Mamma rider Ares!


Tre och ett halvt år var det sedan jag tittade på unghingsten Ares, nyfyllda två år gammal, tillsammans med mamma. Jag mådde uselt på så många plan. Jag var jättetrött över en långvarig infektion i kroppen, hade ordentlig järnbrist, var singel vid 41 och det kändes som mitt bäst-före-datum utgått. Men att vara personligt utdaterad var inte mitt största bekymmer, jag var djupt förtvivlad över att Galishimo plötsligt lämnat mig i kolik. Jag hade mestadels legat i sängen i tre veckor och alldeles i slutet på semestern så peppade mamma mig att åka och titta på en ny häst. Vi tittade på den här lilla ponnyn på två år, som inte var sådär jättemycket hanterad, och vi tyckte att han verkade jättetrevlig. Jag mådde ju väldigt dåligt då och ville bara ha en häst som ger mig lite sinnesfrid och återhämtning. Det var verkligen inte dåliga kriterier, för det var precis vad jag behövde. 

Och nu rider min mamma honom! Hon är ju pensionär nu och det känns extra viktigt att hon får en trygg upplevelse av Ares. Så jag har verkligen inte haft bråttom med att hon ska upp på honom. Men det blev jättebra idag! Det var årets första ganska varma vårvinterdag och många skotrar axade runt hagen men det spelade ingen roll för Ares. Han var lugnet själv! 

Mamma har ju faktiskt ridit Galishimo en hel del innan, så i jämförelse med fullblodsaraben så tyckte hon att Ares kändes både stark och trygg. Galishimo hade nog varit en fantastiskt blivande 17-åring om han levde idag, men jag vet inte om jag hade låtit min mamma rida honom när skotrar axar i bakgrunden. 

Men det kändes väldigt speciellt att låta mamma få sitta på Ares. Ganska sjukt vad livet kan förändras ändå, för nu har jag ju inte bara en trevlig ponny, utan bor på en egen gård med egen ridbana. Därför att jag träffade en man som inte på något sätt tyckte att mitt "bäst-före-datum" utgått, och att just jag var alldeles perfekt för just honom. Det hade jag aldrig någonsin trott skulle hända när vi träffade Ares 2022. Att det bara var början på flera positiva förändringar. Jag har tittat på videoklippen när mamma rider Ares flera gånger, och det är med en väldigt varm känsla i magen. 

Livet är förändring. 

Jag och mamma när vi åkte för att titta på Ares sommaren 2022. 

Mamma och Galishimo, åtta år,  i april 2017.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Att det kan gå så fel

Planering med att måla hästtransport