Att sälja sitt hem
Så snart jag släppte bomben om att jag skulle flytta så knackade en kille på dörren och ville köpa min bostad. Min bostad. Min. Bostad.
Instinktivt ville jag givetvis ge honom en örfil eftersom min bostad är min allra käraste ägodel och grunden att jag lullade på rosa moln hela sommaren. Min bostad är min paradisplats. Den gamla bostaden ligger nära hamnen, badplatsen, krogstråken, ett kvarter från den lilla lokala affären och fem minuters promenad från mitt arbete. Mitt i den gamla och gemytliga delen av orten. Att bo där på sommaren är som att få lyxig svensk roslagssemester varje dag.
Sedan kom verkligheten ikapp och jag insåg att jag inte kan behålla den. Livet är förändring. Separationen är oundviklig om jag vill utvecklas. Jag ska flytta till norrland och min bostad i roslagen kommer att bli ett fantastiskt minne i stället.
Så jag sa ja. Såklart jag ska sälja. Och självklart skulle jag sköta detta självständigt och utan mäklare. Tyckte jag. För det finns ingenting en mäklare kan göra som inte jag kan. Att sitta några kvällar framför datorn och lära sig vad köpebrev, köpeavtal och överlåtelseavtal är för något är ju piece of cake. Tänkte jag.
Det är bara det att det är lite svårt att koncentrera sig på kontrakt och avtal när man har ett brustet hjärta. Det är därför man kopplar in mäklare. För att man ska slippa få dundrande ont i huvudet och känna sorg över att förlora bostaden. Och för att man ska slippa dra sig i håret över att man inte förstår juridiska och ekonomiska begrepp.
Men jag är nästan säker på att bostaden kommer att sakna mig också...
.
Instinktivt ville jag givetvis ge honom en örfil eftersom min bostad är min allra käraste ägodel och grunden att jag lullade på rosa moln hela sommaren. Min bostad är min paradisplats. Den gamla bostaden ligger nära hamnen, badplatsen, krogstråken, ett kvarter från den lilla lokala affären och fem minuters promenad från mitt arbete. Mitt i den gamla och gemytliga delen av orten. Att bo där på sommaren är som att få lyxig svensk roslagssemester varje dag.
Sedan kom verkligheten ikapp och jag insåg att jag inte kan behålla den. Livet är förändring. Separationen är oundviklig om jag vill utvecklas. Jag ska flytta till norrland och min bostad i roslagen kommer att bli ett fantastiskt minne i stället.
Så jag sa ja. Såklart jag ska sälja. Och självklart skulle jag sköta detta självständigt och utan mäklare. Tyckte jag. För det finns ingenting en mäklare kan göra som inte jag kan. Att sitta några kvällar framför datorn och lära sig vad köpebrev, köpeavtal och överlåtelseavtal är för något är ju piece of cake. Tänkte jag.
Det är bara det att det är lite svårt att koncentrera sig på kontrakt och avtal när man har ett brustet hjärta. Det är därför man kopplar in mäklare. För att man ska slippa få dundrande ont i huvudet och känna sorg över att förlora bostaden. Och för att man ska slippa dra sig i håret över att man inte förstår juridiska och ekonomiska begrepp.
Men jag är nästan säker på att bostaden kommer att sakna mig också...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar