Mer fix med gamla ridbanan!

Vi började ju fixa med byns gamla ridbana i maj i år, men blev tvungna att dra ned på tempot och avvakta vad föreningen tyckte vi skulle göra med sakerna i och utanför bomhuset. 

Bomhuset var inte bara väldigt gammalt utan även överfullt med saker på insidan. Man kunde inte gå in dit och det välde ut saker genom presenningen. 

Jag tror det kan bli så av flera orsaker. Den främsta orsaken är väl att de flesta bybor med häst nu bor en bit ifrån gamla ridbanan, och avstånd gör ju att man kanske inte besöker den lika ofta, eller märker när det håller på att bli för rörigt där. Många har också egna ridbanor hemma och då blir det inte så ofta man besöker byns gemensamma bana. Det blir inte heller så lätt att tvärt gå dit och reda upp i det man lämnat där om man bor på andra sidan byn. Den andra orsaken är väl att man fokuserat på den nya ridbanan som ska byggas, och då är det ju mindre motiverat att fixa med den gamla. Men jag och Jonatan har ju både ett nära avstånd och känner oss ganska motiverade, så jag har drivit på lite i föreningen, om att jag vill veta vad jag får slänga, och vad föreningen vill ha sparat.  

Inte mindre än tio gamla däck, och två rostiga tunnor, låg utanför bomhuset och förstärkte känslan av övergivenhet. 

Men i början av denna vecka hölls äntligen ett möte då fler föreningsmedlemmar kom för att titta på bomhuset, och då blev alla överens om att det mesta skulle bort. Vilken lättnad! De tio gamla däcken (som huserade två ordentliga getingbon med arga getingar i) lyckades jag och Jonatan slänga på däckåtervinningen, sedan har vi rensat bort tunnor och kvistar, gjort en andra omgång rensning med röjsåg och tagit ridbanan flera gånger med harven som jag köpte i våras. 

Denna vecka så köpte jag också en bättre begagnad åkgräsklippare och den var också värd varje krona. Vi körde den till den gamla ridbanan och trimmade gräset där. Den kändes riktigt redig och rejäl och och är bara tre år, den har gått färre timmar än vad fyrhjulingen gått, så jag tänker att den inte är överdrivet använd dessa tre år. Den fick i alla fall jobba utanför bomhuset och klippa ned gräset där utanför ordentligt, och även en bit ut på ridbanan där gräset börjat växa lite mer. 

Vi hittade flera övergivna saker nere i jorden vid bomhuset också, såsom jättegamla trasiga vägkoner, jättegamla rostiga stålpinnar som låg en centimeter i jorden och som trädrötter växt över, gamla vinterhandskar långt ner i myllan, ja det kändes lite som att man gjorde en liten arkeologisk utgrävning när man började rota i underlaget vid bomhuset. Men sedan blev det fräscht och fint krattat. 

Vi skurade upp den röda presenningen som hade många år av smuts på sig, vilket verkligen gav ett överraskande bra resultat, vi klippte av den 15 cm så den inte låg så långt ut mot marken och veckade sig, och bytte nya gummistroppar så den lättare skulle gå att öppna och stänga. Sedan så köpte jag vit färg och så målade vi vita knutar på det gamla bomhuset. Vilket omedelbart lyft det blev! Väl värt varje ansträngning, trots att vi fick avvika från bomhuset då och då, då getingarna fortfarande var arga och undrade varför vi gjort dem bostadslösa. 

Sedan köpte jag en liten parkbänk från Jula, som vi satte på den lilla gräsmattan bredvid ridbanan. Sedan fick vi vänta några dagar till, då några medlemmar ville dela på några kvarglömda impregnerade hagstolpar från bomhuset, men i morse kunde vi äntligen, äntligen, städa upp det sista i bomhuset. Kratta det sista, sopa bort lite löv och damm, samt slänga de där ihoptrasslade hagtrådarna på golvet som ingen ville göra anspråk på. 

Så här fint blev det till slut! Hur gulligt blev det inte?! 

En dag senare träffade jag på ägarna som arrenderar ut ridbanan, och de sade att de förstod att något var på gång när de såg mig köra fyrhjulingen med en full vagn med skräp fram och tillbaka från ridbanan, sedan alla ljud från röjsåg och gräsklippare. När de besökte ridbanan senare på kvällen så blev de jätteglada över hur fint vi gjort och uttryckte att de verkligen uppskattade arbetet vi lagt ned. Det kändes riktigt bra! De har inget emot att vi fortsätter använda ridbanan!