Barbacka i repgrimma!

 

Igår var jag ute och red med Hackamore (ett bettlöst träns med en liten hävstång med lite styvare nosgrimma så man kan ta i hästarna lite bättre ifall de vill något annat) men sedan såg vi "Road to the horse", vilket är lite av ett inridnings-WM för ohanterade unghästar, och jag blev lite inspirerad. Några riktiga proffs får ca tre timmar på sig, fördelat på två tillfällen, att få en ohanterad unghäst inriden, och sedan ska de tävla i en slags hinderbana. Många av proffsen rider in unghästarna i repgrimma. Så i morse så började jag leta igenom förråden efter repgrimman jag hade på Ares när han var liten. För visst hade han en liten repgrimma när jag skulle lära honom att följa med mig på promenad, när han var två? 

Här är en bild från min och Ares första promenad från oktober 2022, då hade jag en repgrimma. Efter bara en korts stund letande fann jag den, och satte på Ares den. Vill ni förresten få ett litet gott skratt så var ju första promenaden med Ares ganska kämpig. Ni kan läsa om den om ni klickar HÄR. 

Sedan red vi ut. Barbacka också med min barbacka-pad. Jag testade att stanna och styra lite på en liten äng innan vi begav oss ut i skogen. Ares kändes precis som vanligt. Jag måste ge mig själv lite beröm här, för det verkar som att jag använder sits och ben väldigt konsekvent när jag rider, för jag märker ingen större skillnad på Ares i repgrimman. Självklart så kan man behöva bett för att ställa dem lite i nacken, men vi är ändå inte på den nivån just nu när vi rider ut. Gas, broms, höger, vänster och förhållningar räcker utmärkt. Sedan är ju Jonatan och Sessan med oss och fungerar som trygghet för oss när jag utmanar mig. 

Sedan red vi in i skogen och det gick toppen! Ridvägen är populär nu och vi har både mött en glad lös hund med ryttare, och ett körekipage, men det har gått bra. Just vid de tillfällena har jag stått tryggt på marken så det har varit skönt att jag inte behövt reda ut något från hästryggen när jag suttit barbacka. Men för varje möte så blir ju Ares lugnare och lugnare så det känns bättre och bättre!

Vi provade även lite skänkelvikning ute och det gick hur bra som helst. Han är mjuk och lyhörd, jag har alltså varken spö eller sporrar på mig och han flyttar fint åt båda sidorna. 

Så man kan säga att jag haft en toppenhelg, jag är verkligen jättenöjd på alla sätt. 

...Och en gång i tiden var jag alltså på min första promenad med lilla unghästen Ares och kom hem genomblöt i svett, efter många utmaningar på den lilla vägen...