En grå liten fågel



Jag tittade på en häst i helgen. Alltså en häst som var till salu. Vilket kändes ganska underligt. Jag har en knut i magen som säger att jag aldrig kommer att fixa det här ekonomiskt. En annan sida av magen, sidan närmare hjärtetrakten, säger att det BORDE gå och vad ska jag annars lägga pengar på?



Jag argumenterade med mig själv hela bilresan och kom fram till stallet på eftermiddagen, det hade nästan börjat bli lite mörkt. I hagen stod en liten liiiten grå sparv, just för tillfället av obestämd färg, och sneglade på mig. De andra hästarna i hagen sprallade och busade men den lilla bäbisen jag tittade på kikade lite försiktigt på mig under tovig lugg innan han bestämde sig för att hälsa. Han var rund om magen men tanig i kroppen. Det som jag reagerade mest på var hans mentalitet. Han var mjuk och följsam och behaglig. Han verkade vara en sån där kille som tar av sig mössan i klassrummet och som säger "ursäkta" innan han ska avbryta och som reser sig för gamla tanter på bussen, och säger "prosit!" om någon nyser, DEN typen av kille var han. Fast häst, då. Förståss.

I och med att han är häst så han behöver ju aldrig bekymra sig för att resa sig för tanter för bussen.

Men ni förstår vad jag menar.

Jag gillade honom.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback