Livet är förändring

Även idag har jag ridit lite och det känns helt otroligt. Jag satte upp en kamera på staketet och tittade på filmerna och känner mig så glad. Allt går enligt plan fast hela tiden lite bättre. Man har ju insett att "enligt plan fast lite bättre" inte hört till vanligheterna för mig, men det är väl kanske fördelen med att bli äldre. Man kanske omedvetet gör bättre saker och fattar andra beslut. Både i stort och smått. Jag tycker till och med jag förtjänar "enligt plan fast lite bättre".  Ares länger på sig, sträcker in sig i kontakten med bettet, och börjar försiktigt hitta en egen fin balans och bärighet i detta. Då gäller det bara att inte skumpa eller störa honom så mycket. Vi har hela sommaren på oss att stärka honom i detta.  Jag har tendenser att dra åt mig tyglarna lite för mycket så nosen åker in, men Galishimo hade så mycket kortare hals och jag hinner inte alltid med att bedöma att Ares behöver längre tygel. Men jag lär mig jag med. Han har ett helt vanligt ...

Jag har lyckats åka till stallet på lunchrasterna för att rida Ares två gånger denna vecka nu. Jag kände mig helt trygg med att sitta upp på honom ensam. Det är lugnare på ridbanan och lättare att lägga upp en plan om jag lyckats åka dit på dagarna. Dagens plan var att trava lite mer och att göra en slags fyrkant i vänster varv för att hjälpa Ares att rakställa sig mellan konerna och ställa sig inåt i hörnen. Rider jag på en full volt i vänster varv så blir det ett evigt tjatande med inner skänkel och det tycker ingen är roligt. Dessutom har han lätt att tippa inåt i vänster varv så volten blir mindre och mindre. Vanliga unghästgrejer alltså som är helt normala när en unghäst börjar ridas.  Men om man travar i en fyrkant och rundar koner så blir det lättare för honom att förstå att han ska ställa sig vänster, och jag hinner märka när han tippar inåt och korrigera det, och det går bara bättre och bättre! Till slut blir fyrkanten rundare och rundare och då har vi nästan en volt....

  Jag red ensam på ridbanan i blåsten idag och det är inget jag har lätt för. Många gånger har Galishimo känts istadig och lite explosiv när det blåst ute, och det sitter kvar i kroppsminnet på mig, att det kan komma ett litet sprattel från ingenstans.  Men det var så mycket som kändes rätt idag! Det blåste upp till 11 sekundmeter och stundvis fastnade jag på ridbanan och gosekliade Ares, från sadeln. Jag var för rädd för att rida honom aktivt, men ville inte ge upp och sitta av. Så då passar det att sitta i sadeln i blåsten och höra hur vinden sliter i björkarna och viner kring öronen och gosa Ares med klapp och kel. Vi fastnade nog upp till 5-6 minuters gosekli när det blåste som värst, men efter ett tag red jag faktiskt helt oberört och reflekterade knappt över vinden.  Det är detta som gör mig så otroligt, otroligt glad. Att träna om sitt eget nervsystem att inse att Nej, det kommer ingen explosion, det blir ingen reaktivitet, bara en lite yvig men ambitiös unghäst....

 "Är det du som motiverat din sambo att gå ridlektioner?" frågade en trevlig och nyfiken stalltjej i går när jag följde Jonatan till ridskolan.  "Nej, faktiskt inte. Detta gör han för egen maskin..." skrattade jag, och det stämmer. Jonatan ställde sig i kö för att gå nybörjarlektion för vuxna i november 2023, men trycket är för lågt och ridklubben har inga sådana grupplektioner på gång. Då efterfrågade han privatlektioner för att lära sig rida, men fick inget svar. Jag vet inte riktigt om det var en slump att han inte fick svar, men kanske fanns det en undermedveten oro när en främmande vuxen man, på 40+ utan tydlig koppling till någon, vill börja på ridskola bland en massa småtjejer. Jag är ju däremot med lite här och var på ridskolan, på volontärjobb, i sociala medier, och var ofta i ridhuset på Galishimos tid, så några vet att jag finns där ute i periferin. När jag mailade dem och sade att min sambo ville ta privatlektioner, då drog lektionerna igång ganska snabb...

  Denna helg fick jag tyvärr feber och har spenderat en hel del tid i sängen med persiennerna neddragna. Inte så festligt när det är kanonväder ute. Det där kanonvädret man längtat efter i åtta månader... men söndag kväll kände jag mig ändå bättre. Fast inte superbra. Men tillräckligt för att besöka Ares, om jag inte gick runt så mycket.  Vad gör man när man inte orkar rida eller utmana sig så mycket? Men ändå vill ge Ares ett bra pass? Jo man ber Jonatan göra lite vagnsträning under tiden jag sitter på en liten träbänk i solen och tittar på.  Vi gick lite med vagn förra hösten men då var han lite för ny på Brönet och kändes lite osäker. Som jag tror jag sagt tidigare så gjorde inte tre flyttar första året honom jättegott. Man behövde ta det lugnt och låta honom landa i de nya miljöerna för varje gång. Han tittade lite skeptiskt på vagnen i höstas och ville helst inte ha den bakom sig. Men det var så mycket annat roligt på gång med inridningen och våra promenader så vi sl...

  Det blåste rejält igår och jag beslutade mig för att inte utmana min ridrädsla allt för mycket, igår. Så vi satte på Ares bettlös kapson, sadel, och lade ut cavalettibommar och ett litet kryss. Han fick även ha en liten sockerbit efter sig i uppvärmningen, eftersom jag har två vagnar och ingen inkörd häst . Förra gången han fick dra en sockerbit var han lite bekymrad. Denna gång brydde han sig inte alls. Han är verkligen snabb på att processa vad som är värt att bekymra sig över och inte.  Men denna hoppglädje alltså! Han kan skritta över det lilla krysset. Han kan trava över det lilla krysset, men ögonen glittrar när han får galoppera över det lilla krysset. Det går så snabbt och spänstigt och lite ivrigt, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av detta. Han ska då definitivt få löshoppa en hel del i sommar då det är roligt.  Men sedan då? Ska jag hoppa in honom? Klarar jag det?  Jag ser ju tendenser om att Ares föredrar mig i mycket. Ibland vill han inte låta ...

Ursäkta den tråkiga titeln. Men jag hoppas någon googlar och hittar mitt inlägg så man inte googlar ihjäl sig, och därmed sparar timmar på ett google-träsk av förvirring och förtvivlan. Jag försökte hitta ett nytt koppjärn till Ares sadel, en Trainers Mariel gissningsvis tillverkad kring 2023. Anledningen är att jag tycker Ares blivit lite bredare och att det kan vara så att sadeln behöver breddas en storlek eller två. Då tar man ut en liten vinklad järnbit från sadelns framsida, och byter ut den mot en bredare järnbit.  Intet ont anandes klev jag in i ett svart kaninhål mer förvirrande och skrämmande än Alice i underlandet. Jag sökte förtvivlat både på svenska sidor men använde även det engelska ordet "gullet plate" i förhoppning att få svar från någon annanstans i världen.  Vissa sidor sade att jag kan använda mig av koppjärnen "Xchange system 1" som ska passa till sadeln.  Andra sidor sade att jag skulle använda mig av koppjärnen "Xchange system 2" som ...