Livet är förändring

Tre och ett halvt år var det sedan jag tittade på unghingsten Ares, nyfyllda två år gammal, tillsammans med mamma. Jag mådde uselt på så många plan. Jag var jättetrött över en långvarig infektion i kroppen, hade ordentlig järnbrist, var singel vid 41 och det kändes som mitt bäst-före-datum utgått. Men att vara personligt utdaterad var inte mitt största bekymmer, jag var djupt förtvivlad över att Galishimo plötsligt lämnat mig i kolik. Jag hade mestadels legat i sängen i tre veckor och alldeles i slutet på semestern så peppade mamma mig att åka och titta på en ny häst. Vi tittade på den här lilla ponnyn på två år, som inte var sådär jättemycket hanterad, och vi tyckte att han verkade jättetrevlig. Jag mådde ju väldigt dåligt då och ville bara ha en häst som ger mig lite sinnesfrid och återhämtning. Det var verkligen inte dåliga kriterier, för det var precis vad jag behövde.  Och nu rider min mamma honom! Hon är ju pensionär nu och det känns extra viktigt att hon får en trygg uppleve...

 "Du har fått bättre vardagskondition!" sade Jonatan häromdagen och jag förstår vad han menar. Det tar ju en stund att ställa om sig från det liv jag hade före jag träffade Jonatan och nu.  Till att börja med så är det inte så mycket jobb med att bo i en etta på 34 kvm, som jag gjorde i 12 år. Man behöver inte göra så stora städinsatser för det mesta går att fixa på några minuter, och man "glömmer" inte en garderob eller ett rum för man ser ju allt framför sig. Jag hade ju inga djur där heller på tio år så dammsugaren behövde jag inte plocka fram särskilt ofta, typ var sjätte vecka. Så trots att jag inte hade diskmaskin i ettan så har det inte varit mycket hemma att ta hänsyn till. Att bo i en etta är otroligt bra om man vill förenkla livet. Det var absolut inte den dålig tid. En helt egen plats för återhämtning efter jobbet.  Sedan har jag alltid haft mina hästar på inhyrning och det har inte heller inneburit så mycket jobb. Man har åkt dit och ridit och sedan släp...

  Gissa vem som, under okontrollerat fniss, red en stund på Ares, både barbacka och bettlöst ute idag?! Jo jag. Moi. Ares var väldigt kontrollerad och hade inget emot att få slippa bett idag också. Han är lätt att både starta, styra och stoppa. Jag satte ut det i sociala medier och fick ju trevlig och positiv feedback för att jag kan rida min femåring ute på det här sättet, det känns ju jätteroligt! Särskilt med tanke på att Ares var jätterädd för uteritter förra vintern, efter att ett travekipage passerat oss i intervaller och skrämde slag på Ares. Jag kunde inte rida ut med honom efter den vägen på flera månader.  Men då var då och nu är nu. Och ingen är gladare än jag.  Här är barbacka-paden! En Horsedream barbackasadel Iberica Plus Grafit M-L. Den satt verkligen jättebra på Ares. Jag är så glad att jag köpte den!  Det som jag kan reagera lite på är att många tycker det generellt är "bra" med barbackasadel och bettlöst, och det tycker ju jag med. På Ares. Just nu....

  Det känns verkligen som att mer och mer och mer faller på plats med att köra traktor! Igår kväll slungade jag ridbanan helt själv. Jag behövde inte hjälp med något, jag fick ordning på alla spakar och knappar och varvtal, och resultatet blev jättebra! Jonatan mockade utehagen under tiden, och filmade mig lite. Det är otroligt tacksamt att han stöttar mig så mycket i detta. Det känns inte så länge sedan som jag körde traktor själv för första gången, eller fick träna på att skotta snö ute på ett fält, men det lossnar verkligen mer och mer! Jag tror inte att alla män är så sugna på att peppa sina kvinnor att köra traktor, annars skulle nog betydligt fler kvinnor göra det, det är ju jätteroligt!  Jonatan har aldrig någonsin skrattat eller skämtat om misstag jag gjort, och han har aldrig varit stressad att få jobbet gjort, utan alltid uppmuntrat mig att ta den tid på mig som jag behöver. Själv har jag varit stressad ibland och i början blev jag lite arg emellanåt då jag inte förs...

Jag har verkligen haft en superhelg! I lördags var det alla hjärtans dag och på morgonen hade vi -23 grader. Kylan har nu hållit i sig i flera veckor och det var tacksamt att se på väderappen hur kölden skulle släppa taget om oss under dagen. Jag orkade inte sätta ett kallt metallbett i munnen på Ares och rida, utan vi bestämde oss för att bara promenera dem. Vädret var helt otroligt och det var skönt att erbjuda Ares en kravlös promenad när han varit så duktig att ridas ute.  Sedan hade Jonatan bokat trerätters middag på Kurjovikens Sjökrog och vi fick en jättemysig fönsterplats och jättegod mat! Jag dricker sällan men tog glatt både bubbel och vin. Det som kändes så bra med Kurjoviken, till skillnad från restaurangerna nära stan, är att det är otroligt tätt med bord i restauranger i centrum. Här var borden luftigt utspridda, ljudnivån blev ju naturligtvis lägre,  och det kändes mer privat och mysigt. Sedan toppade vi kvällen med lite lösgodis och låg i sängen och såg på Netf...

Till sommaren ska vi ju börja bygga på nya stallet och det kommer att finnas fler stallplatser lediga för oss. Vi har väl inte bestämt oss om vi ska köpa flera hästar nästa år, eller bara ha dem vi har. Jag funderar ju gärna på flera unghästar och tänker ofta på vad jag skulle vilja ha för framtiden. Jag "fönstershoppar" lite, kollar annonser, och tänker på det en hel del.  Vill man göra livet komplicerat så kan man faktiskt vrida och vända på detta hästköp väldigt många varv. Så därför skrev jag "del 1" här för det kommer nog fler tankar under det närmaste året.  Jag ska ju orka med ett krävande heltidsjobb, och om jag ska ha två hästar så måste ju unghästen vara ganska snäll och frisk, annars tippar det nog över till att bli väldigt jobbigt för mig. Jag skulle kunna tänka mig ett syskon till Ares, för han har verkligen varit en positiv upplevelse, men det vore ju också roligt att prova något nytt. Jag tittar just nu mest på den här typen av annonser:  Den här conn...

  Jag har minskat ned lite på sociala medier igen. Jag slutade ju vara aktiv i ett känt anonymt hästforum för ett år sedan och det blev ju bra, jag får betydligt mindre kritik från folk som aldrig sett mig jobba med min häst, och det blir mindre inre stress för mig. Jag trodde ju förut att det berodde på att jag hade en ganska speciell häst, när jag hade min älskade Galishimo, och att jag skulle vara mer accepterad när jag började visa upp mitt jobb med min helt vanliga goa bruna D-ponny, men så var det ju inte. Det var jag som var problemet. Inte vilken typ av häst jag hade.  Denna vecka tog jag även steget att gå ur alla Facebookgrupper som jag varit med i, och genom åren hade jag gått med i ganska många, faktiskt. Jag hör inte hemma där. Forumen polariseras allt för mycket och de som skriker mest får mest genomslag, inte dem som är klokast. Vissa forum är trevliga men egentligen evinnerligt upprepande, såsom alla unghästforum då varannan fråga är "Vilken mankhöjd får min tv...

Jag red ut i skogen idag, med Jonatan och Sessan, men februarisolen låg på hårt, och skapade en massa skuggor, och en massa rörelser! Korpar flög och både Ares och Sessan blev ganska tittiga. De har knappt sett varken solen eller fåglar i skogen. Det är inte så konstigt med tanke på att vi började rida ut i november och sedan dess har vi inte haft så mycket sol. Jag travade på lite här och var men skrittade mest, sedan gick vi ned på vår "hemmaridbana" och jag passade på att rida på lite mer på Ares. Jag gasade på något steg i galoppen och då kom det några riktigt trevliga och luftiga steg. Det känns så roligt att få jobba med honom och jag kände mig så nöjd när jag suttit av.   Bara vi får fortsätta så här så kommer det att kännas riktigt bra. Vi har bara haft tre veckor då jag kunnat ha sadel, och vi haft trevligt underlag, och känner verkligen att det hänt grejer på de tre veckorna. Jag hoppas detta bara är början på en säsong med bra träning och fortsatta framsteg. Om han...

  Äntligen, säger jag bara! I mina två tidigare pass har jag varit nervös inför att galoppera Ares, men nu känns det verkligen hur enkelt som helst! Han galopperar gärna och går som tåget. Varken för snabbt eller för långsamt, han tuffar stadigt på och är verkligen jättetrevlig både i fattningarna och inbromsningarna.  Han kan vara lite tittig, vilja vända, och ibland vara lite vinglig, när vi rider bortåt på vår vinterväg, så då travar jag oftast och har lite lägre krav på honom, men på vägen hem är han mjukare, lite lugnare, och har redan "sett allt" så då körde vi på utefter en uppförsbacke!  Nu har jag inte ont i magen, nu känner jag mig inte på helspänn, nu oroar jag mig inte över att behöva bromsa honom, nu känns det som att jag har en supersnäll dunderkille som snällt kommer att göra allt jag ber om. Det känns otroligt bra. Tänk om jag hade fått uppleva detta redan vintern 2025, men då hade jag fullt upp med att försöka landa honom efter att han blivit rädd för rid...

Ja nu rackarns vågade jag galoppera mer på vår söndagstur! Det var nära att det inte skulle bli av. Det blåste 9 sekundmeter och var 10 minusgrader (kändes som -17 enligt väderappen) och jag hade lite ångest innan uppsittning och innan vi kommit oss iväg. Olustkänslorna molade i magen. Vinden kändes väldigt kall och bet mot kinderna. Ares var lite tittig i skogen, och grenar och kvistar rörde sig av vinden. Jag började överväga om jag bara skulle promenera honom eller inte, men tänkte ändå att han borde bli lugnare om jag lyckas trava av honom lite överskottsenergi. Sagt och gjort. Jag travade lite fram och tillbaka under tiden Jonatan gick med Sessan, vilket för övrigt var otroligt bra mötesträning för båda unghästarna, och sedan så kom det lite trivselfrust och han började länga på halsen.  Då provade jag på lite galopp igen. Inte mindre än fyra fattningar blev det! Det var skillnad från förra helgen då jag mer eller mindre överraskade mig själv med en frisk kort liten galopp. Nu...

Jaha, det var alltså hela två år sedan vi renoverade hemmagymmet klart, jag trodde det var ett år sedan, men det är faktiskt två år sedan  i mars 2024, som vi färdigställde det! Jag har inte använt det så mycket men det har även fungerat att hänga tvätt i och är ett uppskattat gästrum åt min mamma när hon kommer med hunden Liz. Vi lade in en gästsäng och ett litet nattduksbord där i oktober 2024 och det blev verkligen jättebra.  Det har verkligen varit ett väldigt långt träningsuppehåll men det har ju sina förklaringar de senaste åren. Infektioner och järnbrist, nyförälskelse och nya livsval, corona och en bältros som höll i sig i månader, heltidsjobb, alla de otaliga renoveringar vi gjort på huset, en unghäst till, fotsmärta som gjorde mig oförmögen att ta ordentliga promenader i ca två år, och senast ganska mycket kring Ares fång och hagbygge, flytt, och renovering av det gamla kostallet. Det har inte varit läge att hålla fast vid gamla rutiner och träna. Jag sade upp gymkor...

I början av december, det vill säga för ca sju veckor sedan, så satte vi ju upp en gatubelysningslampa på nedre delen av hagen, för att kunna rida där så småningom. Sedan har man väl mest väntat, och väntat, på att underlaget ska bli bra. Och sedan har vi väntat, och väntat, på att Ares sår på ryggen ska läka.  Men nu har vi väntat klart! Jag longerade Ares några varv och han var pigg och glad. Jag ville se om det skulle komma några kreativa busbockningar på linan, eller om han skulle ta sig samman och "ta på sig jobbarmössan" direkt. Han tog på sig jobbarmössan på en gång och gjorde energiskt allt jag bad honom om.  Sedan satte jag mig upp och red. Jag märker tydligt att han blivit väldigt lätt att sitta upp på efter alla uteritter då jag suttit upp här och var i skogen, på honom. Så snart jag ställde mig på pallen så kom han till mig och ställde sig på eget initiativ i ett trevligt uppsittningsläge för mig. Då startar passet bra!  Sedan red vi och jag tyckte han var jät...

  Ytterligare en väldigt härlig vinterdag! Men det var ca -14 ute så vi fick klä oss ordentligt. Ares verkade jättelugn och nöjd efter gårdagens tur så det kändes lätt att sitta upp och rida honom på en gång idag, annars brukar jag gå bredvid honom en liten bit för att se hur han verkar, innan jag hittar en stubbe eller sten i skogen och sätter mig upp. Men idag kändes det lätt att sitta upp direkt utanför stallet. Sessan var givetvis med och min bästa coach och själsfrände Jonatan.  Det var skönt med blå himmel och sol, men jag längtar otroligt mycket efter vårvärme och mera sol. Tänk den dagen man sätter sig i bilen och den redan blivit uppvärmd av solen. Den känslan längtar jag efter!  Eftersom Ares kändes lite lugnare och tröttare idag så passade jag på att fråga om en galopp, och det var han inte alls sen att nappa på. Han galopperade stadigt och fint med lågt huvud ett par steg för mig i skogen, när vi red mot Jonatan och Sessan, och jag blev alldeles lyrisk!  ...

  Det är underbart att ha sadel igen! Jag och Ares var ute och travade lite fram och tillbaka och mötte upp Jonatan och Sessan som promenerade. Det var -13 minusgrader när vi började och jag var lite osäker från början hur pigg eller svår Ares skulle kunna bli i kylan. Det visade sig att jag nog inte hade något alls att oroa mig över.  Både Ares och Sessan blev lite spända från början när jag och Ares travade ifrån Jonatan och Sessan, men när de förstod konceptet att vi travar iväg en bit, och så småningom vänder och kommer tillbaka, för att sedan trava iväg igen, så verkade dom båda slappna av.  Ares verkade ha jättekul och var väldigt pigg i traven! Benen går som trumpinnar samtidigt som han är ganska tittig och periodvis vinglig. Jag tog ett rejält tag i hans man och försökte störa så lite som möjligt med sitsen under tiden han dundrar på! Under de perioder vi skrittar med Sessan och Jonatan, så länger han på halsen och frustar nöjt.  Han verkar verkligen gilla at...

Jag fyllde ju 45 år här i januari, och födelsedagar väcker ju lite tid för eftertanke. Ja till att börja med så har ju livet aldrig någonsin varit så bra som det är nu. Jag har lärt mig mer om livet, dragit på mig fler erfarenheter, och valt rätt man, rätt hästar, rätt hem och som bonus så har jag nu två bordercollies som också är helt otroligt fina att hålla på med! Så här glad är jag när jag snott mammas vinterskor för att gå ut och se till att det finns kvällsvatten hos hästarna, haha! Livet har blivit roligare, mycket roligare, på många plan.  Hur känns kroppen nu då när man börjar bli medelålders och dessutom inte hinner med att gå på gym längre? Jo men helt okej! Jag behöver vila betydligt oftare än Jonatan, men jag klarar mitt heltidsjobb och mina hobbys. Men i ärlighetens namn så har jag alltid behövt vila en hel del för att orka med livet. Jag tror jag är en högkänslig personlighetstyp som måste akta mig lite för att få för mycket stimulans. Då blir en egen gård med egna h...

  Mamma passade på att krama Ares under tiden Jonatan mockade hagen. Nu har jag och en hel del från mammas sida på släkten varit med på rättegången mot tjejen som körde på min moster så att hon omedelbart avled. Jag oroade mig flera dagar innan, och på många sätt ville jag inte gå dit. Men min mamma ville gå, och min moster, hennes man och två av mina kusiner, och så Roger förstås, som förlorat sin fru och livskamrat. Så jag gick dit för deras skull. Jag ville visa Roger att han har ett helt team med sig. Att vi är fler som bryr oss.  Frågan var ju om den unga tjejen som körde bilen och fick sladd var vårdslös i trafiken, eller bara hade extremt otur på fel plats samtidigt som min moster stod på fel plats. Försvaret var väldigt, väldigt enträget om att det var otur och åklagaren hävdade att föraren kunde ha kört försiktigare då bilen inte besiktats sedan 2023 och då varningslampan om trasiga ABS-bromsar lyst. Det debatterades länge om underlaget var bra eller dåligt, om ljuset...

Äntligen kan jag ha sadel på Ares igen! Jag minns inte när han fick sitt sår på ryggen men jag tror det var ca 10 veckor sedan, om inte mer. Han hade i alla fall såret på ryggen under förra gången han blev skodd, för jag bad hovslagaren känna på det och försöka reda ut vad det var för bula han hade, och det var då sju veckor sedan. Vi tror han har rullat sig på en vass sten i hagen. Vi har ju redan plockat ut massor av stenar från hagen, men efter detta så kommer det att plockas ännu mer stenar till våren.  På många sätt har det varit tufft att inte komma framåt i ridningen. Jag har inte kunnat rida honom regelbundet sedan juni 2025 när han fick fång (och senare av andra anledningar) och det var sju månader sedan. Såklart det tär på motivationen. Men i går hade bulan, som senare blev en sårskorpa, torkat och fallit av, av sig själv, och nu har han bara en rosa, kal, fläck där han en gång hade såret. Underbart! Att lämna tillbaka nycklarna till ridhuset var också väldigt jobbigt och...