Livet är förändring

Mosa avokado och salta lite. Köp finn-crisp kex. Smeta på ett tjockt lager avokado och lägg på lite rökt lax. Drick mjölk till. Jättegott! Finn-crisp har lågt glykemiskt index vilket ökar mättnadskänslan. Avokadofet t är bra för hår, hud och naglar. Särskilt om du har torr hud. Lax innehåller rätt fetter som gör dig glad och hjälper dig att sova djupare. Tänk på att om du kombinerar snacket med saft eller coca-cola eller något sött så har du stimulerat insulinet i kroppen. Insulinet säger till kroppen att det är dags att lagra fett. Det betyder att kroppen lagrar mer av fettet i fisken och avokadon om du äter eller dricker ett sött tillbehör. Tänk på att rökt lax väldigt sällan verkligen ÄR rökt lax, utan snarare lax som har fått rökarom injecerat i sig med små nålar. Jag tror jag åt fejkad rökt lax men det är ju alltid svårt att veta hur man ska hitta varor utan tillsatser... .

Helgerna har sett ungefär likadana ut tre gånger nu. Jag storstädar min lägenhet på lördagar. Dammtorkar, sopar, skurar, tvättar. Pysslar och tänder aromljus och lyktor tills det doftar gott i hela lägenheten. Jag köper en ny blombukett till mig varje lördag och försöker välja med omsorg i affären så det blir en ny bukett varje gång. Sedan lagar jag en tacopaj och den blir så stor att det tar flera dagar för mig att äta upp den. På söndagarna så springer jag en tvåmilarunda. Den är jättehärlig. Kuperad och böljande. Skogspartier, ängar och hav. Det är jättehärligt och jag känner mig i regel alldeles fantastisk fram tills det är ungefär tre kilometer kvar. När det är tre kilometer kvar brukar jag i regel förvandlas till en heffaklump av svett och tunga ben... Denna söndag hann jag även klottra lite på fri hand, vad skönt det kändes. När jag kommer hem väntar en glad hund, en välstädat lägenhet, just i helgen väntade också massor av böcker, och en till synes outsinlig mängd av tacopaj. S

Jag kan inte låta bli att tycka att det ligger någon slags lyx i att hamstra mat. Just nu innehåller min kyl och frys inte mindre än tio portioner hamstrad och hemlagad mat. Tio portioner! Det betyder att jag kan vara sjuk i fem dagar och ändå aldrig behöva gå och handla. Eller jag kan bli deprimerad eller ha ont någonstans eller bara vara allmänt omotiverad. Matlådorna ligger där i kylen och frysen som små presenter till mig. Härliga kärleksfulla presenter med bara färska råvaror och inga konstiga tillsatser eller E-nummer. De små portionslådorna ligger där och säger till mig: "Äh. Du kan ta igen dig. Det förtjänar du. Vad vill du ha? Köttfärs med massor av kryddor och lök, med quinoa? Eller ungsbakad lax med pesto? Eller dina plättar på äggvitor, havregryn, keso, banan och nötter?" Det betyder också att jag kan kura ihop mig i sängen riktigt onödigt länge i helgen, om jag känner för det. Det är härligt välstadat hemma också. Kanske kan jag ligga och mysa med terven och med

Räknar man lite snabbt i kalkylatorn så har Kiara rastats ungefär nio tusen gånger. Angående förändringar så har jag upptäckt en sak. Vissa läsare har följt mig till och från i flera år och en sak har varit konstant: Jag har flyttat flera gånger och börjat om på nytt flera gånger, både i relationer och i karriär. Ibland frivilligt, oftast ofrivilligt, ibland både och. Jag har upptäckt en grej, i min uråldriga 28-åriga visdom, som jag vill dela med mig, och det är att livet ändå inte förändras särskilt mycket. Visst, jag har varit singel och sambo fler gånger än vad min arma mamma kan räkna, jag har bytt arbete och djärvt flyttat till nya orter, men vet ni vad? Det är likförbannat ingen större skillnad, eller ska jag säga Gud Ske Lov ingen skillnad. Dagarna har sin egen magi med tandborstning och tvätt och arbete. Nätterna kommer alltid. Morgonen kommer alltid. Årstiderna växlar alltid. Frustrationer inför livet dyker alltid upp i olika former och de känns oftast lika obehagligt när fru

Plötsligt slutar jag att vara rädd. Jag slutar vara stel över hindrena och då slutar jag även att skumpa i sadeln och rycka Lilla Svarta i munnen. Hennes galopp blir mer och mer vägvinnande och jag håller inte fast mig i manen längre. Plötsligt ler jag när vi tar oss an hindrena och plötsligt vågar jag höja ribban. Plötsligt klaffar allt. Helt plötsligt är Lilla Svarta inte längre min ytterst skeptiska läromästare. Plötsligt är vi ett team. Vad snabbt det gick. Ändå. Helt underbart. .

Igår kunde man se en rätt så avancerad hinderkombination vid ett oanselig ridbana i Roslagen. Det var tre hinder av olika höjd som stod så tätt så att en häst bara rymmer ett galoppsprång emellan dem innan den måste hoppa igen. Man kunde se en stor och muskulös unghäst komma galopperande mot hindrena. Det var en bastant vallack med ivrigt tuggande mun och vita ögonvitor som tog sig an kombinationerna med spelande muskler och glänsande päls och energiska språng. Sedan kunde man se en häst till där. Vid hinderkombinationen. En snygg äldre häst som med självklar elegans tog sig an de tre hinder som stod så tätt att det bara rymdes ett galoppsprång emellan dem. Och så var det en häst till där. En svart. En svart liten häst. Och en ryttare med röda kinder. Som kom. I galopp. Mot den avancerade hinderkombinationen. Över det första hindret verkade inte ryttaren riktigt hänga med. Den svarta lilla hästen såg märkbart irriterad ut men tog pliktskyldigt ett språng även över nästa hinder. Ryttare

Ni som följt mig vet att jag jobbar inom socialförvaltningen. Ni vet också att det blev en rask flytt från exet. Eftersom jag inte har fast anställning så fick jag ganska snabbt göra en klassresa från vårt fina hus i de finare kvarteren till den enda hyresrätt som fanns att erbjuda, i det oroligare området där väldigt många av socialförvaltningens klienter bor. Det är rätt så okej. Ibland blir jag störd på nätterna men det händer verkligen inte ofta. Jag har Kiara som alltid vaktar mig. Jag känner mig trygg i området och börjar trivas. Mina klienter hälsar alltid artigt men visar mig alltid respekt och pratar aldrig med mig på min fritid. En konstig katt-tant från Polen brukar peta in Aftonbladet i mitt brevfack om hon hittat något som hon tycker det är viktigt för mig att läsa. Det är riktigt gulligt. Dagen upplevelse var dock tämligen bizarr. Jag tog en sen lunch och plötsligt står min kollega från socialförvaltningen utanför dörren till trapphuset. Med sig har kollegan en okänd kvin