Livet är förändring

  Igår var jag ute och red med Hackamore (ett bettlöst träns med en liten hävstång med lite styvare nosgrimma så man kan ta i hästarna lite bättre ifall de vill något annat) men sedan såg vi "Road to the horse", vilket är lite av ett inridnings-WM för ohanterade unghästar, och jag blev lite inspirerad. Några riktiga proffs får ca tre timmar på sig, fördelat på två tillfällen, att få en ohanterad unghäst inriden, och sedan ska de tävla i en slags hinderbana. Många av proffsen rider in unghästarna i repgrimma. Så i morse så började jag leta igenom förråden efter repgrimman jag hade på Ares när han var liten. För visst hade han en liten repgrimma när jag skulle lära honom att följa med mig på promenad, när han var två?  Här är en bild från min och Ares första promenad från oktober 2022, då hade jag en repgrimma. Efter bara en korts stund letande fann jag den, och satte på Ares den. Vill ni förresten få ett litet gott skratt så var ju första promenaden med Ares ganska kämpig. Ni ...

Idag skrev jag på överlåtelsekontrakt om bostadsrätten med de nya köparna! Det var ett jättefint par i min ålder, som köpte ettan till sina nästan vuxna barn, och det kändes verkligen jättebra!  Eftersom jag haft den ettan i 13 år så har den stigit i värde genom åren, samtidigt som jag betalat av en hel del på lånet jag tog för den, så jag kommer att gå en hel del ekonomiskt plus . Jag fick också besked om löneförhöjning som även i år var lite över genomsnittet, för tredje året i rad.  "Du har utvecklat din förmåga att tydliggöra uppdrag och skapa strukturerade arbetsplaner. Dina styrkor ligger i din självständighet, allsidighet och förmåga att producera resultat. (...) Uppdragsgivaren lyfter fram din tydlighet, professionalism och förmåga att skapa ett stödjande klimat."  Jag har alltså en jättebra ekonomisk vår framför mig. För absolut första gången i mitt liv.  Så kortfattat så kan jag nu köpa vilken häst jag vill, om jag vill ha en. Vilket jag inte är helt överty...

  Jag är fortfarande inte riktigt frisk, jag hade feber i fredags och i lördags avböjde jag att göra något med hästarna utöver pyssel och mockning. Idag for vi dock ut på en efterlängtad tur i skogen, och under en stund av denna promenad så kravlade jag mig upp på Ares för att rida. Vi hade barbacka-paden och bettlöst igen. Jag uppskattar verkligen att rida på det viset och är glad att jag köpte bra grejer till Ares. Det är lätt att tro att jag inte ridit så mycket barbacka förut, men i själva verket har jag ridit in en häst i alla gångarter barbacka, utomhus, när jag var 24 år (Mini Ragnar). När jag var 15 år så hoppade jag en 70 cm hoppbana barbacka på en sporthäst som var över 180 i mankhöjd (underbara Espoir de la Brasserie). Jag har absolut kunnat detta med att rida utan sadel.  Jag och Mini Ragnar som jag red in barbacka, kanske kring 2005.  Vi fräste på i riktigt snabb galopp efter grusvägarna!  Men mycket hinner hända på 21 år och man blir äldre.  Det bä...

Ja vilka lugna och härliga dagar vi har nu! Solen kom som en bomb och vi har plötsligt plusgrader hela dygnet. Det har varit minst 8 grader plus igår, idag blir det lite blåsigare men fortfarande plusgrader. Vinterridbanan är full med is och vatten, men kommer att gå snabbt för den att komma fram. Ares lägger ned mycket tid på att vara i skogsdelen av hagen nu, för troligen går det krafsa fram lite goda rötter som samlar energi inför våren. Av spåren kan man se att Ares även tålmodigt har grävt några "hål" på ridbanan också, där jorden kommit fram. Vattenkaret behöver rensas oftare för både Ares och Sessan har jordiga mular nu när de dricker vatten. Det är skönt att se att de utforskar omgivningen och födosöker på ett naturligare sätt, nu när naturen tinar fram igen.  Jag har det lite lugnare på jobbet nu och det känns otroligt skönt. Jag har lite mer lugn i kroppen och hinner äta lunch med kollegorna och fika med dem på ett helt annat sätt nu än tidigare. Lunchen brukade jag...

  Idag åt vi också frukost på western-clinicen, och det var verkligen jättekul att se även idag. Vi åkte dock hem ganska snabbt så att jag skulle orka med Ares och inte bli klappslut på en gång. Nu var jag fullpackad med övningar från kursen som jag ville testa med Ares.  Det är lite småtråkigt ändå, att jag gjorde de här övningarna med att flytta rumpa och bog en hel del när Ares var yngre. Mest för ca två år sedan, då Ares alltså var tre och skulle fylla fyra, som på bilden här nedan från mars 2024. Jag flyttade bog och rumpa ganska mycket och tyckte det kändes bra. Tyvärr så fick jag feedback från andra att det inte var vad jag skulle syssla med och jag kände lite skuld att jag börjat med det så tidigt. Feedbacken var väl att jag gjorde för mycket med Ares, och att han bara skulle få tuffa på rakt fram i friskt tempo, och inte göra så mycket krumelurer.  Sedan satt jag på läktaren på den här kursen här i helgen, och såg flera yngre hästar göra det jag gjorde, och få be...

  Jag var fortsatt smärtfri hela förmiddagen och börjar väl känna att de här fruktansvärda dagarna äntligen är till sin ände. Det enda jag är lite orolig över är, att om smärtan berodde på njursten, så kanske det blir problem när stenen ska komma ut ur kroppen "den naturliga vägen". Så jag dricker enorma mängder vatten och hoppas att stenen spolas ut naturligt och smärtfritt. Om det nu finns någon sten. Ingen som vet. Jag satt ju hemma och led, med medicinerna som jag fått vid behov. Jonatan har nu bestämt sig för att nästa gång jag har så här ont så tar han mig till akuten oavsett vad jag själv tycker. För det är för mycket oklarheter när jag bara använder "vid-behovs"-medicinen som jag har hemma.  Men jag har varit på western-clinic och tittat på duktiga ryttare och fantastiskt fina quarterhästar. Jag har lite slut ork i knopp och kropp och orkade inte träna mina egna hästar så då sätter man sig bekvämt på en läktare, med en kaffe i handen, och tittar på andras! J...

Ja, den där helt vanliga förkylningen fuckade ur storskaligt. Jag fick fruktansvärda smärtor i ryggen eller kanske njurarna, och fick äta riktigt starka mediciner för att orka med. Detta har hänt mig förut så det var tyvärr inte första gången. In med Oxynorm och Oxycontin och muskelavslappnande. Jag hade regelbunden kontakt med sjukvården och vi var överens om att jag skulle åka på akuten lördag morgon om smärtan inte ger sig trots medicineringen.  Förutom att stark smärta är jobbig att uppleva så är jag lite rädd för medicinerna och tycker inte om att känna mig påverkad och lullig. Det leder i sin tur att jag undviker smärtlindring i ett par timmar, och det är en jätte-jätte-dålig idé varje gång. Det är mycket bättre att planera medicinen och ta den preventivt så man kan surfa på en liten stabil våg av smärtlindring över dygnet. Inte vägra ta den och sedan bli en liten blöt fläck på marken av smärta. Jag blir rädd för att gå i trappen på grund av att jag känner mig yr och påverkad...

Idag är jag sjuk och kan inte jobba. Det är en vanlig förkylning som slagit lite hårdare. Jag har legat i samma soffa nu i tv-rummet i två dagar och snyter ur mig toappersrulle efter toapappersrulle, och kan egentligen inte ta mig någonstans, trots att det är sol och magiskt fint vårvinter-väder ute. Vintersolen ligger lågt och kastar ljusa strålar in i TV-rummet trots att klockan snart är tre. Det känns så hoppfullt. Jag kan inte säga att jag är jättemissnöjd för jag har inte varit så här sjuk på länge nu, och det är skönt att vara ordentligt sjuk på ett sätt som kräver vila, och inte "småsjuk" och kämpa och jobba ändå.  Om man jämför med den här forskarstudien jag ingår i om PMDS så mår jag mycket sämre de dagarna, för de sätter sig på huvudet och jag får kämpa mycket mer för att hålla ihop mig. Nu kan jag ändå dricka kaffe och titta på YouTube och ha det ganska bra.  ...och fönstershoppa hästar!  Den här är på absoluta toppen på min unghästlista nu! Quarterhästen TQR J...

Tre och ett halvt år var det sedan jag tittade på unghingsten Ares, nyfyllda två år gammal, tillsammans med mamma. Jag mådde uselt på så många plan. Jag var jättetrött över en långvarig infektion i kroppen, hade ordentlig järnbrist, var singel vid 41 och det kändes som mitt bäst-före-datum utgått. Men att vara personligt utdaterad var inte mitt största bekymmer, jag var djupt förtvivlad över att Galishimo plötsligt lämnat mig i kolik. Jag hade mestadels legat i sängen i tre veckor och alldeles i slutet på semestern så peppade mamma mig att åka och titta på en ny häst. Vi tittade på den här lilla ponnyn på två år, som inte var sådär jättemycket hanterad, och vi tyckte att han verkade jättetrevlig. Jag mådde ju väldigt dåligt då och ville bara ha en häst som ger mig lite sinnesfrid och återhämtning. Det var verkligen inte dåliga kriterier, för det var precis vad jag behövde.  Och nu rider min mamma honom! Hon är ju pensionär nu och det känns extra viktigt att hon får en trygg uppleve...

 "Du har fått bättre vardagskondition!" sade Jonatan häromdagen och jag förstår vad han menar. Det tar ju en stund att ställa om sig från det liv jag hade före jag träffade Jonatan och nu.  Till att börja med så är det inte så mycket jobb med att bo i en etta på 34 kvm, som jag gjorde i 12 år. Man behöver inte göra så stora städinsatser för det mesta går att fixa på några minuter, och man "glömmer" inte en garderob eller ett rum för man ser ju allt framför sig. Jag hade ju inga djur där heller på tio år så dammsugaren behövde jag inte plocka fram särskilt ofta, typ var sjätte vecka. Så trots att jag inte hade diskmaskin i ettan så har det inte varit mycket hemma att ta hänsyn till. Att bo i en etta är otroligt bra om man vill förenkla livet. Det var absolut inte den dålig tid. En helt egen plats för återhämtning efter jobbet.  Sedan har jag alltid haft mina hästar på inhyrning och det har inte heller inneburit så mycket jobb. Man har åkt dit och ridit och sedan släp...

  Gissa vem som, under okontrollerat fniss, red en stund på Ares, både barbacka och bettlöst ute idag?! Jo jag. Moi. Ares var väldigt kontrollerad och hade inget emot att få slippa bett idag också. Han är lätt att både starta, styra och stoppa. Jag satte ut det i sociala medier och fick ju trevlig och positiv feedback för att jag kan rida min femåring ute på det här sättet, det känns ju jätteroligt! Särskilt med tanke på att Ares var jätterädd för uteritter förra vintern, efter att ett travekipage passerat oss i intervaller och skrämde slag på Ares. Jag kunde inte rida ut med honom efter den vägen på flera månader.  Men då var då och nu är nu. Och ingen är gladare än jag.  Här är barbacka-paden! En Horsedream barbackasadel Iberica Plus Grafit M-L. Den satt verkligen jättebra på Ares. Jag är så glad att jag köpte den!  Det som jag kan reagera lite på är att många tycker det generellt är "bra" med barbackasadel och bettlöst, och det tycker ju jag med. På Ares. Just nu....

  Det känns verkligen som att mer och mer och mer faller på plats med att köra traktor! Igår kväll slungade jag ridbanan helt själv. Jag behövde inte hjälp med något, jag fick ordning på alla spakar och knappar och varvtal, och resultatet blev jättebra! Jonatan mockade utehagen under tiden, och filmade mig lite. Det är otroligt tacksamt att han stöttar mig så mycket i detta. Det känns inte så länge sedan som jag körde traktor själv för första gången, eller fick träna på att skotta snö ute på ett fält, men det lossnar verkligen mer och mer! Jag tror inte att alla män är så sugna på att peppa sina kvinnor att köra traktor, annars skulle nog betydligt fler kvinnor göra det, det är ju jätteroligt!  Jonatan har aldrig någonsin skrattat eller skämtat om misstag jag gjort, och han har aldrig varit stressad att få jobbet gjort, utan alltid uppmuntrat mig att ta den tid på mig som jag behöver. Själv har jag varit stressad ibland och i början blev jag lite arg emellanåt då jag inte förs...

Jag har verkligen haft en superhelg! I lördags var det alla hjärtans dag och på morgonen hade vi -23 grader. Kylan har nu hållit i sig i flera veckor och det var tacksamt att se på väderappen hur kölden skulle släppa taget om oss under dagen. Jag orkade inte sätta ett kallt metallbett i munnen på Ares och rida, utan vi bestämde oss för att bara promenera dem. Vädret var helt otroligt och det var skönt att erbjuda Ares en kravlös promenad när han varit så duktig att ridas ute.  Sedan hade Jonatan bokat trerätters middag på Kurjovikens Sjökrog och vi fick en jättemysig fönsterplats och jättegod mat! Jag dricker sällan men tog glatt både bubbel och vin. Det som kändes så bra med Kurjoviken, till skillnad från restaurangerna nära stan, är att det är otroligt tätt med bord i restauranger i centrum. Här var borden luftigt utspridda, ljudnivån blev ju naturligtvis lägre,  och det kändes mer privat och mysigt. Sedan toppade vi kvällen med lite lösgodis och låg i sängen och såg på Netf...

Till sommaren ska vi ju börja bygga på nya stallet och det kommer att finnas fler stallplatser lediga för oss. Vi har väl inte bestämt oss om vi ska köpa flera hästar nästa år, eller bara ha dem vi har. Jag funderar ju gärna på flera unghästar och tänker ofta på vad jag skulle vilja ha för framtiden. Jag "fönstershoppar" lite, kollar annonser, och tänker på det en hel del.  Vill man göra livet komplicerat så kan man faktiskt vrida och vända på detta hästköp väldigt många varv. Så därför skrev jag "del 1" här för det kommer nog fler tankar under det närmaste året.  Jag ska ju orka med ett krävande heltidsjobb, och om jag ska ha två hästar så måste ju unghästen vara ganska snäll och frisk, annars tippar det nog över till att bli väldigt jobbigt för mig. Jag skulle kunna tänka mig ett syskon till Ares, för han har verkligen varit en positiv upplevelse, men det vore ju också roligt att prova något nytt. Jag tittar just nu mest på den här typen av annonser:  Den här conn...