Pausad inridning, bett-träning och lastträning

Jag har suttit på Ares 12 gånger och han har varit mer än fantastisk varje gång. Jag sitter upp själv på en pall, rider runt i skritt, svänger åt båda hållen, gör halt och startar helt självständigt. Jag rider ca 3-4 minuter per pass. 


Jag är så otroligt nöjd med honom och glad att han är så snäll och försiktig i sitt nya uppdrag. Trots att han bara är "insutten" och knappast "inriden" så känner jag mig ganska trygg när jag sitter där uppe. 


Men då har vi ju två saker till att ta hänsyn till: 

1. Trots att det knappt märks så har Ares inte fyllt tre år ännu. Han är alltså bara barnet i hästålder. Och han har inte vuxit klart alls. Och med tanke på att han bara är 145 cm så är det inte en oanselig vikt han får på sig när jag sitter på honom. 

2. Jag har slarvat med bett-träningen. Eftersom Ares är så ohyggligt snäll och medgörlig så har jag tänkt: "Äh, jag tar bettlöst idag med" och då har jag inte riktigt tränat in det. Och ska jag börja trava och galoppera i framtiden på honom, så vill jag faktiskt känna att han är van vid bettet och förstår tygeltag på ett bra och tryggt sätt. Så man kanske kan avbryta en liten glädjebock. 

Så summerat så avbryter jag inridningen och ger honom en paus med den. Jag tänkte tömköra mer med bett i munnen på honom, longera och även lastträna. 



Åh vad jag hatar att lastträna. Men jag älskar att ha en lättlastad häst. Så eftersom jag älskar att ha en lättlastad häst så är det bara att fortsätta med den förhatliga lastträningen. Det är ju inte särskilt svårt eftersom Ares aldrig protesterar, så det är bara att bita ihop och upprepa det regelbundet. Förr eller senare kommer lastträningen att kännas lika trygg och lätt som de sista åren jag hade Galishimo. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer