Livet är förändring

  Det var exakt samma blåsiga höstväder som igår, och jag gruvade mig lite för att gå på promenad med Ares igen. Det var ju lite tufft igår då han var stark och hade energi.  Men i dag hade poletten trillat ned. Det var alltså ingen kidnappning som var på gång. Det var bara en promenad. Ares gick lugnt efter mig hela tiden. Grannhästarna galopperade och krumbuktade som igår, men denna gång tittade han på dem och såg ut att tänka "Old news..." och inte så mycket mer. Det där hade han ju sett förut.  Sedan gick vi i skogen och han gick helst efter mig med nosen i marken, det fanns många goda lukter och spår som intresserade honom. Han missade en hel del fladdrande remsor och skyltar om nyplanterad skog, men jag antar att de helt enkelt inte luktade intressant.  Så vi var ute i över en halvmil. Han gick snällt som ett litet skolbarn efter mig och skyggade inte för något. Tittade inte på något. Snubblade inte över en endaste rot. Säker på sina hovar, och med en kropp i balans. Ha

Idag tog vi vår första promenad, och det var inte helt enkelt. Ares såg andra hästar. Ares glömde att han hade två overalltomtar med sig. Ares glömde också att han var kastrerad. Hingsten Ares var redo att utforska hästgrannarna! De andra hästarna upptäckte nu Ares. De vägrade bete sig vuxet, och visade på alla sätt att det var fruktansvärt spännande med en ny häst genom att springa stressat fram och tillbaka och göra lite krumbukter. Ares ville delta i uppståndelsen om inte den lilla overalltomten höll fast honom.  Ares blev mycket besviken.  Hingsten Ares kom då plötsligt på att han är jättestark och försökte dra iväg ett par gånger. Overalltomten höll dock tjurigt fast sig i linan och i stället för att få sin välförtjänta frihet så halkade Ares i gräset.  Den andra overalltomten jublade över denna seger mellan overalltomte och häst. Eftersom den andra overalltomten var den ena overalltomtens mamma.  Sedan lyckades vi, efter många om och men, passera hagarna, passera några buskar och

Jag har fått mycket bättre ork och fokus nu! Bättre än vad jag haft på hela året. Jag märker på vänner att de vill sätta ihop min nya energi, med min nya fina unghäst, men jag är säker på att detta beror på järntabletterna. Plötsligt går arbetsuppgifterna mycket lättare. Jag går till jobbet kring 06.00. Det är mycket lättare att gå nu och jag behöver inte forcera fram stegen. Jag går till kontoret tidigare, för att plocka tillbaka lite arbetstimmar, som jag tidigare tagit ut på grund av att jag inte klarat av att fokusera, eller den vanligaste orsaken: jag har fått ett starkt behov av att blunda och vila i ett tyst rum.  Jag är otroligt tacksam över min chef som varit flexibel och återkommande frågat mig hur jag vill ha det. Vill jag sjukskriva mig? Vill jag jobba? Vad behövs för att jag ska klara av att jobba? Jag fick full förståelse när jag sade att jag ville fortsätta jobba men att jag inte kommer att klara min normala arbetsbelastning och det var precis vad som hände. Jag har jobb

  När Ares är så här okomplicerad så är det lätt att bli entusiastisk, även andra känner att de vill peppa mig och det dyker väl upp uppmuntrande tips här och var om vad jag kan göra med honom. Vad MER jag kan göra med honom.  Men jag försöker verkligen stå stadigt, och ta min träning med Ares i min takt. Bara för att han hittills verkligen är snäll och läraktig, så behöver inte saker gå snabbare än vad jag planerat. Han är otroligt trevlig att longera och vi fortsätter befästa enkla övningar, tillsammans. Vi upprepar start, stopp, vila, uppmärksamhet, backa och att gå åt sidan. Han tycker om det. Han har börjat komma till mig, glatt  och förväntansfullt, i hagen.  Bara för att någon annan hade kört in honom på sex veckor, eller bara för att han KAN köras in på sex veckor, så betyder det inte att jag behöver göra det lika snabbt. Jag kan köra in honom på sex månader om jag vill. Eller två år. Jag har inte bråttom.  För det är jag och han nu. I vår egen bubbla.  Jag tänkte inte börja be

Jag är nu på min åttonde vecka av hjärntabletter och nu tycker jag att jag börjar märka skillnad, på riktigt! Jag börjar äntligen bli mig själv igen. Jag har varit så trött och sjuk det senaste året, och nu börjar äntligen den normala energin komma tillbaka, längre och längre stunder åt gången. Jag försökte ju forcera fram träning men bakslagen kom regelbundet och jag kände mig till slut bara sämre och sämre av att träna, men nu har jag gett mig själv mer vila och slutat forcera fram rörelse.  Jag orkar mer, sover mindre, och kan fokusera bättre. Det har inte alls varit ovanligt att jag sovit 11 timmar per dygn, och då är det verkligen svårt att hinna med allt man vill och behöver göra. Det blir lätt lite deppigt att ha så stort sömnbehov och jag har oroat mig för att jag har något allvarligare problem än järnbrist.  Det har varit ett väldigt förhandlande med mig själv under järnbristen. Exenpelvis: "Om jag ska orka handla i morgon efter jobbet, så orkar jag nog inte städa eller d

Ares släpptes in i hagen med hästflocken idag, vilket alltid känns lite nervöst. Det blev verkligen en uppvisning i hans mentalitet. Han sprang ingenstans. Han gick runt med bestämda steg och undersökte nya hagen. Och en sak till. Han flyttade sig inte för någon. Han är bara två år och 40 centimeter mindre än de äldre hästarna, som försökte fösa iväg honom. Han stod pall, med en överraskande pondus och lugn. Han sparkade, skrek eller vevade med frambenen om de kom för nära. Det såg lite dramatiskt ut ibland. Men han försvarade bara den plats han redan stod på. De andra hästarna fick ge sig, trots att de kom i full fart med pirayatänder och bakåtstrukna öron och blottade ögonvitor. Han flyttade sig inte.  Jag är så imponerad, med skräckblandad förtjusning. Jag har inte sett en ny unghäst bete sig så lugnt och bestämt i ett ihopsläpp.  Jag tänker på Galishimo. Åh, vad jag tänker på älskade Galishimo, som släpptes ihop i samma hage för ett år sedan. Då gick det inte alls lika bra. Galishi

  Det finns verkligen ingenting att klaga på hos Ares. Jag är så nöjd. Jag longerar honom två gånger om dagen och han kan nu kommandot för trav och halt väldigt bra. Han gör halt direkt.  Jag var lite osäker på hur longeringen skulle fungera, för den gick inte så bra i somras när jag testade att longera honom. Han förstod mig inte alls. Varken gas eller broms eller att hålla sig ute på spåret. Det fanns ingen bra kontakt mellan oss. Uppfödaren fick visa mig, och jag backade respektfullt. Men jag gillade verkligen vad jag såg. Likadant första gången jag longerade honom första gången när han kom hit. Han ville inte longeras i höger varv och kontakten och förståelsen mellan oss glappade. Så jag lät honom springa i vänster varv i början innan jag började försiktigt lirka med hans högra varv. Men han var snäll. Aldrig dum.  Det tog bara två dagar så förstod vi varandra precis och båda varven går som en dans.  Jag har backat honom ett par gånger per pass, och har även börjat flytta baken på