Kurs i Gummark igen!
Nu var det alltså Galishimos 15:e utflykt i år! Allt flyter på superbra. Mamma följde med och vi har arbetat ihop våra rutiner och vet vad den andre ska göra när jag åker iväg med honom, nu. Jag ser till att mamma är mätt i magen och har fått lyxig frukost, mellanmål och lunch, så fnittrar hon glatt på och gör gärna vad helst som Galishimo kan behöva.
Galishimo är jättelätt att lasta och står tyst i transporten. Han stod och skakade och var lite svettig under halsen när jag tittade till honom, när vi kom fram, men visade sig i övrigt ganska lugn, och åt till och med ett äpple innan vi lastade ur honom.
På kursen för AB så startade vi med lite avsuttna övningar och sedan gäspade han, och gäspade, och gäspade. Sedan var han som en annan liten snäll farbror, och travade på och var allmänt mysig i ridhuset. Jag var ju beredd på att han skulle vara lite mer spänd, åtminstone lite som förra gången, men det var verkligen lugna gatan. Han hade ett hörn som var otäckt men där gjorde vi avsuttna övningar i fem minuter och sedan var det inget att frukta.
Tränaren AB tyckte att han verkade lite stel och att det påminde om träningsvärk, och jag fick bekänna att jag ridit honom sex dagar på raken, så tränaren föreslog lite vila så han fick återhämta sig lite. Grejen är ju den att nu när det är minusgrader ute på nätterna, och Galishimo står mestadels stilla i leran och trycker i sig rörflenshö, så han blir lätt lite explosiv. Jag har ju försökt rida honom så mycket jag kan för att vara säker på att han är lite halvtrött innan kursen. Så man inte bara måste ägna kurstillfället till att få honom att slappna av. Nu var han alltså inte bara halvtrött utan uppvisade även lite träningsvärk. Aja baja! Man kan inte göra allt perfekt alla gånger. Det blev många skrittövningar men jag var supernöjd!
Galishimo flyttar bogarna lätt som en plätt så nu fokuserade vi mer på att flytta rumpan igen. Jag tog en paus från den träningen ett tag eftersom han började springa sidvärtes i tid och otid, eftersom han trodde att "flytta rumpan" var svaret på ALLA frågor. Men nu har han varit ifrån det i ett halvår, och kommit sig ur den fasen, så nu börjar vi med lite försiktiga rumpförflyttningar igen.
Det blev inga bilder från kursen så jag återanvänder förra månadens bild. Den gången var jag betydligt mer spänd!
När tränaren frågade vad jag tyckte om passet så sade jag precis som det var - Galishimo har på alla sätt varit rekordlugn. Han har varit tryggare än någonsin och jag har inte alls haft några olustkänslor på hela passet. Det var helt underbart att åka iväg på kurs utan att oroa sig över lastning, körning, kursen, ridhusväggarna, eller hemgång. Ren ridglädje!
Nu ska vi hem och skaka... jag menar flytta rumpan!
Galishimo är jättelätt att lasta och står tyst i transporten. Han stod och skakade och var lite svettig under halsen när jag tittade till honom, när vi kom fram, men visade sig i övrigt ganska lugn, och åt till och med ett äpple innan vi lastade ur honom.
På kursen för AB så startade vi med lite avsuttna övningar och sedan gäspade han, och gäspade, och gäspade. Sedan var han som en annan liten snäll farbror, och travade på och var allmänt mysig i ridhuset. Jag var ju beredd på att han skulle vara lite mer spänd, åtminstone lite som förra gången, men det var verkligen lugna gatan. Han hade ett hörn som var otäckt men där gjorde vi avsuttna övningar i fem minuter och sedan var det inget att frukta.
Tränaren AB tyckte att han verkade lite stel och att det påminde om träningsvärk, och jag fick bekänna att jag ridit honom sex dagar på raken, så tränaren föreslog lite vila så han fick återhämta sig lite. Grejen är ju den att nu när det är minusgrader ute på nätterna, och Galishimo står mestadels stilla i leran och trycker i sig rörflenshö, så han blir lätt lite explosiv. Jag har ju försökt rida honom så mycket jag kan för att vara säker på att han är lite halvtrött innan kursen. Så man inte bara måste ägna kurstillfället till att få honom att slappna av. Nu var han alltså inte bara halvtrött utan uppvisade även lite träningsvärk. Aja baja! Man kan inte göra allt perfekt alla gånger. Det blev många skrittövningar men jag var supernöjd!
Galishimo flyttar bogarna lätt som en plätt så nu fokuserade vi mer på att flytta rumpan igen. Jag tog en paus från den träningen ett tag eftersom han började springa sidvärtes i tid och otid, eftersom han trodde att "flytta rumpan" var svaret på ALLA frågor. Men nu har han varit ifrån det i ett halvår, och kommit sig ur den fasen, så nu börjar vi med lite försiktiga rumpförflyttningar igen.
Det blev inga bilder från kursen så jag återanvänder förra månadens bild. Den gången var jag betydligt mer spänd!
När tränaren frågade vad jag tyckte om passet så sade jag precis som det var - Galishimo har på alla sätt varit rekordlugn. Han har varit tryggare än någonsin och jag har inte alls haft några olustkänslor på hela passet. Det var helt underbart att åka iväg på kurs utan att oroa sig över lastning, körning, kursen, ridhusväggarna, eller hemgång. Ren ridglädje!
Nu ska vi hem och skaka... jag menar flytta rumpan!
Kommentarer
Skicka en kommentar