Galopp på longeringsvolt

Jag har en övning med Ares, som jag gjort sedan underlaget i ridbanan blev stabilt. Det är att jag tar ut honom på longeringsvolten och gör tre galoppfattningar åt vardera varv. Varje gång han fattar galopp får han inte fortsätta att galoppera flera varv, utan han får bara galoppera ett varv ungefär, sedan får han trava ungefär ett varv, och sedan ska han galoppera ett varv igen. Det blir alltså ganska täta växlingar och ingen möjlighet för honom att vila. Han kan inte gå på mental autopilot i en gångart. Det kommer något nytt hela tiden. 

Detta är ju ett jobb som bara tar några minuter. Inget långdraget. Tre fattningar åt endera håll. Han har fullt upp med balans och koordination och röstkommandot. Om de tre fattningarna går bra eller dåligt spelar ingen roll. Jag ska inte upprepa mig utan göra mina tre, och sedan är övningen klar. 

För att han ska klara av att fatta tre fattningar åt vardera håll och fokusera på det, så drar jag ned kraven på det andra som jag brukar göra med honom. Han frihetslongeras inte. Vi jobbar inget med formen. Vi jobbar inte med trav, och vi släpper kraven på omedelbart stillastående vid "Ptro!".  Allt ställs lite åt sidan så han får klura med sina tempoväxlingar. Trav-galopp-trav-galopp-trav-galopp-trav... 

Detta är i särklass den övning som Ares verkar tycka är roligast. Han börjar ruska lite busigt på huvudet och tittar intresserat på mig och bara väntar på att övningen ska börja. Från början fick även jag springa med honom, och vi använde hela ridbanan, och en hel del fart, för att hjälpa honom rulla in i rätt galopp. Men för varje gång vi gör övningen, behöver jag springa mindre och mindre. Han balanserar sig bättre och bättre. På mindre och mindre signaler från mig. 

När vi började igår så bad jag honom börja att gå på longeringsvolten i skritt. Han tittade busigt på mig och gjorde små ruskningar med huvudet så bara luggen flög litegrann. Han höll huvudet högt. Han ville gärna fatta en galopp. Jag fnissade lite men bad honom vänta en liten stund. 

Sedan höjer han fronten, sätter sig på rumpan, och fattar en tjusig och välbalanserad galopp direkt från skritten. Han vet precis. Det såg så välkoordinerat och vackert ut att jag bara gapade. Sedan gjorde vi det igen, fast från en lugn trav denna gång, för jag vill inte att det ska vara för jobbigt att göra rätt, men även denna gång gjorde han en lugn, kraftig bärande rörelse då han trycker bestämt ifrån sig med sitt inre bakben och fattar en bärig, harmonisk galopp. Utan att behöva öka tempot. 

Sedan sjönk kvaliteten långsamt på galoppen för varje fattning. Vid den sjätte fick jag öppna upp volten större och springa med honom litegrann. För att det förmodligen är svårt att leverera så tjusiga, starka, bäriga fattningar på volt när man bara är tre. Men mitt hjärta jublade: 

"Galopp från skritt kunde inte Galishimo förrän efter fyra års träning?! Vad ÄR detta för häst?!" utropade jag glatt till Sara. 

Och sedan log jag ju resten av dagen. Varje gång jag tänkte på hur snabbt det går. 

Hur fint han lär sig!