Björnen sover

Ja precis. Björnen sover i sitt lugna bo. Det är därför hon inte har skrivit något i bloggen. Den kraftfulla björnhonan sover. I sitt lugna bo. För att det är sådant som björnar gör när det är så här mörkt ute.

Björnhonan måste tyvärr även arbeta för sitt levebröd och måste ut ur grytet för att arbeta också. Detta gör björnhonan plikttroget trots att hon vill sova. De senaste fyra helgerna har det mest resulterat till ständiga små feberböljningar som sköljer genom kroppen så fort björnhonan lägger sig i idet och pustar ut efter arbetsveckan. Björnhonan har varit sjuk nästan varje helg hela december.

Så hon behöver sova. I sitt lugna bo.

Och så äter hon en hel del. För det är det som kraftfulla björnhonor gör innan de sover nu när det är de mörkaste dagarna på året.

Tydligen märks det på kroppen att björnhonans intresse mest handlar om mat och vila.
"Men älskling?! Har du råkat bli gravid?! Vilken underbar överraskning!" sa Per glatt och klappade mig kärleksfullt på min något rundade mage. Jag förklarade (något förnärmad) att det inte var några björnungar på gång utan att magen faktiskt innehöll glass och ryggkotlett med bernaisesås...

Sedan återgick jag grymtande till ätande och sovande. Efter julen har den kraftfulla björnhonan säkert vilat färdigt. Då plågar inga förkylningar kroppen. Då behöver hon inte vila mer. Då är hon stor kraftfull och fulländad igen.

Sanna mina ord.

.

Kommentarer

  1. tomixen23 december 2010 kl. 13:29

    Krya på dig! Jag kämpar också med förkylningar så min mage växer oxå, fast jag kan ju iaf inte få frågan om jag är gravid... Hoppas snart på att bli tillräckligt frisk för att börja träna igen.

    God Jul och Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström23 december 2010 kl. 21:11

    God jul på dig med! Hoppas du får det riktigt bra! det är ju den här tiden på året som man brukar få en massa skräp i kroppen. Hoppas du får en bra nystart nästa år, i stället.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer