Livet är förändring

Jag vaknade i morse och kände en känsla jag inte känt på länge - jag är hungrig! Äntligen! Jag vill äta allt jag kommer över och behöver inte alls plikttroget truga i mig mat för att fungera. Jag har ätit en butterbulle och plopp med djungelvrål. Jag känner mig utvilad, i stället för sliten, när jag vaknar på morgonen. Jag blir lite trött när jag promenerar men inte alls så magen vill krascha eller att jag blir yr. Det går lättare att jobba och fokusera nu, och eftersom vi har nya restriktioner att jobba hemma om vi inte känner oss friska, så är det inga problem att jag jobbar hemifrån och har digitala möten. Jag var på väg att rida Galishimo efter rakbanan och jobba på hans runda kalaskula efter jobbet i måndags, men orken tröt och Ebba hoppade spontant upp på honom och for ut med en kompis. De travade på ordentligt för arabmagens skull. Galishimo hade varit lite "på nippran" några gånger men Ebba är duktig att hantera hononom. Det blev med andra ord en bra kväll för både

Nu när jag sovit på saken så har tjockis-ångesten lagt sig lite. Jag får satsa lite på travhästarnas rakbana vid tågrälsen och försöka få in ett sådant svettigt snabb-pass i veckan. Han har ju blivit lugnare med tåget när det passerar, och jag satt ju till och med kvar i sadeln när tåget kom i vintras. Så, om vi har en bra rakbana, och jag fortsätter försöka träna intervaller på den, så kanske det blir bättre för den lilla trinda arab-magen. Förra året så övade jag mycket på att rida rakbanan så snabbt som möjligt, men det skapade mycket spänningar. Nu ska jag dra lärdom av detta och i stället göra tvärtom, rida länge och fram och tillbaka flera gånger innan jag bygger upp ett tempo. Så får vi utvärdera om detta blir bättre!  Han har ju verkligen blivit lugnare.  I går åkte jag med honom till ridhuset för att träffa Anna och angloaraben Pride. Vi var i gamla ridhuset igen och jag kan inte låta bli att läsa text som jag tidigare skrivit om hur han varit där, bland annat från septemb

Såhär på kvällskvisten har jag tittat igenom filmerna från dagens ridning och jag har vansinnigt med "tjockis-ångest" över Galishimos mage. Han höll sig ganska okej för en månad sedan, men när jag blev sjuk och underlaget blev än värre så poppade han upp en storlek till och det... tja det ser inte bra ut. Lyckligtvis så har han inte så mycket fett på rumpa och hals, vilket brukar öka risken för hälsorelaterade sjukdomar, utan han har bara rätt och slätt en rund mage.  Det är ju lite skambelagt att ha en tjock häst. Jag måste förklara mig genom en snårig väg av motargument om att jag inte alls tycker det känns bra att låna ut Galishimo för medryttare, av flera dåliga erfarenheter under flera års tid, det är inte säkert att rida honom i mörker eller efter trafikerade vägar. Det blir inte så bra heller att sätta honom på box och helst vill jag inte flytta honom till "Halm-hagen" heller, då han gått med samma flock i flera års tid och lätt blir ängslig. Det blev he

Denna bloggplats hänger inte riktigt med i den tekniska utvecklingen. Jag hade velat lägga in en liten animering men blogspot kan inte länka animeringar. Denna lilla hemmaflagga både blinkar och wigglar enligt konstens alla regler. De små ljusa plupparna vandrar motsols runt dem, och hemmaflaggan ger ett allmänt festligt intryck. Nu försöker vi stanna hemma och inte sprida så mycket virus! Det är riktigt roligt att vara kreativ. Jag har verkligen saknat det. Jag är glad och tacksam att jag blaffade på med 15.000 kr rakt av bara på impuls. Det var en bra impuls och jag kände väl intuitivt att detta var rätt för mig. Jag längtar till sommaren och att jag blir helt frisk så jag kan fortsätta utforska programmet. Förresten, så blev inte bilderna på kollegorna så populära. Jag kunde inte hålla mig och visade stolt en bild på en kollega för denne, jag hade ansträngt mig för att rita fint och avspänt utan att göra mig rolig på någons bekostnad.. Hen blev dock inte alls nöjd. Hen undrad

Jag har blivit sämre igen, och igår natt kände jag mig krasslig igen och kunde inte somna förrän 02.00. Men jag är inspirerad att komma igång strax, och har besökt ICA för att fylla på mitt hästförråd med proteinbars igen. Det är svårt att veta vilken nivå jag ska lägga på isoleringen när man mår bra ena dagen och sedan får en dipp då man känner sig dålig i några timmar. Jag hostar åtminstone inte, jag använder handsprit, och jag har jobbat hemifrån. Proteinbars är superbra att ha i stallskåpet. De håller i flera månader, de är inte tillräckligt goda för att man ska vilja äta det i onödan. Men om man verkligen är hungrig och vill stanna kvar i stallet en stund, så är de perfekta och slinker ned utan problem. De mättar länge också. Jag har inga favoriter så jag köper lite av varje. Det kan vara bra att kunna bjuda stallvänner också om de är trötta. 10 proteinbars är ca 200 kronor. Dyrast var denna Snickers Protein för 25 kronor. Hoppas de levererar!

Sverige gör sig redo för en coronakris denna vår. Det är osäkert hur detta virus påverkar samhället, livet, marknaden, på sikt. Kanske märks det knappt alls, eller kommer det att slå hårdare än tänkt? På jobbet så omprioriterar vi till att arbeta med olika scenarion och hur vi skulle kunna lösa dem. Regeringen planerar väl att ge näringslivet 300 miljarder och kommer förmodligen att stötta även andra verksamheter för att klara den eventuella krisen utan att gå under. Problemet är väl att pengar inte bara kan tryckas ut, utan att man på något sätt tar tillbaka detta i framtiden, med exempelvis höjda räntor på lån eller att man behöver betala högre skatt. Det skulle kanske inte komma i år, men om två år? Tre? Vi hade redan en inkommande lågkonjuktur innan denna utmaning kom, och det känns som att stora sjuktal inte direkt kommer att stimulera samhället. Märkligt nog pratas det inte om exempelvis höjda reporäntor i framtiden, men man kan se en osäkerhet genom att Hemnet rapporterar en

Jag har piffat upp torsdagens föreläsning med bilder. Bland annat en bild på mig själv när jag håller torsdagens föreläsning. Det går bara snabbare och lättare att teckna nu, riktigt roligt! Uppstartsträckan för att komma igång var ganska lång och motig men nu rullar det bara på, och jag kommer allt lättare in i tänket. Sedan ritade jag även av två av mina kollegor, som också varit med i projektet, och jag väntar med intresse på att få se deras reaktioner under föredraget. Sedan tog jag Galishimo på en promenad som inte blev så behaglig tillsammans med Ebba och Rand. Jag kände mig yr och blev rädd för att behöva besöka toaletten akut, och det hade varit en synnerligen besvärlig situation eftersom vi var 30 minuters promenad från en toalett och gick i ett område fyllt med öppna vita fält och några ensliga lövlösa träd. Men magen sansade sig. Galishimo var glad, rufsig och gul. Jag har inte orkat sköta om honom ordentligt och han har struttat runt utan täcke och rullat sig i bajs.