Fortsatt lastträning av Ares

 Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lasttränat Ares nu. Jag började ju redan när han var nyköpt genom att ge honom lite mat på rampen. Han är numera helt inställd på att det är i transporten man äter, så han har inga tveksamheter att gå in. Vi har fällt upp rampen vid tre lastningar nu. Då blev han faktiskt lite orolig till en början. Men inte så orolig att han inte kunde äta. Han har inte gjort ett enda försök till protest eller ställt sig avig till att gå in i transporten, jag är otroligt tacksam över det. 

Jag tycker det svåraste denna vår har varit att orka hålla i, och orka hålla ut, när jag varit lite nervös. Att sitta in honom tyckte jag var ganska jobbigt mentalt, jag blev väldigt påmind om hur jag flög av Galishimo under inridningen, och jag blir även ganska nervös vid lastning... Men det har visat sig vara en ganska grundllös oro. Ares är ju supersnäll. Han bjuder inte på några större problem. Han vill bara vara med mig, och bli klappad. Då är han glad. Jag kan tänka mig att det kan bli lite protester om jag går ut ur transporten och lämnar honom där, för han protesterar ibland både i boxen eller när han står uppbunden, och jag försvinner ur sikte. Han vill ha koll på mig. Så lite muller och bank blir det säkert. Men inget jag inte tror han kommer att ha jättesvårt att hantera. Men jag behöver ju inte lämna honom ännu på ett tag. 

Sedan arbetar jag heltid med krävande arbetsuppgifter som processledare, och sedan ska jag till stallet och "växla upp" och utmana mig mer, då känns det ganska tufft. Men Ares har ju bevisat sig stabil och snäll, och jag får ju mer och mer förtroende för honom för varje gång vi lyckas. Jag tror exempelvis inte jag skulle vara lika obekväm eller osäker om jag köpte en likadan hästras igen. 

Och för varje gång vi kommit över en puckel, exempelvis insittning eller lastträning, så känns det ju tryggt. Det är ju något jag har nytta av för resten av hans liv också. Jag lägger in investeringar i honom nu så jag kan ha roligare med honom sedan. Och om jag är trött och behöver en paus ibland så gör det ju honom inget, han är ju så ung fortfarande. 

Simple as that. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer