Nu rider vi igen!

Ja, nu rider vi på Ares igen! Både jag och Jonatan. Det har varit en stor lättnad att se och uppleva hur fin Ares var. Jonatan red honom i skogen med mamma och Kakan. Jag hade full fokus på Kakan och mamma, så Jonatan och Ares fick klara sig bäst dom ville. Det gjorde dom. 

Hur kul var det inte att få se mamma rida Kakan?! Den fina tinkertjejen bar mamma tryggt över stock och sten. Hon försökte inte ens ta en tugga av maten som skogen hade att erbjuda. Jättelydig! 

Sedan fick Ares någon vilodag och efter detta red Jonatan Varnvägen med honom. Vädret var fantastiskt och ljuset var magiskt. Ares var nöjd över turen och skötte sig superfint! 

Efter dessa två lyckade pass, och någon dags vila, provade jag lite dressyr och det kändes super! Ares trasslar lite med munnen men betydligt mindre än tidigare. Han böjer sig fint åt både höger och vänster, har jättetrevlig bjudning, och han känns bara, rakt igenom, superkul att rida. 

Jag känner mig så privilegierad som fått tillbaka Ares så fin. Jag önskar inget annat från honom än den supergoa hobbyhäst han är idag.

Jag hoppas Ares får följa mig hela livet. Att han blir 6 år år när jag blir 45 år. Att han är 16 när jag är 55. Att han får vara 21 år när jag är 60 år. Det är verkligen inget som jag kommer att ta för givet, för hästar är stora och sköra. Men drömma kan jag!