Karin är en bra träningskompis
Karin hade lite svårt att hitta mig idag, på simträningen. Plötsligt åkte bastudörren upp, när jag låg där, och så hörde jag en väldigt välbekant röst.
"JAHA JA." sa Karin, och stod där med sin rosa simmössa. Hon hade dessutom ett lätt anklagande tonläge.
"JAHA JA." sa Karin, och stod där med sin rosa simmössa. Hon hade dessutom ett lätt anklagande tonläge.
Sedan åkte bastudörren igen.
Sedan hörde jag ljudet av blöta fötter mot hårt golv tassa bort.
Sedan tassade fötterna tillbaka.
Sedan såg jag blixten från en kamera.
"Här kan du inte stanna. Nu måste vi TRÄNA." sa hon sedan, lite sådär halvbarskt. (Så barsk som man nu kan se ut med en rosa simmössa.)
Jag suckade och drog mig en liten stund till, innan jag reste mig upp. Jag antar att det är det här träningskompisar är till för...
Kommentarer
Skicka en kommentar