Livet är förändring

Idag lämnade jag över nycklarna och fick en transaktionsbekräftelse på att ett par hundra tusen hamnat på mitt konto. Ett par. Hundra. Tusen.  Jag känner mig ändå lite tagen på sängen och jag försöker säga till mig själv att jag förtjänar detta. Det är inte många kvinnor mellan 30-40 år som bor ensamma i en etta och kör skruttiga bilar och betalar av på sina bostadslån och försöker leva någorlunda återhållsamt så länge som jag har gjort. Det finns ju dem som lever loppan och vars bostadsrätt stiger i värde ändå, men jag har ändå försökt att tänka långsiktigt på detta. Det finns flera inlägg där jag skrivit om min ekonomi och hur jag tänkt kring den.  Och nu är bostaden såld till en jättetrevlig mamma som köpt den till sina vuxna barn, och här står jag på en gård och undrar vad jag ska lägga pengar på. Nu är det ju inte flera miljoner, så jag är ju inte knallrik, men det är ju ändå en stor skjuts som jag aldrig upplevt tidigare i livet.  Jag har funderat på om Ares ska få ...

Jag startade ju med kaloriunderskott för några veckor sedan, och blev ju jättedålig första veckan med huvudvärk, ledvärk, muskelvärk, hjärndimma, och allt möjligt elände. Då skrev jag att jag hade ketoinfluensa. Det var inte lätt de första dagarna. Sedan har kroppen stabiliserat sig, huvudvärken försvann, och nu går det väldigt bra att äta med kaloriunderskott.  På helgerna äter jag mer för vi aktiverar oss så mycket då, att det känns helt orimligt med samma kaloriunderskott som på veckodagarna. Exempelvis gick jag över 20.000 steg en helgdag och då behöver man äta ordentligt. Sedan så behövde jag exempelvis motivera mig i söndags då vi jobbat väldigt hårt med ladan på lördagen och hade tre släpvagnar med sopor vi behövde sortera och tömma på söndagen. Då avslutades helgen med en väl förtjänt pizza.  Jag väger mig inte men känner mig mindre svullen i kroppen. Det känns mycket bättre. Kanske skönt att inte väga sig och gå på känsla i stället. Första skrällen kom ju efter den fö...

Mamma var på besök och hon testade promenera den nya ridvägen med mig på fredagen. Hon är ju pensionär nu, och det är otroligt tacksamt att hon orkar följa med på en väg som jag inte vet skicket på, och inte riktigt heller vet hur vi kommer hem igen. Men hon har alltid gått i skogen och tyckte det var härligt med den vackra miljön. Hem kom vi också!  Det enda hon tydligt pensionerat sig från är att filma mig när jag rider. Tydligen så har hon hatat det i smyg och gjort det för min skull, haha! Ända sedan Jonatan började filma och fota, så har hon artigt men bestämt avstått. Jag tror jag skulle kunna tvinga henne om ingen annan råd fanns, men det skulle krävas lite övertalning... Mammas bordercollie Liss var här och de sov över tills på söndag morgon. Liss är till höger på bilden och så himla söt och liten! Hon är fyra år nu men känns verkligen valpig fortfarande, när man ser henne bredvid Skye, som är en ganska stor kille av samma ras, så blir det ännu mer påtagligt. Men båda hunda...

 "Men visst är det roligt att göra allt ni gör?!" frågade en bekant entusiastiskt på nätet, när jag satte ut bilderna på hur vi jobbat med höladan denna helg. Mitt spontana svar är nej. Alla renoveringar och allt jobb vi gör är inte jätteroligt. Jobbar man heltid, har hästar och dessutom är ordförande och ansvarig för 24 bostadsrätter, så studsar man inte av energi och glädje över att städa, sortera och fixa på gården när helgen kommer. En stor del av en vill vila.   Men vet ni vad? Vi fixar med höladan ändå. För att det är skönt att ha det fint och i ordning hemma. För att om vi gör det ordentligt nu så slipper vi göra det senare. Vi brukar prata lite under veckan innan helgen om vad vi tror vi orkar och vad som är realistiskt att börja ta i. Vi försöker skapa realistiska mål, men hur vi än vrider på det, så kommer det att innebära att vi avstår återhämtning och roligheter och kör skräp till sopsorteringen i stället.  Men det är skönt när det går framåt. Och jätteskönt a...

Puh, vad vi kämpat med höladan denna påsk! Det var ett väldigt aktivt beslut som vi fattade redan innan påsken, när vi gjorde den lilla myshörnan i ena änden. Det är en liten mellanvägg vid myshörnan som skärmar av höladan och ger en känsla av att den består av två rum, men bakom mellanväggen var det en väldigt stor del osorterade prylar.  Myshörnan som vi fick ordning på förra veckan. Det var där bakom mellanväggen, till vänster, som det var lite stökigare...  Det är saker från många år tillbaka som Jonatan inte hunnit ta itu med, då livet inte levt helt lätt med honom heller, för några år sedan. Vem tar sig förresten igenom livet som en räkmacka, utan oväntade händelser bortom ens kontroll? (Och förresten - hur odräglig hade en sådan räckmacke-människa egentligen varit? Det är väl just livets svårigheter som gör oss klokare, mänskligare och mer intressanta?)   Jag är dock inte fri från skuld över att det varit en hel del prylar där inne. När det redan är stökigt i ett s...

  Halva ridbanan var upptinad och jag funderade vad för kul övning man kunde göra om man bara har en långsida att jobba med. Jag kom fram till att vi kan ta och skritta över ett kryss några gånger och sedan trava över det. Huvudfokus låg egentligen på Super-Sessan som Jonatan tömkörde och jag och Ares chillade mest och hade det gott i morgonsolen. Sedan fick Ares gå före Sessan och visa henne vägen lite när Jonatan körde henne. Vid ett tillfälle var Sessan lite slamsig och började gå väldigt nära Ares rumpa. Jonatan började småbromsa henne.  "Bromsa henne inte, hon förstår inte en förhållning ännu. Låt henne gå in i rumpan på Ares, han lessnar nog och säger ifrån." sade jag till Jonatan. Vi skulle träna på start, stopp och sväng, bara. Jag hade rätt. Till slut ledsnade Ares och tog till sin berömda vänliga men bestämda fösande spark som han även använde på mig när han var ung och inte ville att jag skulle kratsa hovarna på honom. En sån där fösning som inte ger blåmärken men ...

  Vi letade nya ridvägar och var ute i över två timmar på långfredagen. Jag både red och gick bredvid Ares när vi krånglade oss genom tät skog och riktigt svår terräng, i hopp om att hitta några trevliga vägar som vi anat på kartor och flygfoton. Tyvärr kom vi oss inte riktigt dit vi hade hoppats och fick ge upp och vända på grund av terrängen. Men vi hittade en annan väg som var riktigt trevlig!  Jag har fortsatt med att rida barbacka och i repgrimma och tycker fortfarande att Ares är jättetrevlig att rida på detta sätt. Jag kan tycka det är lite läskigt de första 10 minutrarna när jag rider för Ares kan vara lite extra tittig just i början, men resten av ridturen så åker jag mest bara, och njuter.  Super-Sessan, som är nyfyllda tre år, får ju också en så himla fin start på livet som bara kravlöst får följa med och promenera med husse och en (nästan) vuxen och (nästan) stabil Ares, dessa härliga turer. För Sessan är det verkligen ingen grej att gå på långpromenad och man...

  Igår longerade jag Ares med inspänningstyglar, och det känns alltid väldigt bra. Jag önskar att jag inte varit så rädd för inspänning utifrån allt negativt om dem. Det förekommer ju diskussioner om att förbjuda inspänningstyglar av djurskyddsskäl så jag har förut tänkt att det inte är ett nödvändigt redskap. Men största orsaken till dessa diskussioner är ju att några få personer spänner in hästar för hårt, och att det orsakar lidande. Jag tycker jag har en ganska bra balans på hur inspänningstyglarna ska sitta på Ares för att rama in honom på ett bra sätt.  En väldigt stor skillnad är att Ares upplevs tryggare och trevligare när han longeras med inspänning då och då. Hade jag vetat detta om Ares tidigare, så hade jag longerat honom med inspänning betydligt mer när han var yngre. Han hade ju lite åsikter om tygeltag när han skulle fylla fyra år, och han behövde i första hand förstå att det inte är så lönsamt att argumentera mot tyglarna.  När jag red honom då så tog jag ...

  Ketoinfluensan gav sig efter ganska precis en vecka. Men det var en jobbig vecka! På helgen måste jag äta lite mer hur som helst för att klara av att fysiskt göra allt som vi planerat. Men jag tror kroppen anpassat sig ganska bra till underskottet på veckodagarna.  Det här med att rensa höladan har jag velat göra en bra stund, men som ni vet så har vi haft en hel del andra projekt. Höladan såg någorlunda okej ut tills vi fick den där brådskande flytten med hästarna till gården i höstas. Vi rensade ut hela kostallet på ett ganska brådskande sätt och det som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra något av med hamnade i höladans främre del.  Jag är väldigt dålig på att ta förebilder för här ser vi ju bara en del ev röran. Jag har absolut bidragit till några delar i röran, såsom vägkonerna i högra hörnet som jag kom på vore en bra grej att köpa in när jag ska börja rida mer dressyr med Ares. Men det mesta är saker som vi tänkte ta itu med senare efter att kostallet gjort...

Det finns ett ord som blivit lite vanligare i sociala medier som på engelska kallas "Keto flu" vilket går att översätta till ketoinfluensa. Det började med att jag tycker att jag blivit för rund (igen) och behöver sätta mig på kaloriunderskott (igen!) och behövde en plan. Förut har jag bara ätit mindre och även provat periodisk fasta, vilket fungerat bra, men som jag skrivit förut, kroppen förändras, livet är förändring och nu när jag är 45 så kan jag bli riktigt dålig av att bara skippa några måltider. Skippar jag frukost så känner jag mig kräksjuk och dålig i bilen till jobbet.  Så jag får köra den ack så irriterande, men ändå gångbara "äta ofta väldigt lite"-metoden. Den innebär typ 1 morot och te på morgonen, en banan som mellanmål, en portion over night oats med chiafrön och hallon som lunch, ett äpple på eftermiddagen, en mindre Findus matlåda (500 kcal) till middag och ett ägg och en kopp te som kvällsfika. Då hamnar jag kring 1300 kalorier per dag och borde...

  Igår var jag ute och red med Hackamore (ett bettlöst träns med en liten hävstång med lite styvare nosgrimma så man kan ta i hästarna lite bättre ifall de vill något annat) men sedan såg vi "Road to the horse", vilket är lite av ett inridnings-WM för ohanterade unghästar, och jag blev lite inspirerad. Några riktiga proffs får ca tre timmar på sig, fördelat på två tillfällen, att få en ohanterad unghäst inriden, och sedan ska de tävla i en slags hinderbana. Många av proffsen rider in unghästarna i repgrimma. Så i morse så började jag leta igenom förråden efter repgrimman jag hade på Ares när han var liten. För visst hade han en liten repgrimma när jag skulle lära honom att följa med mig på promenad, när han var två?  Här är en bild från min och Ares första promenad från oktober 2022, då hade jag en repgrimma. Efter bara en korts stund letande fann jag den, och satte på Ares den. Vill ni förresten få ett litet gott skratt så var ju första promenaden med Ares ganska kämpig. Ni ...

Idag skrev jag på överlåtelsekontrakt om bostadsrätten med de nya köparna! Det var ett jättefint par i min ålder, som köpte ettan till sina nästan vuxna barn, och det kändes verkligen jättebra!  Eftersom jag haft den ettan i 13 år så har den stigit i värde genom åren, samtidigt som jag betalat av en hel del på lånet jag tog för den, så jag kommer att gå en hel del ekonomiskt plus . Jag fick också besked om löneförhöjning som även i år var lite över genomsnittet, för tredje året i rad.  "Du har utvecklat din förmåga att tydliggöra uppdrag och skapa strukturerade arbetsplaner. Dina styrkor ligger i din självständighet, allsidighet och förmåga att producera resultat. (...) Uppdragsgivaren lyfter fram din tydlighet, professionalism och förmåga att skapa ett stödjande klimat."  Jag har alltså en jättebra ekonomisk vår framför mig. För absolut första gången i mitt liv.  Så kortfattat så kan jag nu köpa vilken häst jag vill, om jag vill ha en. Vilket jag inte är helt överty...

  Jag är fortfarande inte riktigt frisk, jag hade feber i fredags och i lördags avböjde jag att göra något med hästarna utöver pyssel och mockning. Idag for vi dock ut på en efterlängtad tur i skogen, och under en stund av denna promenad så kravlade jag mig upp på Ares för att rida. Vi hade barbacka-paden och bettlöst igen. Jag uppskattar verkligen att rida på det viset och är glad att jag köpte bra grejer till Ares. Det är lätt att tro att jag inte ridit så mycket barbacka förut, men i själva verket har jag ridit in en häst i alla gångarter barbacka, utomhus, när jag var 24 år (Mini Ragnar). När jag var 15 år så hoppade jag en 70 cm hoppbana barbacka på en sporthäst som var över 180 i mankhöjd (underbara Espoir de la Brasserie). Jag har absolut kunnat detta med att rida utan sadel.  Jag och Mini Ragnar som jag red in barbacka, kanske kring 2005.  Vi fräste på i riktigt snabb galopp efter grusvägarna!  Men mycket hinner hända på 21 år och man blir äldre.  Det bä...

Ja vilka lugna och härliga dagar vi har nu! Solen kom som en bomb och vi har plötsligt plusgrader hela dygnet. Det har varit minst 8 grader plus igår, idag blir det lite blåsigare men fortfarande plusgrader. Vinterridbanan är full med is och vatten, men kommer att gå snabbt för den att komma fram. Ares lägger ned mycket tid på att vara i skogsdelen av hagen nu, för troligen går det krafsa fram lite goda rötter som samlar energi inför våren. Av spåren kan man se att Ares även tålmodigt har grävt några "hål" på ridbanan också, där jorden kommit fram. Vattenkaret behöver rensas oftare för både Ares och Sessan har jordiga mular nu när de dricker vatten. Det är skönt att se att de utforskar omgivningen och födosöker på ett naturligare sätt, nu när naturen tinar fram igen.  Jag har det lite lugnare på jobbet nu och det känns otroligt skönt. Jag har lite mer lugn i kroppen och hinner äta lunch med kollegorna och fika med dem på ett helt annat sätt nu än tidigare. Lunchen brukade jag...

  Idag åt vi också frukost på western-clinicen, och det var verkligen jättekul att se även idag. Vi åkte dock hem ganska snabbt så att jag skulle orka med Ares och inte bli klappslut på en gång. Nu var jag fullpackad med övningar från kursen som jag ville testa med Ares.  Det är lite småtråkigt ändå, att jag gjorde de här övningarna med att flytta rumpa och bog en hel del när Ares var yngre. Mest för ca två år sedan, då Ares alltså var tre och skulle fylla fyra, som på bilden här nedan från mars 2024. Jag flyttade bog och rumpa ganska mycket och tyckte det kändes bra. Tyvärr så fick jag feedback från andra att det inte var vad jag skulle syssla med och jag kände lite skuld att jag börjat med det så tidigt. Feedbacken var väl att jag gjorde för mycket med Ares, och att han bara skulle få tuffa på rakt fram i friskt tempo, och inte göra så mycket krumelurer.  Sedan satt jag på läktaren på den här kursen här i helgen, och såg flera yngre hästar göra det jag gjorde, och få be...

  Jag var fortsatt smärtfri hela förmiddagen och börjar väl känna att de här fruktansvärda dagarna äntligen är till sin ände. Det enda jag är lite orolig över är, att om smärtan berodde på njursten, så kanske det blir problem när stenen ska komma ut ur kroppen "den naturliga vägen". Så jag dricker enorma mängder vatten och hoppas att stenen spolas ut naturligt och smärtfritt. Om det nu finns någon sten. Ingen som vet. Jag satt ju hemma och led, med medicinerna som jag fått vid behov. Jonatan har nu bestämt sig för att nästa gång jag har så här ont så tar han mig till akuten oavsett vad jag själv tycker. För det är för mycket oklarheter när jag bara använder "vid-behovs"-medicinen som jag har hemma.  Men jag har varit på western-clinic och tittat på duktiga ryttare och fantastiskt fina quarterhästar. Jag har lite slut ork i knopp och kropp och orkade inte träna mina egna hästar så då sätter man sig bekvämt på en läktare, med en kaffe i handen, och tittar på andras! J...