Höstmys

Jag vaknade vid femtiden i morse. Det har jag gjort hela veckan. Jag klev upp, satte in tvätt i maskinen och gick en timme med hunden i det mörka höstrusket. Det är så härligt med hösten. Det var lätta droppar regn i luften och jag blev alldeles rosig om kinderna och fick gå i rask takt för att hålla värmen. Kiara sprang omkring som en studsboll och luktade på allt som fanns att finna. Vi kom hem efter en timme, jag stoppade in tvätten i torktumlaren. Jag städade golvet och toalettrummet. Jag tände ljus och gjorde en omsorgsfull kanonfrukost. Gröt med russin och kanel. Mjölk. Jouice, en god macka med ägg och kaviar, några morotsstavar. Det var så mysigt att duka upp allt och jag har lagt omsorg på mina frukostar sedan jag blev frisk.

Den senaste veckan har jag börjat lyssna väldigt mycket på lugna toner av vivaldi eller bach på riktigt låg volym, så radion nästan viskar. Jag har aldrig sett mig som någon tönt som lyssnar på klassisk musik. Jag tycker att vissa som gör det mest verkar befästa det som ett signalement för att de är intellektuella och kultiverade. Men skivorna råkade jag köpa i somras och nu kan jag inte tänka mig att lyssna på radio när jag ska vakna till och förbereda mig inför arbetsdagen. Regnet trummade mot köksfönstret när jag åt frukost och Kiara var helnöjd och sov vid mina fötter.

Då tänkte jag att det är helt underbart att ingen stör mig nu. Helt underbart att ingen stör sig på att jag ligger och sover vid 21.00 och är uppe och städar klockan 06.00. Det är så härligt tyst när jag bor själv i en rymlig tvåa och jag inte hör något annat än regn mot rutan och vivaldi på jätte jätte låg volym. Jag missade mycket av sommaren när jag blev sjuk, men jag ska verkligen insupa varje friskt kall och fuktig fläkt som hösten har att erbjuda. Varje dag.

Nu kan jag följa min egen rytm, och det trivs jag med.



.