Livet är förändring

Nu är det fredag och den sista officiella semesterdagen. På måndag börjar jobbet igen. Jag är nöjd för jag känner att jag kommit ned i varv och stressar mindre. Jag har vilat en hel del. Jag har städat, sorterat och ordnat bland mina prylar och känner att jag är i bättre fas med livet. Bilen är välstädad, hästskåpet är fint, sadel och träns är välsmorda och blänker, hemmet är fint, förråden är fina och välsorterade med nya lådor. Jag har köpt nya ryktborstar, ridhandskar och ridbyxor.  Jag har lämnat in tre av Galishimos täcken på tvätt, impregnering och lagning, så de ligger nu fina i förrådet och väntar på att användas. Jag vet vart jag har allt. Björns sovrum är renoverat. Vi kom undan på ca 3000 kronor. Skillnaden blev jättestor och det är nu mysigare att sova över hos honom.  Jag har inte hunnit blogga allt men Galishimo har varit på långpromeand i Medle och badat hovarna i en sjö för första gången. Just den dagen var det lågvatten och väldigt stilla så han var relativt obrydd öve

Det finns speciella tävlingar för arabhästar, och i år vore det ju ett guldläge för mig och Galishimo att tävla, eftersom de flesta tävlingar körs on line. Det är ju perfekt för oss i norra Sverige eftersom arabhäst-tävlingar oftast hålls i södra Sverige, och det känns inte värt mödan att resa så långt för min del. Det är ju perfekt om någon (läs: Björn) bara kan stå och filma så rider jag en bana! Men tyvärr så är jag ju en hybridryttare och vi hamnar tyvärr mellan stolarna i de flesta klasser.  Dressyren vore ju den mest självklara grenen för oss att ställa upp i, men westernsadel räknas tyvärr inte som godkänd utrustning för att man ska få tävla. Eftersom jag haft diverse engelska dressyrsadlar, av varierande modell och pris, på Galishimos rygg genom åren, så vet jag att han inte trivs i dem och att de i regel sitter dåligt på honom. Westernsadeln han har nu är den enda sadel jag verkligen känner att jag kan ha på honom med gott samvete i flera timmar.  Okej, westerngre

Jag pratade med en jättetrevlig tjej i stallet idag. Det visade sig att hon också haft en arab. Hon tittade på ett klipp jag visade på Galishimo och log och suckade: "Vilken bärig galopp din häst har. Min arab hade inte alls en bärig galopp. Den var stötig och entaktig. Det var aldrig kul att sitta ner i den." Jag förstod precis vad hon menade, men det kändes inte riktigt socialt smidigt om jag skulle börja berätta Den Långa Historien Om En Bärig Galopp för henne. Men här på bloggen kan jag i godan ro hålla monolog hur länge som helst, för mig själv, och visa pedagogiska bilder. För vem som nu är uttråkad nog att läsa. Till att börja med så var Galishimos galopp inte bärig efter inridningen. Inte. Bärig. Alls. Den var entaktig, studsig och han landade hårt på frambenen med högt buret huvud. Precis som han idag galopperar i frihet i hagen när han får chansen, huvudet rakt upp och med ryggen sänkt. När han springer så i hagen så blir ju galoppen fantastiskt lätt och flytan

Jag kom till Björn klockan 10.00 på morgonen och sedan har vi fortsatt greja på med hans sovrum. Vi har slängt de stora gamla nattduksborden som var blytunga på återvinningscentralen. Vi slängde även Björns bäddmadrasser som varken var i rätt storlek eller särskilt fräscha. Vi slängde även lite annat som vi tänkt "vore bra och ha" men som vi inte använt utan som bara tagit plats. Björn är verkligen en jättefin människa, men han hjälper hellre andra än lägger energi på sig själv och sina egna saker. Men nu har jag insett att han tar direkta order, utan knorr, så då finns det ju inga hinder, egentligen. Vi åkte först till Jysk här i stan, och jag var helt säker på att de skulle ha två bäddmadrasser i 80x200 eller en 160 bäddmadrass. Nope. De hade en bäddmadrass för 4500 kronor men det var långt över vår budget. "Vi åker direkt till IKEA, det är ju bara 14 mil..." sade jag och Björn nickade. Sagt och gjort, det blev en spontan roadtrip till IKEA och vi köpte sängkl

Dagen började med att Anna och Ebba ville ha en liten dressyrlektion med mig. Jag är väldigt långt utanför min komfortzon när jag ska säga åt andra hur de ska rida, när jag själv tycker att ridning är otroligt svårt, men Anna och Ebba gillar att jag kommer och hejar på dem ibland. Det här med signaler och eftergift är väl det som jag själv tycker jag är bra på och kan hjälpa till med. När man gör en förhållning - hur ska man göra den och när ska man lätta - kan jag bidra med. Jag är också bra på att hjälpa till med drivande hjälper. När ska man driva, hur ska man driva, och när ska man sluta, för att få en känslig och inlyssnande häst - det kan jag också bidra med. I de flesta fall. Nu känner jag ju Pride och vet exempelvis att han inte alls är lat, men att han kopplar bort skänkeln om man börjar tjata. Så då behöver man hitta ett konsekvent sätt att skänkla som han förstår och inte koppar bort. Anna började ganska snabbt känna igen mitt prat och det tog bara ca 10 minuter så red hon

Jag fortsätter med träningen och kör samma program som jag kört ett tag nu och det känns otroligt bra. Han gör små framsteg hela tiden. Exempelvis så travar han, ökar traven och minskar traven, samt vänder betydligt bättre på lösa tyglar nu än han gjorde för bara tre pass sedan. Dessutom så är det väldigt skönt för mitt sinne att bara köra ett program och inte nöta eller fixera mig på det som inte fungerar, utan göra ett visst antal repetitioner och sedan bara gå vidare. Klarar vi alla moment i hela programmet så är vi i mål! Det är inte svårare än så! Jag tror att detta är en nyttig läxa för mig att lära mig också. Jag ska inte rida på ridbanan utan att ha ett program i mitt sinne redan innan vi går in på banan. Jag behöver ett program att följa, för att inte bli för fixerad vid det som inte fungerar, eller för att inte forcera träningen och rida för intensivt.  Och för att inte glömma skrittarbetet. Nu är ju bilden från tidigare i veckan, och nu rider jag ju även med mina Slan

I förrgår kom mina Slanted Stirrups! Jag har gett Galishimo en vilodag efter all galoppträning, och idag så red vi ut tillsammans själva i dem. Galishimo blev rädd för dem. Det tog 20 minuter innan jag vågade sitta upp. Stigbyglarna lät annorlunda när aluminiumet tog mot sadelgjorden, och de blingade lite. Inte roligt för araben. Nåja, Galishimo är som vanligt, och inget jag varken tänker beklaga eller fästa mig vid i denna blogg. Han är min känsliga prins och han skötte sig kanonfint efter han vant sig! Till att börja med var stigbyglarna snyggare i verkligheten än på bild. Mönstret var mindre kantigt och gick i mjukare mönster, de passade min sadel bättre. Jag blev jätteglad. Galishimo blev hur snygg som helst i dem, riktigt fint med bling på stigbyglarna. När jag väl suttit mig upp så blev jag faktiskt genast positivt överraskad. Jag tyckte skillnaden blev påtaglig och kände att jag verkligen fick till ett bättre tramp i stigbygeln. Hela fotbladet fick kontakt m