Superhalkigt!


Jag var på väg att skriva titeln "Superhalt" men eftersom det mest är hästmänniskor som läser så tänker jag att de tänker att någon häst är jättehalt. Inte att det är halt som i halkigt. Men marken är fruktansvärd just nu. Jag har totalt gett upp träning med hästarna nu. Till och med fältet där vi har longerat dem tidigare har blivit en sluttande isbana. Orörda fält har fått en isig skorpa som hästarna kan trampa igenom på och som inte alls är lämplig att motionera på heller. En tröst är väl att nästan alla sitter i samma sits och det är få personer här i Skellefteåtrakten, utan ridhus, som kan motionera sina hästar bra. 

Jonatan river upp isen i hagen med en isrivare på traktorn, så det ser helt okej ut, här på bilden ovan ser ni hur noggrant uppriven isen är kring maten i hagen, det ser alldeles vitt ut. Men det värsta är att detta tyvärr inte hjälper helt och hållet, för det är fortfarande stenhård is under hästarna, som vi bara lyckats räffla på ytan. 

Idag när vi mockade halkade Ares och föll på sitt ena knä, trots att han har brodd på alla fyra hovar. Vi tror det knäppte i isen och han blev rädd och sprattlade till och tappade greppet, det gick så snabbt så vi hann inte se vad som hände. Det blir förstås spänningar i isen vid temperaturförändringar och då smäller det lite när de går där. Jag har aldrig varit med om en så isig vinter någonsin och inte Jonatan eller hans grannar i byn heller. 

Dock är skogsdelen av hagen superfin och isfri med mjukt och fint underlag, men det är inte i skogen vi har vindskyddet och matbaren. Så det är bara att hoppas att hästarna är försiktiga och inte gör sig för illa när de knallar runt där. Vi kommer att ta in dem vid 21.00-tiden idag och hålla dem inne över nyår så de inte springer och halkar omkull ytterligare vid nyårsfirandet. Hoppas att det inte blir så mycket smällare i år! 

Men jag hoppas och tänker att vi snart är klara med oturen vi haft nu efter att Ares fick fång, att vi behövde flytta lite snabbare än vi tänkt, att vi behövde bygga nytt stall i stället för att motionera dem, och att underlaget sedan blev superdåligt. Jag hoppas att 2026 blir ett bättre och mer aktivt hästår. Jag håller då alla tummar för det! 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Att det kan gå så fel