Livet är förändring

Jag har ju testat Huel i några veckor. Det är ett pulver som täcker en fullvärdig kost och innehåller alla näringsämnen, fibrer och fetter man kan tänkas behöva. Helt veganskt. Nyttigt och bra. Jag är sjukt nöjd. Jag önskar att jag hittat Huel tidigare i mitt liv. Jag tror jag ersatt minst ett mål om dagen med Huel sedan jag fick hem det. Jag har till och med köpt ett starting kit till Björn hemma hos honom, men i själva verket är det mest jag som tar Huel när jag är hemma hos honom. Huel smakar helt okej med kallt kaffe, eller att man fryser små kaffetärningar och mixar det med pulver och vatten. Eller så blandar jag bara ut det med min vanliga smoothie. En väldigt tydlig fördel som jag märkt med Huelen är att mitt blodsocker blir stabilare och jag orkar mer och längre! Jag brukar ofta bli vrålhungrig efter att jag ridit i stallet, men nu är energin jämnare och jag kan tänka igenom både en och två gånger vad jag borde äta efter stallet. Jag är inte sponsrad och får ingen för

Idag var det finare väder med sol, men det blåste fortfarande en hel del. Jag beslutade att löshoppa Galishimo i stället för att rida och riskera bli nervös i blåsten. Jag tror jag fattade rätt beslut där. Särskilt när han vägrar och nitar och går låg i sina berömda duckningar. Den här bilden förklarar ganska precis varför jag inte tror att "one-rein-stop"-fungerar på alla hästar. Om du satt på hans rygg just där och då, som på bilden ovan, i vilken riktning hade du velat dra hårt i tygeln? Höger? Vänster? Jaha, så du säger att en one-rein-stop ska göras innan hästen hamnar i denna position? Sedan när fick du snabbare reflexer än en häst?   Efter att Galishimo brallat länge och väl i blåsten, låt oss gissa på en 40 minuter, med väldigt många bloopers då han länge vägrade springa i vänster varv och ständigt nitade för att pipa iväg i höger varv, så hoppade han faktiskt ovanligt trevligt. Jag blev inte sugen att sitta på hans rygg trots de trevliga hoppen. Förspelet i

Den här blomhistorien verkar ju ha slutat lyckligt. Så här tragiska såg de ut i våras innan jag satte om dem och satte upp rankan i en rundställning. Jag borde inte erkänna mitt katastrofalt dåliga engagemang med blommor nu vid 38 års ålder, men nu har jag ju faktiskt lyft ett finger och behöver dela med mig av min enorma stolthet. Dom såg lite tunna och olyckliga ut och jag funderade länge och väl om det var värt att sätta om dem eller om de alltid skulle se ut som de överlevt ett koncentrationsläger. Men nu har de legat i ny jord ett tag, de gula löven har lossnat och nya har tillkommit, och nu ser de betydligt gladare ut. Och kolla orkidén, så här snygg var den inte ens när jag köpte den... 10 blommor har den fått!

Björn gosade med Galishimo innan vi åkte till  ridhuset, och jag fixade flätorna på honom innan avfart. Vilket jobb det börjar bli att reda ut och fläta om dessa flätor! Det är inte gjort på en kvart, om man säger så.. Jag måste hitta ett hållbart sätt att pyssla med dem nu, ta en fläta per dag eller något. Tar man allt på en gång så tar det sin lilla tid. Jag har slutat packa upp dem i sina små paket för det gör inget om de nöts lite nu. Längre än såhär behöver dom inte bli! Det blåste 9 sekundmeter och både regnade och åskade så Galishimo var väldigt spänd i ridhuset, som knäppte och skallrade i plåten. Det kändes inte sådär jättekul att backa ut Galishimo ur transporten när det blåste och rasslade bakom rumpan på honom, men han skötte sig exemplariskt. Det blev lite halvdåliga skrittövnngar, eftersom även jag var spänd idag, och vi gjorde även lite trav. Sedan åkte vi allihop nöjda hem. Vi var ju ute på långtur igår, så vi får kalla dagens upplevelse för miljöträning.

Jag är lite fascinerad över hur otroligt svårt det är med samling av hästen. Man tror att man vet vad det innebär och plötsligt insåg man att man hade totalt fel. Man tror man sitter på en häst som samlar sig och så inser man att det bara är en ståtligt krökt nacke. Eller en spänd häst som man bara håller ihop i munnen. Jag har otaliga böcker i ämnet och följer massor av bloggar och har ju gått på en hel del kurser genom åren, och ändå så känner jag ibland att jag famlar i mörkret. Teoretiskt verkar det så enkelt men i praktiken så känns det jättesvårt. Den här bilden säger ju mycket om Galishimos tendens att bara kröka på nacken. Området bakom öronen är inte hans högsta punkt, som rekommenderas i skolböckerna. Jag tror att denna form lätt förekommer hos araber också, då de så lätt undandrar sig tryck och ofta är känsliga i munnen, för jag tycker mig se en och annan dressyr-arab på sociala medier som rids och tävlas i denna form. Ibland ser man hästar vinna dressyrtävlingar i e

Idag hämtade jag mina glasögon från butiken, jag försökte åtminstone gå runt med dem en liten stund men det kändes lite ovant och jag hade lite svårt med avståndsbedömningen. Mindre gupp på gångvägen märkte jag inte av alls förrän jag gick genom dem. Min hjärna är väl invand med min halvkassa syn och det hela kändes lite förvirrande. Jag känner mig INTE som en säker bilförare så länge hjärnan inte har anpassat sig mot synintrycken. Sedan försökte jag vänja mig vid att jag såg lite tråkigare ut än vanligt. Fördelen med det hela är att transportstyrelsen nu fått min ansökan om tillstånd om att få övningsköra för BE-körkort, att behandla. Jag undrar hur lång tid det tar. Jag tar gärna tid på mig att vänja in mig vid glasögonen så jag inte kör ett tungt släp genom ett fartgupp utan att ens notera att det var på vägen. Känns mindre säkert. Jag tror trafikskolan pratade om att det inte fanns några lediga körtider förrän augusti, men jag har ju inte bråttom. Jag får ta ett steg i tag

I helgen har jag ridit för tränaren AB igen. Jag har ju ridit för henne ett par år, och det är väldigt roligt att visa framstegen Galshimo gör över tid. AB är grundlig. Mycket grundlig. Och hon är otroligt försiktig med att göra övningar som verkligen är till gagn för Galishimos kropp och mentalitet. Tränaren (som har jobbat professionellt med hästar hela livet) brukar påminna mig om att han är hypersensitiv och att det är otroligt viktigt att inte forcera eller förvirra en sådan häst. Det har varit riktigt skönt att få en sådan bekräftelse av en äldre erfaren tränare, de yngre tränarna ringar inte in Galishimo på samma sätt. Nu har jag bra kontroll på Galishimos bogar och kan få honom att spåra i båda varven, för det mesta. Jag kan få honom rak utan större snedheter och ibland har tränaren inledningsvis svårt att se vilken sida som är "stark" och "svag" på honom när jag rider. Detta har bara hänt den senaste månaden och jag har fått stort beröm för mitt arbet