Livet är förändring

Hjärnforskaren Sissela Nutley har plockat fram en slags tallriksmodell för mentalt välbefinnande som jag tyckte var ganska intressant. Hon menar att om man följer denna mentala tallriksmodell så ökar chanserna markant för att man ska må bra i själen. Modellen innehåller följande steg:  1. Motion. Att röra på sg varje dag, så man blir andfådd och börjar svettas. 2. Sömn. Att sova ordentligt är tydligen en otroligt viktig förutsättning för att klara motgångar under dagen. Somna tidigt och sov länge.  3. Hjärnvila. Den tid vi gjorde ingenting, på den där tiden då mobiler inte fanns. När man gick på toaletten utan mobil eller väntade på buss utan mobil. Nu tvingar man sig själv att typ meditera för att få hjärnvila för den kommer inte av sig självt. Min mamma hade alltså rätt när hon sade att det var nyttigt att ha tråkigt ibland. Det tänker jag inte erkänna för henne.  4. Relationer. Se till att omge dig med personer som lyfter dig och får dig att känna dig trygg och må bra. Så otroligt e

Det har verkligen inte varit mycket fokus på Galishimo de senaste månaderna. Oftast har jag bara pliktskyldigt motionerat honom för att hålla honom frisk, och hela vårens dressyrkurs på ridskolan genomfördes lite halvhjärtat. Antingen hade jag tankarna på annat, eller så var jag sjuk, eller stressad efter jobbet. Varannan torsdag var tufft för mig denna säsong.  Har detta påverkat Galishimo negativt på något sätt? Har det varit dåligt för honom att ranta i naturen tre gånger i veckan, och hänga med andra dressyrryttare på kvällskurs, med en rätt så oengagerad matte? Nej, det har inte påverkat honom alls. Han har blivit överraskande stabil både på uteritter och kurserna.  Dressyrtränaren Petra påpekar om och om igen "Han har allt på plats! Nu är det bara att finslipa och göra stärkande övningar!" och det är väl där jag fallerat under våren, för jag slutade lyssna vid "Han har allt på plats" och sedan gjorde jag inget annat utan klappade honom mest bara stolt.  Min fi

 Jag vet inte om jag ska skylla på coronavirus eller om det bara är mitt allmänna kassa immunförsvar, men det är provocerande så mycket sämre jag blivit sedan jag började träna. Jag plockar bort belastning efter belastning, och har helt lagt ned löpningen sedan en vecka tillbaka. Jag orkar inte. Jag är jättetrött. Det finns inte energi. Men jag är ändå ganska nöjd med livet. Så det går inte bra men ändå bra.  Galishimo får också vila med mig. Jag har haft som ett mål i vinter att kunna galoppera 5 kilometer med honom på ett och samma ridpass, utomhus. Inte sammanhängande, utan bara i sektioner där det passat oss.  Som vi kämpat! Ju piggare han är, ju svårare är det ju att rida snabbt, och samtidigt måste jag utmana mig lite de gånger han har blivit spänd. Det blir en hel del bocksprång och bakut-sparkar men de är väldigt milda så det går bra att sitta stabilt ändå. Men så en dag, då jag var lite febrig och slutkörd, så hade han en riktigt bra och lugn dag, och då plötsligt så slog vi r

Det har verkligen varit en månad av långa samtal, tysta mjuka, ibland lite oroliga samtal. Ibland långt in på småtimmarna. Ukraina invaderas av Ryssland, dieselpriset skjuter upp till 28 kronor litern, transportföretag förbereder sig för konkurs, bussbolag förbereder sig för konkurs, matvaror kan bli dyrare. Importen av konstgödsel kan sina, och i kombination med högre diesel -och bensinpriser så kan Galishimos hö bli väldigt dyrt till sommaren om konflikterna fortsätter. Och så allt lidande. Alla människor som lider och flyr. Den största akuta flyktingströmmen i Europa sedan andra världskriget. Jag, som är ordförande för min bostadsrättsförening, har gett klartecken att vi går igenom våra skyddsrum och fyller på med vatten. Better safe than sorry! Och ju mer jag samtalar ju mer inser jag hur otroligt priviligierad jag är. Som kan bo i min lilla lägenhet och leva relativt tryggt. Jag har alltid haft en vaksamhet över världsekonomin och en livsstil där min budget skulle klara bakslag. J

Nu fick jag skruva lite mer i träningen och några missade detaljer som fallit i glömska. Det blir mer logiskt om jag gör en push-pull-leg-uppdelning vilket i praktiken innebär att följande:  Push, att putta: Ett pass puttar  jag ifrån mig vikter med armarna. Exempelvis bänkpress då jag skjuter en skivstång upp i luften, från kroppen när jag ligger på rygg. Då aktiveras bröst, axlar och triceps (baksida arm) om jag puttar ifrån mig vikter på olika sätt och i olika vinklar. Även sit-ups kan räknas här då man kan tänka att jag ligger på rygg och håller i en extravikt på bröstkorgen och puttar upp vikten. Fast här har jag inga extra vikter. Det går bra med den vanliga tyngdkraften. Och en macka efteråt.  Pull, att dra: Ett pass drar jag till mig vikter med armarna. Jag kan försöka dra mig uppåt i chins eller dra saker till mig i rörelser och ett motstånd som påminner om att man ror en båt, eller så kan jag ligga på mage på en bänk och dra hantlar upp mot magen. Detta aktverar rygg och bic

Jag har börjat träna igen. Jag kliver upp tidigt på morgonen och tränar innan jobbet, det är ofta tomt och skönt på gymmet då, och jag kan lungt puttra på med otvättat hår och nyvaken uppsyn utan att någon märker något. Från början kände jag mig väldigt vilsen. Jag har alltid förut tagit biocircuit-programmet med förinställda maskiner för just min form. Men jag har blivit så mycket sämre fysiskt, framför allt med min andning, så jag blir nedstämd då det står "30 % av programmet genomfört". När jag var frisk så gjorde jag 100% av planen utan problem. Nu är det väldigt olika och kan svaja under programmet.  Så jag masade mig iväg till de icke-digitaliserade-maskinerna och de lösa vikterna och allt som jag inte brytt mig så mycket om på flera år. Men det kändes skönt. Som att komma hem. Utan att jag just tänkt så mycket på det så har jag delat upp styrketräningspassen i tre delar. En del benövningar, en del bröst, biceps och mage, och tredje delen består av rygg, axlar och trice

Ytterligare en helg med bra underlag ute och nu dessutom solsken! Det var länge sedan man såg solen! Galishimo tuffar på och verkar stormtrivas med de lite längre sträckorna, han har alltid bråttom hem och idag försökte jag "ta" i honom lite mer för att bromsa upp honom och då kom det genast ett litet protest-bock. Man får inte bromsa för mycket hemåt. Det är reglerna Galishimo själv satt ut. Vi måste förhandla om den saken, helt enkelt. Tur att Anna rider med oss, det känns mycket tryggare nu!  18 kilometer varav 3,8 km var i galopp. Det går lite svajigt och ojämnt när Galishimo galopperar, men jag måste vara ödmjuk och tacksam över hur bra han sköter det, för det är ju ganska nytt för honom att galoppera längre sträckor. Där han bodde mellan 2013-2021 fanns det inte lika bra ridvägar för just lite längre konditionspass. Duktiga killen!  Jag börjar känna mig bättre. Jag har solat en hel del solarium för att få D-vitamin och serotonin (välbehagskänsla) och även gått på gymmet