Nedsittning och fokus

"Märkte du flocken med småfåglar som flängde upp precis bredvid er på kortsidan?" frågade Jonatan efter ridpasset, och jag tittade förvånat på honom. 

"Vart? När då? Under vilken övning?" frågade jag. För jag märkte inte att det flaxade upp en drös småfåglar. Jag VET att vi har småfåglar omkring ridbanan då stallägaren precis skördat havre där, så det finns nog många goda och näringsrika havrekorn där att äta för en pippi. Men Ares har inte reagerat så mycket på dem och nu märker jag dem inte ens, inte när jag fokuserar på honom. 

Men det är ju en otrolig grej ändå. Nästan så länge den här bloggen har funnits har jag haft många känslospröt ute och varit uppmärksam på min omgivning. Jag har haft den här ridrädslan eller oron som pockat på, och jag har accepterat att de är en del av min personlighet, något jag får lära mig leva med. Nu tränade jag på att sitta i traven med Ares, och märkte inte ens en skock småfåglar som flänger upp utefter en staketkant. Jag som inte började följa staketet förrän i februari. Det känns lite overkligt, faktiskt. 

Nedsittningen i sadeln gick också bra. Jag börjad lite mer bakåtlutad än brukligt för att "komma in i den" men lyckades räta upp mig lite mer efter några steg. Detta kommer att bli bra! 

Ares tar ju väldigt stora steg och vi har tränat ganska målmedvetet på att göra trav-skritt-trav-övergångar. Det har verkligen varit jobbigt för honom. Till att börja med så stannar han ofta väldigt tvärt så det blir ofta trav och sedan en plötslig halt, innan han börjar skritta. Sedan så blandar han lätt ihop framåtdrivande skänkel med sidoförande, så det kan bli en liten korvning innan han går upp i tempo, och då behöver han ofta häva igång sig med ett galoppsteg innan han börjar trava. Men om man gör många trav-skritt-trav-övergångar, ca 8 X 2 gånger, varje pass, så får han ju tid och ro att förstå uppgiften och koordinera sig rätt. Det går bättre och bättre även med detta. Det blir mindre galoppsprång i början, mindre korvande, och det blir allt vanligare att han går från trav till skritt utan att tvärt sanna upp. Det börjar långsamt närma sig bättre och bättre övergångar och jag är så glad över hur duktig och trevlig han blivit!