar. Möbler väger mycket och är svåra att ta med sig när jag följer jobb eller anpassar mig till de relationer jag haft. Jag brukar inte vilja köpa möbler för så fort jag finner en möbel jag gillar så tänker jag
"Hur ska jag få med mig den där nästa gång jag flyttar?"
eller
"Ja den där tavlan passar ju bra till stället jag bor i JUST NU men man vet ju aldrig vart jag bor nästa år och den kanske inte passar alls på en helt annan vägg..."
Jag har alltså låtit bli att handla möbler.
Nu är helt plötsligt inte möbler något problem för mig längre. Möbler är helt plötsligt viktiga, viktiga manifest och symboler för att jag inte vill flytta någonstans.
Möblerna hjälper mig också att befästa mitt jag, och vad som är mitt. Jag har plötsligt börjat fundera mycket mer på vad som är min smak och vad jag trivs med. I helgen har jag finulat ihop det riktigt bra. Jag har ägnat hela helgen åt att boa i in mig, jag har köpt möbler på Loppis och kompletterat med saker från IKEA. Jag har upptäckt att jag gillar kuddar. Massor av kuddar. Och filtar. Gärna flera lager filtar, och täcken. Det är jätteskönt att gosa ner sig bland en massa kuddar och filtar med en god bok och några levande ljus. Ovärderligt nästan.
Visst följde killen mig på IKEA, men han verkade inse att jag inte riktigt var tillgänglig på andra plan än så. Att jag inte var tillgänglig på något annat plan än IKEAS övre plan för tak-och-golvlampor.
Det är helt plötsligt viktigt för mig att ha ett hem. Ett rent fint mysigt nystädat hem med öppna ytor med med kuddar och filtar och ljus och mys. Det ska finnas god mat i kyl och frys och hunden ska må bra.
Mer begär jag inte.
Just nu.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar