Livet är förändring

Jag lånade ut Ares igen för kurs, och det var riktigt roligt att se. Det blåste rejält och prasslade i skynken och höbalar, och Ares kämpade på så fint!  Det var mycket jag var väldigt imponerad av, bland annat så galopperade dom mycket mer, än vad jag gjort med honom, och han gjorde det så bra. Från början blev han lite förvirrad på fattningen, men då hjälpte jag till och ropade "Galopp!" och då fattade han direkt vad som var på gång och galopperade jättefint och energiskt även för ryttarens hjälp. Han har luft i stegen och jättefin bjudning. Han tog rätt galopp alla gånger, utom vid ett missförstånd, och ryttaren såg ut att ha jätteroligt. Jag hade aldrig vågat brassa på så snabbt i blåsten med fladdrande plast i närheten. Men ryttaren var jättenöjd och tyckte att han kändes trygg och stabil, trots hans framåtanda och energi.  De hade låga hinder på banan, och ursprungstanken var att Ares skulle galoppera över hindrena, men han bröt av till trav just innan, och travhoppade ...

För några dagar sedan så fick jag en hyfsat generös löneförhöjning på mitt jobb, som nu är den tredje ganska generösa höjningen på tre år. Jag är ju verksamhetsutvecklare på kommunen, på heltid. Kommunen bjuder aldrig på några chockhöjningar, men jag har fått ett par tydliga puttar där jag får uppskattning för mina insatser. Man kan säga att Ares rullande kostnader med stall, mat och hovslagare är väl täckta av de nya lönehöjningarna.  "Dina styrkor ligger i din självständighet, allsidighet och förmåga att producera resultat. Bland annat lättillgängliga rapporter som stödjer vidare utveckling. Uppdragsgivare lyfter fram din tydlighet, professionalism och förmåga att skapa ett stödjande klimat som positiva sidor."  När jag genast tackade för den fina beskrivningen och den nya lönen så kom det värmande tillägget:  "Fortsätt vara den du är!"  Det träffade rakt i hjärtat. Jag känner att det blivit en skiftning på hur jag ser på mitt arbete på de senaste tre åren. Förut ...

Även i lördags hade jag ett jättebra pass med Ares! Det känns som mycket lossnat med honom och även med mig. Passet var jättekul och trevligt och han bjöd som vanligt på några oönskade men trevliga galopper! De är lätta att avbryta och jag ser att jag ler på alla bilderna. Han stretar lite med tyglarna, men det blir verkligen mindre och mindre!  Han känns så trygg och arbetsam! Jag trivs verkligen med honom nu!  Men TROTS att vi gjort jättefina framsteg så frågade jag en stallkompis om hon kunde tänka sig att gå på kurs med Ares på söndagen. Eller kanske just därför. Jag kände att det inte finns något alls att skämmas för nu, och han förstår grunderna i ridningen hyfsat bra. Han är lite kort i vänstersidan, men det var Galishimo också, och det rättar man till med tiden. Det känns inte konstigt. Stallkompisens egna häst hade haft en mindre känning i ett ben, och hon övervägde att avboka sin hoppträning och låta den vila en dag extra.  ”Du kan få låna Ares, om du vill…” sad...

  Jag red Ares igår och kände att min ridning satt som en smäck!  Jag var stadig i händerna, oberoende och balanserad i sitsen, gav honom inga otydliga signaler och satte enkla men väldigt tydliga krav. Jag var lugn, positiv och trygg.  Vi skulle bara följa fyrkantsspåret i den takt och tempo jag bestämt, med bibehållen och stadig tygelkontakt, utan varken tjofräs eller galoppinslag. Ares blev inte jätteglad, bland annat så bråkar han över tygelkontakten och får små utbrott om jag inte lättar på tygeln. Och så provade han att stanna ett par gånger och veva med huvudet, visa ögonvitorna, veva med en hov, och säga upp sig. Så det såg verkligen inte vackert utifrån. Men det är också delvis ett resultat av att jag inte varit konsekvent i händerna och bytt tekniker i tygelkontakten, så det är inte enbart hans fel utan en förarmiss med inkonsekventa händer.  Men jag kände verkligen att jag höll ett stabilt känsloläge och drogs inte alls med i hans små krumbukter. Jag tänkt...

 Ibland har man tur.  Min vän Sara som rider western, har en unghäst vars rygg är väldigt lik Galishimos (rak, kort, bred, inte så mycket bogar), och hon har frågat om hon får låna Galishimos westernsadel för att se om den passar hennes häst. Jag hade en Crates Arabian 2396 på Galishimo som jag fick tag på, i slutet av 2018, och den förändrade min ridning i grunden. (Ett inlägg om det finns HÄR ) Jag tror Galishimo fick beta av en 7-8 sadlar sina första år som ridhäst, både engelska sadlar och westernsadlar, jag tog honom på dyra sadelutprovningar, men inget kändes passa helt och hållet. Men efter flera års sökande så chansade jag och köpte denna westernsadel oprövad från någon okänd person på nätet, och den satt som gjuten! Jag kände mig stabilare i den. Sedan dess föll jag faktiskt aldrig av Galishimo. Jag var så glad över den och den förändrade så mycket för oss, jag har inte riktigt velat göra mig av med den.  Min Crates arabian passade faktiskt även Ares men inte all...

  Förbättringen i fötterna är väldigt lovande sedan förra veckan, när jag slopade mina vackra och djupt älskade läderstövlar till förmån för mjuka breda HOKA-skor med jättemycket stötdämpning. Jag gick över 16.000 steg i söndags, vilade fötterna i måndags, och tog 12.000 steg i tisdags och tycker att smärtan i princip lagt sig. På en skala från 1-10 där 1:a är knappt märkbart och 10 är att jag inte ens kan sätta vikt på foten, så är det nu 1:or. Jag känner att något liksom pirrar i fötterna och blir lite varmt efter att jag promenerat, men absolut ingen stor smärta! Jag är otroligt glad över förbättringen, och skäms lite över att jag inte gjorde denna förändring för ett eller två år sedan. Men man får förlåta sig själv. Det var mycket annat som hände i mitt liv för två år sedan, och eftersom jag bara fick ont under kvällspromenader eller att gå på hårt underlag (då blev det ofta 6:or eller 7:or på smärtskalan), så kändes det mer logiskt att det var kvällspromenaderna eller hårt und...

  Det var bara en vecka sedan jag skrev att jag totalt blivit av med tandläkarskräcken, utan att veta varför. Nu märker jag även en enorm skillnad på att hantera häst i blåst. Det går jättebra! Jag tror få personer är helt avspända med att hantera en häst i storm, men det är skillnad på att anpassa sina aktiviteter när det stormar, bli försiktig, eller att frysa fast och bli riktigt rädd eller panikslagen. Det känns lite som om kroppen varit en defekt bil där inbrottslarmet ständigt gått igång i ett öronbedövande tjutande, eller att sitta i ett hem där brandlarmet slår på sitt skränande för minsta lilla, och så har det plötsligt bara lugnat ner sig. Inget inre tjut som får en att vilja hoppa ur stolen.  Jag vet inte hur jag ska beskriva lättnaden. Den är otrolig. Särskilt när man fått två riktigt positiva upplevelser på bara en vecka utan att kroppens självförsvar går igång alls. Jag hade nog inte ens räknat med att bli av med kroppens överkänsliga blandlarm, utan mer bara haf...