Små gäster
Tycker ni att det varit tomt med inlägg ett tag? Det har en förklaring, kan jag säga er. Jag har gäster. Jättesmå gäster. Parasiter, närmare bestämt. Cryptosporidium. Försök att säga det snabbt, om ni kan!
Små gäster borde inte orsaka så mycket skada men de här parasiterna orsakar en hel del besvär. Jag kan leva med att de bor i min mage och äter av min mat och skapar små bon och små parasitbäbisar med nya karriärdrömmar. Jag har alltid varit generös och välvivllig mot andra livsformer. Jag lever inte heller på svältgränsen, så det gör ingenting om microskopiska kryp snyltar på min mat. Jag menar, hur mycket kan de få i sig? En kalori av min mat räcker väl till ett mindre samhälle parasiter i tre veckor. De är ju jättesmå. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att om vi alla vore vänner så skulle jag kunna äta en extra kanelbulle för deras skull, på lördagar eller så. Som en lönebonus. Bara för att vara snälla mot dem.
Jag är alltså ingen parasit-rasist. Inte på långa vägar.
Det är bara det där med att just den här formen av parasiter lyckas skapa så mycket oreda i kroppen att jag varit utmattad i en vecka och sedan åkt på en magsjuka utan dess like. Det var två dagar sedan jag åt senast. Jag tycker att parasiterna gravt utnyttjad min allmäna gästfrihet.
Och inte lär jag bli frisk på ett kick heller. Enligt studier så finns det inget botemedel annat än naturens egna "tarmsköljning" och parasiterna kan ändå vara kvar ett par veckor.
Vätternrundan närmar sig med stormsteg och jag måste i stället fokusera på att vräka mina elaka små hyresgäster. Livet känns lite orättvist. Jag vältrar mig i orättvisan. Jag vrider orättvisan runt min kropp som en offerkofta och gosar ner mig i den under högljudd självömkan. Det är mest synd om mig i hela världen. Och Skellefteås övriga 4000 invånare som lider av samma problem....
.
Små gäster borde inte orsaka så mycket skada men de här parasiterna orsakar en hel del besvär. Jag kan leva med att de bor i min mage och äter av min mat och skapar små bon och små parasitbäbisar med nya karriärdrömmar. Jag har alltid varit generös och välvivllig mot andra livsformer. Jag lever inte heller på svältgränsen, så det gör ingenting om microskopiska kryp snyltar på min mat. Jag menar, hur mycket kan de få i sig? En kalori av min mat räcker väl till ett mindre samhälle parasiter i tre veckor. De är ju jättesmå. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att om vi alla vore vänner så skulle jag kunna äta en extra kanelbulle för deras skull, på lördagar eller så. Som en lönebonus. Bara för att vara snälla mot dem.Jag är alltså ingen parasit-rasist. Inte på långa vägar.
Det är bara det där med att just den här formen av parasiter lyckas skapa så mycket oreda i kroppen att jag varit utmattad i en vecka och sedan åkt på en magsjuka utan dess like. Det var två dagar sedan jag åt senast. Jag tycker att parasiterna gravt utnyttjad min allmäna gästfrihet.
Och inte lär jag bli frisk på ett kick heller. Enligt studier så finns det inget botemedel annat än naturens egna "tarmsköljning" och parasiterna kan ändå vara kvar ett par veckor.
Vätternrundan närmar sig med stormsteg och jag måste i stället fokusera på att vräka mina elaka små hyresgäster. Livet känns lite orättvist. Jag vältrar mig i orättvisan. Jag vrider orättvisan runt min kropp som en offerkofta och gosar ner mig i den under högljudd självömkan. Det är mest synd om mig i hela världen. Och Skellefteås övriga 4000 invånare som lider av samma problem....
.
Stackare! Hoppas dina hyresgäster lämnar dig snarast. Krya på dig.
SvaraRaderaTack för det ständiga stödet! :D
SvaraRadera