Varför hålla igen?

Det är så mycket STORA saker som händer. Jag ska sluta mitt arbete. Jag ska flytta. Jag ska börja på ett nytt arbete. Jag ska lämna mina vänner här på orten. Jag ska genomgå en massa drastiska förändringar som tar upp hela min fokus och väldigt mycket energi. Saker ska förändras.

Mitt i alla förändringar så glömmer jag nästan av att bara njuta av att jag hittat en jättetrevlig man. Att jag har en otrolig pojkvän som gör alla de här förändringarna möjliga. Oavsett vad jag hade velat förändra i livet så hade han stöttat mig och det är just det som är så häftigt. Han tar aldrig någon energi och skapar aldrig osäkerhet hos mig. Jag känner mig bara stärkt och mer trygg ju mer vi umgås. All hjälp och all energi som han ger mig skapar handlingskraft och framtidstro hos mig. Det är otroligt när jag tänker på det.

.

Ibland håller jag igen min glädje för att inte framstå som för nyförälskad eller naiv. Så jag kniper igen lite. Jag vrålar inte direkt ut att jag är riktigt glad och att det känns som om jag vunnit på lotto. Jag säger det i stället lite återhållsamt om någon frågar.

.

Jag håller igen lite så att jag inte ska framstå som dum eller naiv om det blir slut.

.

Men varför hålla igen, egentligen?

.

Jag är ju riktigt tacksam. Det känns ju riktigt bra! Det är ju NU som räknas, inte vad som händer längre fram!

.

.