Sådär lagomt ofullkomlig

I helgen har jag varit sjuk. Huvudvärk och halsont har hindrat mig från att vara särskilt aktiv. Och jag skulle inte ens våga göra chins i dagsläget. Det känns som om formen rasar i en stadig kurva neråt. Jag har tagit en paus från simningen och spinningen och fokuserar på skidåkning och löpning i stället. Jag tar det lite lugnt. Tar många pauser. Kroppen är inte fullkomlig just nu. Den är inte perfekt på något plan alls. Men det finns något avspänt i ofullkomligheten. Jag kan stanna upp i min träning och dra in den kalla vinterluften ibland. Men så fort kroppen är på G så kommer jag att ösa på igen. Det gör jag alltid. Målet är ju Vasaloppet.

Jag drog fram lite oljefärger och orkade inte fundera igenom vad jag ville göra. Jag satt framför TV:n inför en film i halvmörkret när jag började måla. Jag balanserade duken i mitt knä i stället för att ha den prydligt uppställd på ett staffli, och jag hade inte ens lamporna tända. Jag ville bara känna på färgen och gegga med penseln och inte bry mig så mycket om resultatet. Ungefär som jag inte bryr mig om träningsresultaten. Jag vill bara vara med och njuta av intrycken. Som en enkel bugning inför ofullkomligheten.

Det är skönt att inte vara så målmedveten ibland. Avspänt, liksom. Att inte behöva bedöma eller bedömas utifrån prestation. Snart är jag igång igen. Det är bara att bida min tid. Under tiden får jag träna regelbundet för skojs skull. Kladda på dukar. Och prata med Per.



Löfte: Nu är det slutmålat hästar på ett tag. Jag ska kliva ut ur komfortzonen.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer