Ett med naturen
För mig handlar skidåkning mycket om att få uppleva vintern, och naturen. Att nästan ljudlöst ta sig fram genom skog och mark gör att man kommer nära naturen.
Jag hörde ett högfrekvent pip och trodde att det var små möss tills jag insåg att det var en galet liten gulgrön fågel, säkerligen en kungsfågel. Den var hur liten som helst och flög alldeles intill mig som en kollibri, mellan små grankvistar. Först blev jag förundrad över hur en så liten fågel kan överleva, sedan insåg jag att det var nog därför den inte brydde sig ett skvatt om mig: Den letade mat och sket högaktningsfullt i skidåkare. Jag tyckte synd om den. Men den kanske klarar sig. Den har ju klarat sig hittills och det är ju faktiskt januari.
Efter 15,6 kilometrar hade jag fått nog av naturen. Då kändes det skönt att komma hem, svepa in sig i en varm filt, och äta lite kebabsallad. Men jag kunde inte låta bli att skänka en ödmjuk tanke till den lilla kungsfågeln som är kvar där ute. Kämpa, lilla pippi!!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar