Livet är förändring

Nu har jag ätit apmycket i två veckor. Jag är inte helt säker på vad vågen säger men jag verkar ha gått upp ungefär tre kilo, men jag är inte helt säker.  Ni som varit lite uppmärksamma har nog räknat ut om detta stora kaloriintag varit bra eller dåligt. Jag har ju renoverat mitt kök! Jag har betydligt mer energi och orkar betydligt mer både på heltidsjobb och fritid. Galishimo har jag hunnit med också. Jag har en mindre lång "uppstartssträcka" och det går snabbare från tanke till handling, för köket hade jag verkligen inte planerat att fixa.  Dessutom har min långvariga sjukdomskänsla, som jag haft hela våren och under min semester, nästan gett med sig helt och hållet. Det enda jag har kvar är lite halsont emellanåt men inga övriga symptom. Jag har alltid sovit bra, men nu vaknar jag faktiskt ännu piggare än förut.  Nu ska jag försöka skruva lite mer i VAD jag äter så jag inte fortsätter skena upp i vikt. Jag ska se till att ha gott om frukt, nötter och keso samt havregrynsg

 Jag fortsätter vara i Lillskogen ofta, ensam med Galishimo, och tycker väl det är lite oklart hur mycket det går framåt, eller inte. Galishimo är väldigt spänd emellanåt och jag blir också väldigt ridrädd. Vi försöker vara där 2-3 gånger i veckan och många gånger får jag sitta av för människor, bärplockare och annat. Han går alltid framåt men han blir stel som en pinne och andas väldigt stötvis och håller andan däremellan. Det är tydligt att han tycker det är jobbigt. I sällskap är han ju mycket lugnare men vi blir ju så beroende av den andra hästen och ryttaren och det känns inte som det stärker oss som team.  Vi har haft lite otur för vi måste passera en lada där man just nu renoverar gamla altanfönster eller något liknande. Det bankas lite och låter när de använder verktygen och det är precis bakom ett hörn så Galishimo ser inte att det är folk där utan hör bara plötsliga höga ljud. Grannarna har ju inte heller en chans att se att det är en häst på väg bakom laduknuten om de ska dr

 Björn bytte bänkskivor och hjälpte mig upp med luckorna idag. Snart har jag mitt kök tillbaka igen! Vi har en lucka och en låda som står och torkar i hobbyrummet och jag har bättrat på med färg där det råkat lossna vid borttagning av tejp. På vissa vita områden kommer jag att behöva måla några gånger till. Men i det stora hela så får man en jättefin känsla för köket nu!  Här är inget kvar av färgerna för två veckor sedan. Jag har målat den bruna basen, målat in den på baksidan av luckorna (nix, det är inte vägg där) samt målat kaklet, luckorna och luckväggarna vita. Sedan blev det turkosa detaljer och hyllor. Så sjukt mysigt det blev!  Björn har bytt bänkskivorna och tog även skärbrädan till jobbet och slipade upp den, innan han lämnade tillbaka den, den blev som ny! Jag har aldrig använt skärbrädorna i mitt kök för de har alltid varit ganska ofräscha och välanvända. Men nu är de ju hur fina som helst!  Jag är så glad att jag gjorde mig det lilla extra besväret att måla insidorna av l

 Jag har gått in i mitt kök flera gånger nu, och bara njutit av förändringen. Det är fortfarande listtejp överallt så en bild ger inte köket rättvisa ännu. Inga skåpluckor har kommit upp heller. Men jag kan se och ANA att detta är på väg att bli ett mysigt, fräscht kök som kommer att ge känslan av att vara fräscht trots att jag bara slipat lite och bättrat på med färg.  Det är ju detta som är grejen med projekt och som gör livet så roligt. Man kan bita ihop och vara sur och gnaga sig igenom en herrans massa timmar men det man får tillbaka har man glädje av så länge. Jag har en tendens att misströsta att jag kommer att komma i mål med projektet trots att jag faktiskt aldrig egentligen anser mig ha misslyckats med ett eget projekt i hela mitt liv.  Certifierad fallskärmshoppare, socionomexamen, triathlon, En svensk klassiker, att rida in en arab, att klara kniviga situationer på jobbet, att ta BE-körkort, jag har målat om tre sovrum sedan innan och jag har aldrig behövt ge upp. Jag har a

  Tur att man inte alltid vet hur mycket jobb ett projekt innebär. Min lista var naiv av flera skäl. Till att börja med så klarar jag inte av att jobba två timmar innan jobbet och två timmar på kvällen. Jag hann inte ens med att duscha, och varvade aldrig ned mentalt. Jag fick ta ledigt på jobbet på fredagen för att försöka jobba bort lite med köket.  För det andra tog de flesta uppgifter längre tid än planerat. Exempelvis när jag skrivit "Måla skåpluckor 2 timmar" och inte förstått att största arbetet var att rengöra dem, slipa dem och eventuellt spackla dem innan jag kunde måla dem. Målningen var ju bara en liten del av renoveringen. Om jag någonsin gör om detta igen så borde det stå "Preparera skåpluckor 2 timmar" och sedan "Måla skåpluckor 1 timme" (planerat på fyra skåpluckor). Samma problem, fast snäppet värre, uppkom när jag började preparera insidan av skåpluckorna, och det var då jag tog ledigt från jobbet för att kavla upp ärmarna på allvar. Så s

 Fy vad less jag är på skåpluckor! Det är det första jag ägnar mig åt när jag vaknar och det sista jag gör innan jag lägger mig. Jag har nu färdigmålat fyra stora och fem små skåpluckor och jag har fyra stora och en liten skåplucka kvar. Lite för sent att ändra sig, med andra ord. Dessutom har jag insett att jag behöver måla om handtagen i en ny färg så jag är mindre pepp, om man säger så. När jag är klar med skåpluckorna så blir det ännu värre, då måste jag plocka ut allt från köksskåpen och måla där. Det kommer verkligen att vara kaos här i min lilla etta resten av augusti, med tallrikar och porslin och skåpluckor i "sovrummet".  Det är med blandade känslor jag stryker vad jag gjort på listan. Det är en enorm hjälp att jag har mitt schema så jag inte överjobbar, schemat är tufft som det är eftersom jag även rider Galishimo. Men samtidigt blir jag påmind varje dag om hur mycket jag har kvar att göra. Nåja, efter helgen känns det kanske bättre för då har jag förhoppningsvis

Jag råkade gå bananas igår och började måla handtagen vita på köksluckorna, och även de mindre luckorna för småskåpen. Dessutom hade jag köpt en ny väggfärg på Coop och kunde inte vänta tills senare utan var bara tvungen att börja måla väggen i köket ett varv på kvällen. Sedan började det sakta krypa på mig hur mycket jobb det faktiskt innebär att måla om köket, särskilt om det ska bli som jag vill ha det. Bland annat är innerskåpen inte festliga någonstans och någon har verkligen slarvigt hafsat på med färg här och var, där den blå underfärgen skinit igenom, och ibland inte målat alls. Det märks ju inte när skåpen är stängda, men när man öppnar dem så ser det lite skabbigt ut.  Att måla köksluckorna kommer ju att ta mycket tid. Först måste jag rengöra och sandpappra dem på ena sidan, sedan måla ett varv, låta torka i åtta timmar, måla ett varv till - sedan VÄNDA på skåpluckorna och göra samma process en gång till. Måla, torka, måla igen. Alltså måste varje enskild skåplucka målas fyra