Livet är förändring

"Märkte du flocken med småfåglar som flängde upp precis bredvid er på kortsidan?" frågade Jonatan efter ridpasset, och jag tittade förvånat på honom.  "Vart? När då? Under vilken övning?" frågade jag. För jag märkte inte att det flaxade upp en drös småfåglar. Jag VET att vi har småfåglar omkring ridbanan då stallägaren precis skördat havre där, så det finns nog många goda och näringsrika havrekorn där att äta för en pippi. Men Ares har inte reagerat så mycket på dem och nu märker jag dem inte ens, inte när jag fokuserar på honom.  Men det är ju en otrolig grej ändå. Nästan så länge den här bloggen har funnits har jag haft många känslospröt ute och varit uppmärksam på min omgivning. Jag har haft den här ridrädslan eller oron som pockat på, och jag har accepterat att de är en del av min personlighet, något jag får lära mig leva med. Nu tränade jag på att sitta i traven med Ares, och märkte inte ens en skock småfåglar som flänger upp utefter en staketkant. Jag som inte...

  Det tog några veckor, men jag är helt smärtfri i fötterna nu. Efter två års allt mer påtaglig smärta när jag promenerat så är jag nu nere på noll och ingen smärta alls. Här på bilden ovan är mina fyra vänner som gjorde det möjligt. Jag har lite svårt att förstå varför man ska ha textilier på skor för de blir ju så snabbt smutsiga, men jag har löst det med att stoppa skorna i tvättmaskinen när jag vill ha dem rena. Det fungerar utmärkt!  Det var den 8 maj i år jag skrev om att jag slutade ha klackade läderskor och stövlar på jobbet och nu, över tre månader senare, så visade det sig ju vara rätt beslut.  Men det går ju så otroligt snabbt att glömma att man haft problem. Nu knallar jag på som att det vore den enklaste saken i världen, men det har det ju absolut inte varit! I vintras och i våras klarade jag inte att gå mer än 30 minuter innan det började skära i fötterna.  Det känns konstigt att åka till Sjöbotten och inte hem till lägenheten efter jobbet, men det känn...

  Ja äntligen ÄNTLIGEN så har vi städat ur det sista i min bostadsrätt! Den blev väldigt ljus i färgen och ser tyvärr lite klinisk ut men det blir ju bättre när möbler kommer in. Men det var skönt att få bort alla hål efter hyllor, TV-uppsättningar, och andra fläckar som kommit med åren.  Det som varit mest dränerande med dessa sex veckors flyttstädning och renovering är väl att jag inte haft känslan av att ha tid för det. Jag har klämt in 2-3 timmar här och var i marginalerna mellan allt annat fix med hästarna, vad som behöver göras på gården, och de senaste två veckorna har jag ju även jobbat. Periodvis har det varit ca 40 grader i bostaden under värmeböljan och svetten har runnit i mängder. Hur mycket jag än jobbat så har jag haft känslan av att vara överväldigad och inte riktigt hinna med.  Köket blev riktigt grundligt rengjort. Det känns skönt att lämna den i så trevligt skick.  Ett tag kändes det nästan omöjligt. Här hjälpte Keeva mig med sorteringen.  När...

  Inget ont som inte har något gott med sig, jag har blivit betydligt mer angelägen om att hålla koll på Ares kost efter han fick sitt fånganfall. Och så blev jag ju väldigt medveten om hur viktig han är för mig, bubben! Men det känns som att han rör sig ännu bättre nu med begränsad kost. Sedan känner jag mig mycket trygg med honom nu och tränade in några galoppfattningar åt båda hållen, samtidigt som en motorglidflygare körde ganska nära oss, och så har fälten blivit invaderade av kanadagäss som kvackar en hel del. Men det går fint, jag känner mig trygg. Ares har aldrig tappat mig hittills. Jag tror inte han fattat galoppskänkel alls ännu men han går fint på rösten, som den snälla häst han är!  Jag är så rakt igenom stolt över honom. Efter några tankspridda åttor i trav så bad jag i mer fokus och fick detta. Så fint! 

  Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass!  Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsn...

Ja, nu rider vi på Ares igen! Både jag och Jonatan. Det har varit en stor lättnad att se och uppleva hur fin Ares var. Jonatan red honom i skogen med mamma och Kakan. Jag hade full fokus på Kakan och mamma, så Jonatan och Ares fick klara sig bäst dom ville. Det gjorde dom.  Hur kul var det inte att få se mamma rida Kakan?! Den fina tinkertjejen bar mamma tryggt över stock och sten. Hon försökte inte ens ta en tugga av maten som skogen hade att erbjuda. Jättelydig!  Sedan fick Ares någon vilodag och efter detta red Jonatan Varnvägen med honom. Vädret var fantastiskt och ljuset var magiskt. Ares var nöjd över turen och skötte sig superfint!  Efter dessa två lyckade pass, och någon dags vila, provade jag lite dressyr och det kändes super! Ares trasslar lite med munnen men betydligt mindre än tidigare. Han böjer sig fint åt både höger och vänster, har jättetrevlig bjudning, och han känns bara, rakt igenom, superkul att rida.  Jag känner mig så privilegierad som fått till...

  Än har jag inte satt ut min lägenhet till försäljning, men det börjar närma sig. Jag slipar, spacklar och målar även över mina färgglada väggar i vitt eller grått. Det ser lite tråkigt ut men tanken är väl att någon ska vilja göra lägenheten till sin egen, och sätta sin egen färg, sin egen personlighet. För precis nio år sedan målade jag över ”migräntapeten” med en fin gul färg. Att det gått så lång tid, ändå!  Hallen som var mörkt grön blir också vit och det känns lite tungt, men ändå skönt att lämna lägenheten fin och utan en massa ospacklade hål och allt för personlig stil. Så här grönt såg det ut för fyra år sedan och nu ser det lite mer tomt ut…  Alla flyttkartonger har inte fått plats i huset på gården, så vi har tömt en liten stuga och gjort utrymme för mina kartonger, bord, stolar och annat vi kan ha nytta av i framtiden. Jonatan passade även på att dra el till stugan, så den blev jättemysig!  Det känns lite tråkigt att flytta men samtidigt helt rätt! Ares ...