Dressyr, luftsnappning och skritt på långa tyglar

 

Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass! 

Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsnappningen ger med sig när vi får hem honom till en lugnare miljö, och han blivit hemmastadd. När jag rider är han jättefin och efter ridningen luftsnappar han ingenting och ser nöjd ut. Så ridningen fortsätter jag med. 

Han är också öm i sulorna och i vanliga fall hade jag slagit på honom skor direkt, men eftersom han haft fång så vill jag diskutera det med en veterinär och kanske kolla upp honom innan han får skor. På ridbanan och på mjuka underlag ser han ut att trivas toppen, så han får träna där med. Jag ska även kolla tänderna och väntar på en tid. 

Men trots dessa följdeffekter av fången så känner jag att vi är på väg i rätt riktning. Han är mjukare än någonsin i ridningen och känns väldigt positiv i ridningen. Han är både lyhörd och stabil så det är otroligt roligt att rida nu. Han kan titta och vilja ha koll på omgivningen om något särskilt händer, men det är väldigt lätt att be honom återta fokus. 

Just nu tränar vi på trav på lösa tyglar, sedan serpentinbågar me tygelkontakt i trav, efter detta gör jag lite lätta öppnor i skritt på volt i båda varven, och sedan så gör vi skritt och travövergångar. Det svåraste för honom är helt klart att gå från trav till skritt på ett balanserat sätt, det blir lätt ett tvärstopp i stället, men det blir lite bättre för varje gång! Snart lägger vi i  galoppfattningar men då tänker jag att fästmannen kan vara med för säkerhets skull. 

Jag känner knappt av ridrädslan alls och känner mig trygg i all ridning, det enda som är lite jobbigt fortfarande är att skritta honom på helt lösa tyglar. Det tycker jag är riktigt obehagligt. Han går gärna med huvudet väldigt sänkt och blir lite introvert när han får skritta på lösa tyglar, och jag blir orolig att han plötsligt ska upptäcka att han släppt kontrollen på omgivningen och sprätta iväg, som min Galishimo ibland gjorde. Så jag brukar ta tag i en av hans flätor med ena handen, klia och sjunga lite för att distrahera mig, så han får sina behagliga skrittpauser mellan övningarna. Hittills har han aldrig sprattlat iväg så det är verkligen ingen oro som är hans problem. Bara mitt. 

Men jag har en varm, positiv känsla i magen efter varje pass nu. Underbara Ares!