Livet är förändring

Jag hade riktigt svårt att få ordning på en övning i trav som ska vara en påbörjan till dressyrrörelsen "sluta". Man måste tydligen börja någonstans och då måste man ju göra en jättemild mini-sluta som bara ska vara ett litet tramp som inte alls ska vara jobbigt för Galishimo, utan bara en liten dutt med rumpan mot rätt riktning, och sedan skulle vi fortsätta rakt fram och låtsas som ingenting.  Lite typ som: "Oj! Nu måste du anstränga dig och göra något avancerat... nämen jag skojar bara, nu fortsätter vi..."  (Min fria tolkning av övningen och inget som tränaren etablerade). Själv tyckte jag att det var väldigt svårt att hänga med avslappnat och ge Galishimo "dutten" för att putta in rumpan några steg, vid rätt tillfälle, men det kommer nog att ta sig. Jag såg på videofilmerna att Galishimo bara blev tröttare och tröttare och jag gjorde "dutten" senare och senare. Så får vi bara vila några dagar och smälta det hela så duttar jag med per

Jag har lite svårt att fokusera på Galishimo när jag tänker på helgen för jag är mest glad över att alla var där, och den glada stämningen som följde! MEN Galishimo var jätteduktig. Han var mest duktig på lördagen då han var utvilad med nya krafter, och så var han lite slöare på söndagen. Men det får man vara om man ansträngt sig dagen innan. Under förra träningen i november så började vi gå lite mer målmedvetet sidvärtes. Då reds Galishimo på en fyrkant då han fick gå rakt på långsidorna, och sedan fick han sladda ut lite med rumpan i hörnen, för att börja korsa benen lite. Då red vi mest rakt fram och tog bara några få steg åt sidan, åt gången. Här är en liten snutt från november. Den här helgen så kunde vi gå sidvärtes nästan en hel långsida, så vi gjorde övningen på rakt spår och han fick korsa bakbenen och frambenen hela vägen! Stor skillnad! Ändå har jag inte tränat så där nitiskt på dressyren på sistone, utan mest bara gått ned på ridbanan och avslutat uteritterna med

Jag fick ju två dressyrkurser i födelsedagspresent av mamma, så jag har ridit för AB hela helgen. Jag hade ett dreamteam med mig på kursen i form av mamma, Elin och Björn. På lördagen hjälpte Björn mig och på söndagen var hela kortegen på plats. För mig och min lilla hästs skull. Jag kommer att vara varm i hjärtat över detta resten av året. Alla hjälptes åt och visade stort engagemang. Min mamma är ju fenomenal med att bidra med allt hon kan. Hon bor alltså 12 mil bort och dyker upp titt som tätt och hugger i med vad hon tycker behöver göras för mig och Galishimo. För två år sedan så kämpade hon ju på med att hjälpa mig renovera transporten, och nu tyckte hon det var dags att hjälpa mig lasta Galishimo. Hon har aldrig lastat en häst förut, men tyckte att det nu var det hög tid att bidra även där, och Elin förevigade detta med mobilkameran. Elin hade med sig hembakade gudomligt goda ryttarkakor, i en liten rosa låda, som alla fick äta fritt ur, och hela söndagen fylldes av skr

Vi har ju rekordmycket snö i år! Jag tycker det är fantastiskt! Det blir mycket jobb för snöskottarna! Lasse, som äger stallet där Galishimo bor, plogar flitigt både ridbanan och motionsvägen, så det är bara ut och rida! Inga hinder!  I morse tog jag en joggingtur i snöblåsten innan jobbet, jobbade en liten stund, och åkte sedan till stallet så hovslagaren kunde verka Galishimos hovar och byta pjuck, sedan for jag och Sara och hästen Juan ut på en ridtur.  Galishimo gillade inte snön och blåsten. Det blev några tvärnitar och förslag på hemgång, från hans sida. Men trots detta så går det fantastiskt bra nu! Han har inte samma spänningar i kroppen, och är mjuk på ett sätt i kroppen som gör att han känns betydligt mindre explosiv eller farlig. Sedan så ska han ju givetvis skygga i snöblåsten, och skvallra lite om potentiella hot, ändå. Men det blir inte riktigt på samma sätt. Jag känner mig ganska trygg med honom som det är nu. Sara tyckte att vi var ganska roliga när vi t

Goda nyheter! Även i dag skötte sig Galishimo fantastiskt! Fjärde turen på fyra dagar. Han tvärnitade och slog in backväxlen vid ett tillfälle. Det var när han upptäckte ett nytt skoterspår, som han var stensäker på inte var där igår, men annars skötte han sig super! Idag hade vi med oss Katarina och arabhästen Alladin som moraliskt stöd. Då vågade jag sitta kvar både när vi mötte en skoter, och när vi mötte Lasse med traktorn på stallplanen. Katarina och Alladin hade koll på läget och tog lugnt ledningen, så det var bara att för mig att sitta still i sadeln och försöka uppföra mig så normalt jag kunde. Jag såg dock på originalvideon att jag har lite kvar att jobba med. Jag är nervös som vanligt. Jag har redigerat bort ljudet eftersom jag inte vill visa offentligt hur spänd jag kan bli ibland. Jag började muttra för mig själv och andas ytligt och fnissa spänt när vi mötte motorfordonen. När jag såg filmen med ljudet på så skämdes jag lite. En liten tröst är det i alla fall att enda

Jag fick äran att rida Ebbas häst Måns igår! Han är en mycket stark, ambitiös storhäst som vill väldigt mycket. Jag funderade på om jag skulle bli ridrädd av att sitta upp på en sådan gigant (jämfört med Galishimo), men det gick alldeles utmärkt. Han är så lyhörd och vill så gärna jobba så det är omöjligt att känna att man inte har bra "kontakt" med honom. Vi tränade på förhållningar och att stopp faktiskt betyder stopp och inte "kanske snabbare galopp" . Ebba har verkligen en kanonhäst där! Skillnaden kändes nästan lite rolig när jag sedan skulle upp på min lilla arab som känns pytteliten i jämförelse! Jag och Galishimo red ut ensamma tillsammans och både travade och galopperade. Galishimo bjöd på en superfin galopp, huvudet sänkt och nosen långt framme och så tog han långa, tretaktiga steg. Annars brukar han ju vilja bli stirrig och korta upp sig tills han nästan studsar jämfota på stället. På väg hem träffade vi på en bil och jag behövde inte ens korta tyglar

Duktiga, duktiga Galishimo!  Idag på fredag var jag fortfarande lyrisk över gårdagen. Han gick så fint! Han blir mer och mer avspänd, det blir ju bara roligare och roligare! Eftersom arbetet krävde närvaro så bestämde jag mig att ta mig ut på en mörkerritt på kvällen. Jag fick med mig Katarina och Corzo och Sandra och arabtjejen Cilla. Vi lät bli pannlampor så Galishimo inte skulle nojja över skuggspel från dem. Att vandra ut i snö och totalt mörker och 17 minusgrader utan minsta ljuskälla var tydligen en bättre idé. "Var det verkligen jag som kom på den här idén?" Frågade jag förvånat både Katarina och Sandra när jag insåg exakt HUR mörkt det var ute i skogen. De nickade och vägrade axla över ansvaret över mörkerritten. Det VAR min idé. Men det var en bra idé! Gudars vilken bra idé det var. Galishimo gick som en klocka. Han var otroligt vaken och alert och framåt, utan minsta lilla stressöverslag. Till och med trygga Corzo testade att stanna upp en eller två gånger