Det blir bara bättre
Träbron är numera inga problem. Han fick fundera en liten stund innan han försiktigt skrittade över. Jag och Galishimo fick sällskap med Per & son på en löptur. Och nu händer det verkligen grejer. Galishimo gör fina framsteg hela tiden. Förut har han fryst fast eller försökt vända hem då och då under ridturen. Han kan också frysa fast och vara så spänd att man känner pulsen på honom genom sadeln. Men inte idag. Sidokasten är inte sidokast längre utan snarare små halvdana hopp sidvärtes då och då, men mesta delen är det full fart framåt som gäller. För 10 dagar sedan var jag så trött av att korrigera honom under uteritten att jag höll på att bryta ihop. Idag åkte jag bara. Han korrigerade sig själv. Blev han rädd för något så samlade han sig själv och fortsatte framåt, med stora ögon och spetsade öron. Jag behövde inte hindra, styra, driva eller bromsa. Bara åka. Och så passade jag på att galoppera lite över en äng och galopperade även en lite längre tur på en raksträcka när v