Bli vän med linssoppan

Jag har haft lite problem med trötthet sedan jag var sjuk, så jag testade att vila från stallet en extra dag i lördags. Jag "kraschar" ibland efter ansträngning och måste då lägga mig i sängen och dra för persiennerna så det blir mörkt och tyst några timmar, vilket jag bland annat fick göra när jag promenerat en liten sträcka på 1,2 km i torsdags. Så jag försökte ta det lugnt på fredagen och även på lördagen och göra aktiviteter som tillät mig att krascha i sängen utan att det skulle bli allt för omständligt. Jag gjorde Covid-test som visade på negativt svar, åtminstone. 

Jag tänkte passa på att lära mig laga något nytt som helst är både billigt, nyttigt, mättande och veganskt. Gärna något med ganska få ingredienser så att jag inte får panik över allt som behövde köpas in. Och helst inte med så mycket gluten i sig, i heller. Det föll på en relativt enkel linssoppa. Receptet hittar ni här.  

Jag fick ändå panik över allt som behövde köpas in. Insåg att jag inte skaffat mig någon riktigt stor gryta sedan jag flyttade in här 2013. Visserligen köpte jag en Crock-pot, men ingen gryta. Efter lite valsande fann jag dock en stor gjutjärnsgryta med mitt namn på den! Den var gul! Färglad! Den passade min lilla etta. Jag blev glad av den. Nästan 600 kronor. Där kan man verkligen säga att jag passerat "portionen under tian" med råge. 

Sedan följde jag receptet enligt konstens alla regler och med lätt missnöje, som vanligt när jag försöker lära mig något nytt. Hur mycket energi ska man behöva lägga på något så basalt som en linssoppa?! 

Sedan smakade jag av den och redan vid första skeden så kände jag att nej... Nej... har jag lagt typ 800 kronor och en massa timmars googlande, handlande och pillande för att göra detta?! Det är ju en linssoppa! Den smakar ju... som en linssoppa. Väldigt mjäkigt. Tomt. Innehållslöst. Jag hade kunnat bjuda en vän på en riktigt dyr restaurang i stället för de pengarna, skapat minnen för livet. 

Efter lite muttrande och surande kom jag på att jag åtminstone kunde smula ned lite fetaost i den veganska soppan så den fick något lite godare i sig. Och blev lite mindre vegansk. Och dagen efter värmde jag lite soppa i micron och åt till frukost. 

Långsamt började jag vänja mig vid smaken. Jag tog den som kvällsfika också. Det var tredje gången jag åt den. Då började jag långsamt tycka att den var helt okej, ändå. Ganska god. Härlig, varm mättande konsistens också. 

Det kanske löser sig ändå. Jag kan nog bli vän med den här linssoppan. Jag måste bara ge mig lite tid att vänja in mig... 

.