Bad stuff, good stuff

Jag vill helst inte gnälla eftersom jag tror att gnäll liksom kan bli en självuppfyllande profetia. Tycker man att livet är eländigt så BLIR det eländigt. Men ÄNDÅ. Liksom. Jag kan ju på ett så kallat Ognälligt vis konstatera vissa saker. Utan att gnälla. Bara konstatera, liksom.

Jag har ont i mina knän. Så den lilla minimala träning jag genomför har ändå resulterat till en överbelastning. Jag hade migrän hela helgen och mådde dåligt. Jag fick urinvägsinfektion för andra gången på fyra veckor. Jag har dessutom, vilket jag helst inte vill prata om, ont i rygg och axlar, men inte så pass ont att jag är besvärad. Men ändå. Så sammantaget så har jag ont i huvud, axlar, rygg, underliv och knän. Behöver jag tillägga att jag inte är så där vansinnigt himla spännande att ha som sambo just nu? Jag vill i själva verket bara vila. Jag tror att det är någon slags eftervåg som kommer i kölvattnet av en rätt så omtumlande höst och vinter.

Nu till två saker som jag verkligen varit lycklig över den här helgen.

1. Jag fick en fin present av min älskade karl. Den låg fint omslagen och placerad på sängen när jag kom hem från arbetet i fredags. Helt utan någon anlending alls. Ingen "förlåt"-present eller Krya-På-Dig-present eller Födelsedagspresent, eller Namnsdagspresent eller något likannde. Ett fint armbandsur. Jag blev riktigt själaglad.




2. Terven. Gud vad jag älskar den hunden. Hon blir bara finare och finare för varje dag och jag är så stolt över att ha världens snällaste hund. Jag kan exempelvis ha altandörren vidöppen och gå och lägga mig och sova. Inte en chans att min hund skulle sticka ut på egen hand. Hon vill vara där matte är. Punkt. Samtidigt som jag jublar över att ha världens raraste hund så börjar jag känna att hon faktiskt börjar bli gammal. Hon fyller nio år i november. Men än är hon pigg och glad.





.

Kommentarer

  1. Anonym7 april 2009 kl. 08:46

    Djur är fina. Och man ska inte lägga allt för stor vikt vid åldern så länge de är pigga. Jag har en katt på 18 år, och hon är fortfarande pigg och glad! Man får bara vara glad så länge man får ha sina älskade vänner.

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  2. Ulrika8 april 2009 kl. 18:13

    Hey! Hoppas du blir bra snart! Vet du vad som är problemet med dina knän?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer