Ja äntligen ÄNTLIGEN så har vi städat ur det sista i min bostadsrätt! Den blev väldigt ljus i färgen och ser tyvärr lite klinisk ut men det blir ju bättre när möbler kommer in. Men det var skönt att få bort alla hål efter hyllor, TV-uppsättningar, och andra fläckar som kommit med åren.
Det som varit mest dränerande med dessa sex veckors flyttstädning och renovering är väl att jag inte haft känslan av att ha tid för det. Jag har klämt in 2-3 timmar här och var i marginalerna mellan allt annat fix med hästarna, vad som behöver göras på gården, och de senaste två veckorna har jag ju även jobbat. Periodvis har det varit ca 40 grader i bostaden under värmeböljan och svetten har runnit i mängder. Hur mycket jag än jobbat så har jag haft känslan av att vara överväldigad och inte riktigt hinna med.
Köket blev riktigt grundligt rengjort. Det känns skönt att lämna den i så trevligt skick.
Ett tag kändes det nästan omöjligt. Här hjälpte Keeva mig med sorteringen.
När jag äntligen kunde stänga dörren till den tomma och rena bostadsrätten så kände jag mig så otroligt lättad. Vi har målat köket, hallen, alla vardagsrumsväggar, en fondvägg, målat om och förbättrat handtaget på toalettdörren, bytt lampor i hall och tak, och mycket mer! Jag klarade och orkade göra detta samtidigt som allt annat hängde över mig. Det gick! Nu ska jag bara kontakta en mäklare och se till att den kommer ut på marknaden. Jag och Jonatan firade att vi kommit i mål, med en prinsessbakelse. Nu finns det mer tid och ork att fokusera på hästarna och gården. Hur billigt lägenheten än blir såld, så kommer jag definitivt att få klirr i kassan, för jag köpte den för 12 år sedan och har avbetalat bra på det lånet.
Jag fick offra denna semester med allt jobb med fånghäst, flyttfix och hagbygge, men snart kommer belöningen för mitt kämpande! En bit i taget!
Det har förresten blåst kalla vindar på typ 13 grader idag så dunjackan åkte på. Ares var rätt så pigg och studsig, men hellre det än utan bjudning. Långsamt, långsamt blir han stadigare i formen. Och jag red genom blåst och studs utan att känna mig rädd. Tänk vad många fobier som försvunnit för mig 2025! Jag önskar att jag visste vad som hände men jag tror att kroppen bara spontant läkte.
Jag har inte varit sjuk på länge heller.
Kroppen har kanske kommit till ro efter järnbrist, covid och bältros.
Då kanske även det inre mentala ”brandlarmet” slutar gå i tid och otid också.
Otroligt tacksamt!
Kommentarer
Skicka en kommentar