Att ändra tankar
I lördags var jag hos Micke och sällskapade hans hund monstertanten under tiden som Micke sprang ett ultramarathon. Herregud vad snabbt han utvecklas, Micke. Allt gick problemfritt med en fantastisk tid på 4 timmar och 55 minuter på en fem mils terrängbana. Helt sanslöst. Jag fylldes med avund och ännu mera avund när han kom tillbaka upprymd och speedad som en duracellkanin. Alltså: speedad. Inte trött och sliten. På fem mil. Herre min je.
För att skingra tankarna åkte jag till Karin och tittade på hennes häst Heartbreaker. Han blir bara snyggare och snyggare för varje gång jag ser honom. Karin är riktigt nöjd med honom men uppenbarligen har kärleken ett pris. Karin gjorde en snabb huvudräkning på vad "Hebbe" kostat i veterinärutgifter sedan han kom för ett halvår sedan och det var ingen blygsam summa. Trots Karins redovisning om hur en välförsäkrad häst kan kosta skjortan så blev jag riktigt inspirerad. Jag borde verkligen skaffa en häst.
När jag bodde i Gävle kändes ett hästköp för dyrt eftersom det är många som konkurrerar om få stallplatser, samtidigt som det var ett mecka för mitt triathlonintresse att frodas på. I Östhammar är det tvärtom. Du ser hästar i stora gröna hagar vart du än vänder dig men att finna en cykelklubb, löparklubb och simklubb är definitivt svårare.
Jag måste bara komma på vilken slags häst jag vill ha. Hur mycket jag är beredd att betala för den, och vad jag vill göra med den. Det är svårt att tänka om. Det är svårt att rikta tankebanorna och drömmarna till ett annat håll utan att känna att jag "ger upp". Det blir kanske ingen topp-triathlet av mig. Inte där jag bor just nu. Jag behöver andra triathleter omkring mig för att orka kämpa och inspireras. Det är svårt att ändra tankarna från triathlonplanerna. Men när man ser Karin och Hebbe och hur Karin inspireras av honom så känns det här med hästsport som en helt okej kovändning i mina framtidsdrömmar.
Atlas är Karins pappas häst. Han väger ungefär ett ton. Jag blir alltid lite stum av beundran inför hur gigantisk han är. Själv så var han väl sådär måttligt entusiastisk över att få se mig igen. Han gav mig en igenkännande nickning, en snabb genom-nosning med mulen efter godis och sedan var det inget mer med det... Vilken underbar attityd!
.
För att skingra tankarna åkte jag till Karin och tittade på hennes häst Heartbreaker. Han blir bara snyggare och snyggare för varje gång jag ser honom. Karin är riktigt nöjd med honom men uppenbarligen har kärleken ett pris. Karin gjorde en snabb huvudräkning på vad "Hebbe" kostat i veterinärutgifter sedan han kom för ett halvår sedan och det var ingen blygsam summa. Trots Karins redovisning om hur en välförsäkrad häst kan kosta skjortan så blev jag riktigt inspirerad. Jag borde verkligen skaffa en häst.
När jag bodde i Gävle kändes ett hästköp för dyrt eftersom det är många som konkurrerar om få stallplatser, samtidigt som det var ett mecka för mitt triathlonintresse att frodas på. I Östhammar är det tvärtom. Du ser hästar i stora gröna hagar vart du än vänder dig men att finna en cykelklubb, löparklubb och simklubb är definitivt svårare.
Jag måste bara komma på vilken slags häst jag vill ha. Hur mycket jag är beredd att betala för den, och vad jag vill göra med den. Det är svårt att tänka om. Det är svårt att rikta tankebanorna och drömmarna till ett annat håll utan att känna att jag "ger upp". Det blir kanske ingen topp-triathlet av mig. Inte där jag bor just nu. Jag behöver andra triathleter omkring mig för att orka kämpa och inspireras. Det är svårt att ändra tankarna från triathlonplanerna. Men när man ser Karin och Hebbe och hur Karin inspireras av honom så känns det här med hästsport som en helt okej kovändning i mina framtidsdrömmar.
Atlas är Karins pappas häst. Han väger ungefär ett ton. Jag blir alltid lite stum av beundran inför hur gigantisk han är. Själv så var han väl sådär måttligt entusiastisk över att få se mig igen. Han gav mig en igenkännande nickning, en snabb genom-nosning med mulen efter godis och sedan var det inget mer med det... Vilken underbar attityd!.
Kommentarer
Skicka en kommentar