Livet är förändring

Jag blev framröstad som ordförande i bostadsföreningen här, som omfattar 24 bostäder. Det var ju väldigt trevligt att grannarna hinner uppskatta mig när jag inte jobbar eller åker till hästen. Jag är lite osäker på vad det innebär, för när de försökte rekrytera mig så sade det att "det är ju bara fyra träffar per år" och när jag väl var rekryterad så sade de att "det är mycket mer jobb än man tror". Så vi får se vad det i praktiken innebär. Jag tror dock inte att det blir jättemycket jobb för föreningen är väldigt välskött och fint underhållen, det är inte så att man behöver ta itu med något som inte redan tagits itu med.  Men det är ju lite lustigt hur det kan bli. Att man kan gå från att, mer eller mindre akut, flytta in i en liten etta och sova på en madrass i flera veckor, och tänka att denna lilla etta bara är temporär, till att åtta år senare bo kvar i samma lilla rum och engagera sig i, och bry sig om, hela föreningen.  "Jag ska göra mitt bästa." sv

I söndags blev det lite spännande. Galishimo frös fast och stirrade mot skogen när jag tömkörde honom, det är inget ovanligt att han stannar upp och fryser när han är osäker, och det kan absolut hända flera gånger om han har en riktigt dålig dag. Så jag reagerade inte så mycket, förutom att jag tänkte att det är söndag och att jag inte orkar "driva honom ur det" utan att han får stå och tomglo tills han lessnar. Vi har ingen tid att passa. Framåt kommer vi att komma ändå. Galishimo fortsatte att glo mot skogen.  "Den där bruna stenen ser ju nästan ut som ett djur om man inte visste bättre..." tänkte jag och tittade på stenen vid vägen.  "Eller är det en sten? Är den inte lite hög..?" hann jag tänka just efter att jag såg ett öra flaxa alldeles vid stenen. Sedan såg jag att stenen hade päls. Bara 20 meter från oss. Och jovisst. Stenen var en älg. En fjolårskalv. Som stod läskigt nära bredvid oss och alldeles stilla. Och just när mitt hjärta började rusa ner

  Ja, vi har ju en högtalare med bluetooth i ridhuset och jag rider ofta där när ingen annan är där, så jag har gott om tid att välja musik och även känna av hur Galishimo reagerar på den. Och jag måste säga att JA, Galishimo reagerar olika på olika typer av musik. Första gången jag märkte det var när vi tränade att stå i ett läskigt hörn ganska länge, och då nådde inte mobilen och högtalarna varandra och musiken började lagga. Då tittade han mot högtalaren och blev väldigt brydd. Jag har märkt när jag ridit och musiken laggat att han hajjar till när rytmen inte följs. Han kan upptäcka det före mig så jag är övertygad om att det inte är jag som påverkar honom. Jag har löst det genom att lägga ifrån mig mobilen bredvid högtalaren så musiken inte ska hacka eller lagga, när jag rider.  Han blir även orolig av musik som kategoriseras som "disco remix" med lite "puls" och gälla röster och kan stanna till och frysa och jag kan behöva driva lite. Jag kan säga att den låt h

Triggervarning: Detta inlägg kommer att handla om vikt och viktnedgång. Många unga kvinnor dör i onödan varje år på grund av ohälsosam viktnedgång. För andra ödeläggs skolgång, familjeliv och karriärer på grund av sjukdomarna anorexia, bulimi eller liknande. Har du starka värderingar om viktnedgång, eller om du har tendenser till att tappa kontrollen över din viktnedgång, så ska du inte läsa vidare. Prata alltid med dem som känner dig väl om du funderar på att gå ned i vikt, och om du är mycket överviktig och har funderingar kring hur du gör det på bästa sätt så bör du kontakta en läkare eller dietist. Personliga upplevelser som beskrivs i bloggar är aldrig en säker källa att utgå ifrån.  Jag har gått ned ca 10 kilo i år. Man kan säga att jag på mina 168 cm i runda slängar gått ned från 70 kilo till 60 kilo. Jag behöver inte visa min kropp i detalj men skillnaden är ungefär så här:  Till det här:  Och mina jeans har gått från storlek 40 till storlek 34 så det är ganska stor skillnad på

  Ja, jag har ritat bilden ovan på min Ipad och programmet Procreate. Jag älskar den. Jag skulle vilja göra några mindre justeringar (som förmodligen tar ganska lång tid) men i det stora hela så representerar den väl ganska bra hur jag känt mig de senaste två månaderna. Lite sökande, lite liten, och lite vilsen, men ändå ganska trygg där jag sitter. Och målmedveten.  Det känns som att jag upptäckt mig själv på nytt nu. Som att jag bättre kan se mig själv utifrån i flera sammanhang och att jag fått en bättre egentrygghet. Som en orm som ömsat skinn för att skinnet som den levde i började bli för trångt. Det gjorde ont att ömsa skinn, det gjorde det, men jag kom ut en aning bättre på andra sidan, och med en vacker digital teckning om livet.  Hur går det för Galishimo på det nya stället då? Jo han är fortfarande Galishimo. Lite nervös och osäker är han, som vanligt, men jag kan ju hantera honom mer än tidigare eftersom det finns fler alternativ på vad man kan göra. Igår regnade det och vi

 Jag har nu varit i tre dagar i det nya stallet. Jag vet inte vart jag ska börja med allt positivt som jag vill säga om dessa tre dagar. Ridhuset är superfint och nybyggt. Alla verkar trevliga. Ridvägarna verkar oändliga med hur många möjligheter som helst.  Men om jag ska sätta fingret på vad som känns allra, allra bäst, och som jag inte ens väntat mig, är att stallägaren och de andra verkar läsa av Galishimo jättebra. Jag behöver alltså inte förklara att han är reaktiv och lite känslig. Något som jag känner att jag behövt göra väldigt ofta förut.  Idag var jag i ridhuset, med en främmande tjej och hennes häst, det kändes totalt onödigt att börja berätta för henne att Galishimo var lite ny och spänd, för hon gjorde bara lugna, metodiska övningar med sin lydiga häst och verkade kasta ett extra öga på mig och Galishimo då och då. Jag log och nickade mot henne och bytte några ord, men framför allt kunde jag verkligen slappna av. På riktigt. Köra min egen grej, och koppla bort vad som hän

Galishimo har ju stått 6 kilometer från mig och hamnar i stället 26 kilometer bort, i ett stall som heter Wreck it stable. Ni kan titta på hemsidan HÄR!   Anledningen till att jag flyttar Galishimo är att jag hoppas att jag kan ge honom mer motion.  Jag har ju stoppat in Galishimo i hästtransporten och åkt till Medle på helgerna för att ge honom rejäla uteritter, och så har jag åkt till stadens mer centrala ridhus för att kunna rida under tak när vädret varit dåligt. På Wreck It Stable så finns det utrymme för både långa uteritter och ridhus inom samma område, jag behöver inte lasta honom och åka iväg på helgerna. Det finns också en fin uteridbana att rida på. För att vara tydlig så vill jag ju säga att det finns fina möjligheter för uteritter i det stall jag står på också - om man har en lite stabilare häst, eller om jag varit en bättre ryttare. Jag får helt enkelt erkänna mina begränsningar. Jag har kämpat i flera år med tågträning och att försöka ta honom på längre turer men det har