Livet är förändring

Jag har ju varken varit på ridhuset så mycket, eller gått kurser med Galishimo, på ett tag. Jag var faktiskt på vippen att anmäla mig till en westernkurs i helgen då det fanns en ledig plats och tränaren var erkänt duktig. Jag hade vänner som hörde av sig och som erbjöd sig att möta upp mig på plats om jag kände mig vilsen. Men jag kände mig lite förkyld fortfarande, och orkade inte betala och åka iväg med honom ifall jag får ett energitapp när jag väl kommit fram. Kan säga att vi bara haft det mysigt och bra nu, jag och Galishimo. Han har blivit longerad en hel del och sprungit över både bommar och "babyhinder". Vi har ridit ut med sällskap och jag har även tränat dressyr på ridbanan en hel del. Det känns jätteskönt att rida "ostört" utan att ha en "hemläxa". Jag känner mig lugnare när jag kan jobba med det som jag själv tycker känns viktigt, utan att någon annan tycker något annat. Jag menar inte att jag har det bästa omdömet, och självklart så har en

Jag har ju varit i diverse relationer dessa tio år, och åkt på några kängor. Jag har både varit på dejtingsiter och använt appar. Generellt så är jag fruktansvärt naiv och har en förmåga att gilla allt hos alla. Åtminstone inledningsvis. Det är lätt att tänka att det är lite sorgligt att jag valsat runt så mycket och inte "hittat rätt" men då glömmer man allt det coola som också händer när man träffar en ny människa och blir intresserad av dem på ett djupare plan. Jag har fiskat i gömda norrländska insjöar, jag har åkt till Prag, jag har dejtat i de finare delarna av Stockholm, jag har fått bärhjälp på IKEA, jag har fått upp hyllor och fått i ordning möbler i mitt hem, jag har träffat massor med människor som valt alla möjliga livsstilar och yrken. En gång, under tiden jag bodde i Östhammar, fick jag fyra kilo choklad i en stor bag av en kille jag flirtade med. Fyra kilo! Jag tog med bagen till jobbet och vi åt choklad i flera veckor innan vi var färdiga. Jag har till och

Nej. Det finns inga vetenskapliga belägg för att antiinflammatorisk mat ger effekt. Det fastslås Sahlgrenska universitetssjukhuset förra året, oavsett vad alla influensers på instagram säger. Fortfarande gäller det att variera kosten, att frukter och bär är nyttiga, men att man inte kan se att vissa frukter ger mycket mer effekt än andra. Man kan anta detta utifrån olika frukters näringsinnehåll men man kan inte se att avokadoätaren har färre inflammationer än bananätaren. Nötter, frön, bär, fisk och skaldjur är bättre än socker, mjöl, alkohol och rött kött. De stora penseldragen är fastställda. Men de små penseldragen verkar inte vara det. Ännu. Hur som helst så tar jag en smoothie varje dag nu som innehåller varierande mängd av anitiinflammatoriska ämnen såsom: Avokado, cashewnötter, chiafrön, nyponpulver, vegetariskt proteinpulver, bär, spenat, omega-3 fetter, och havremjölk. Jag har ingen aning om detta ger någon som helst hälsoeffekt. Jag kände mig ganska frisk, när jag drog igå

Jag köpte Galishimo år 2011, då han var två år, och sedan har jag hållit fast vid denna märkliga och förunderliga varelse. Jag har hållit fast vid honom för att han kommer åt mig alldeles i roten av hjärtat. Vi når inga rafflande framgångar i någon prestationssport, men han fyller en annan funktion i mitt liv, som är viktigare än så. Han har varit ett beständigt inslag i livet när allt annat varit i gungning. Han tillför förvirring och mystik och när allt annat inte fungerar så måste jag sluta tänka logiskt, och i stället använda min intuition. Intuitionen som jag tidigare i livet varit så dålig på att använda. Nu har jag lärt mig att lyssna på den, en färdighet jag aldrig kommer att tappa bort igen. Varken med människor eller djur. Mer behöver jag inte skriva. Hela bloggen kretsar kring denna märkliga varelse, av en helt annan art.  Djuret med sina starka muskler,  sina kraftfulla instinkter  och sina känsliga sinnen. 

På lunchrasten red jag och Galishimo ut med Sara och hästen Juan. Jag förvarnade Sara att jag var förkyld och att jag lättare blir ridrädd om jag är lite sliten och sjuk. "Så vi får väl se hur det går" muttrade jag. Sara är fantastisk på att anpassa sig efter min dagsform, så hon nickade bara glatt och tyckte att det nog skulle gå bra oavsett om jag satt på Galishimo eller ledde honom. Helt kravlöst. Men jag kände faktiskt redan direkt när jag satte mig i sadeln, att jag omedelbart fick jättefin kontakt med Galishimo. Och den fina kontakten höll sig faktiskt hela ridturen. Det var kallt och isigt ute. -15 grader och solsken. Vi travade glatt jämsides varandra och planerade för vårens ridning. På väg hem blev dock Galishimo lite trippig och jag hade svårt att få honom att skritta. Men jag kände ändå att han var... ja han var glad-trippig och inte panik-trippig. Det är två helt olika typer av trippighet. "Jamen ska vi låta dem trava lite hemåt, så bråkar jag inte med

Någon gång under våren 2013 insåg jag att jag verkligen, verkligen, ville ha en hästtransport och en bra, fyrhjulsdriven bil att dra den med. Jag ville kunna åka iväg med Galishimo och gå på kurser med honom. Eller snabbt och enkelt ta honom till veterinär om han blev skadad. Jag bodde då ensam i min etta och vred och vände på min budget. Jag hade nu lärt mig den viktiga livsläxan att saker inte alltid går som man tänkt sig, så det klokaste vore om jag inte tog onödiga lån utan försökte spara ihop till bil och transport.   Jag kollade räkningar och hästkostnader och livskostnader och landade ständigt på samma summa: ca 2500 kronor kan jag undvara per månad om jag sparar pengar. Jag stirrade lite uppgivet på budgeten. Om jag ville ha en bra bil för ungefär 45.000 kronor och en bra transport för ungefär 35.000 kronor... Det är ganska precis två och ett halvt års sparande. Om inga oförutsedda utgifter kommer. Då kan det ta längre tid. Det kom absolut oförutsedda utgifter. Al

På tio år har jag separerat två gånger från sambos. Båda gångerna har det svidit ganska rejält och det har tagit några år att återhämta sig, både i själen och i ekonomin. För tio år sedan hade jag precis flyttat till Östhammar och flyttat in i drömhuset. Ett vitt radhus på två våningar och med fem stora, ljusa, rum, och två toaletter. Det fanns en fin gräsmatta på baksidan och även möjlighet att pynta lite på framsidan. Terven hade fått en egen gräsmatta! Jag älskade att se henne leka runt där. Jag brukade gå runt i rummen i huset, jag minns fortfarande hur gott det luktade där, en vag doft av nya tapeter och ny färg, och jag tänkte att jag inte kunde begripa att detta var sant, att detta verkligen hände mig. Mannen var en eftertraktad chef som snabbt blev en lokalkändis för sin karisma och sitt ledarskap. Det var lite av ett drömliv. Eftersom vi hade lite för många rum så blev ett rum "tvättrummet" där jag sorterade tvätt och strök kläder med strykjärn. Jag älskade detta