Livet är förändring

Jag har haft trevliga men lite intensiva dagar på semestern. Det är ju inte bara min släkt som ska firas, samt hundvaktsuppdraget, utan även Björns släkt som vill ses. Och eftersom jag har skilda föräldrar och Björn har skilda föräldrar så blir det som tidigare kunnat vara två släktträffa under tidigare generationer, nu blivit en splittring med fyra släktträffar. Alla ska ske under sommarledigheten, så man kan säga att jag bara hunnit hem, motionera Galishimo hjälpligt, samt konstaterat att jag inte har någon ledig tvätt-tid i tvättstugan, rensat ut mat som blivit gammal i kylen, köpt ny mat som jag vet att jag inte hinner äta upp, samt snabbjobbat med ett älghorn, innan jag åkt på nästa äventyr. Och alla som läst min blogg ett tag, vet att jag både är högkänslig och introvert. Det betyder att man gillar släktträffar men att man utöver detta behöver en jädrans massa återhämtning efteråt. Om jag och Björn hade skaffat barn och skilt oss och skaffat nya familjer så hade den stackars un

I går skulle jag på ridkurs och hämtade Galishimo från hagen i arla morgon för att göra honom redo för kursen klockan 08.00. Han var längst borta i den stora gröna hagen och var nästan glad att se mig. Nästan. Efter att vi vandrat hem i ca 10 minuter över den stora gröna ängen, så ser jag något blänka på en stig. "Vilken fin hästsko som någon tappat..." tänkte jag och plockade upp den. Den var vriden, alla sömmar satt kvar. "Så liten sko, det måste ju vara en dubbelnolla, precis som Galishimos skostorlek." tänkte jag, när jag lyft upp den och begrundat den. Sedan tittade jag mig omkring och funderade över vilken annan häst i hela denna stora hage av storhästar som möjligtvis kunde ha lika små skor som Galishimo. Jag och Galishimo spanade ut tillsammans, över den vida gröna ängen efter någon annan möjlig kandidat som tappat en liten sko i storlek dubbelnolla. Man kan säga att jag lät mig själv leva i förnekelse en stund tills jag var emotionellt mogen att ta

Den lokala hästsportsbutiken har tyvärr gått i konkurs och det har varit upp till 50% rabatt på det mesta i butiken. Jag åkte in dit bara för "att titta lite" och jag kom givetvis ut lite fattigare. Fast rikare. Fattigare på pengar. Rikare på prylar. Det går jämnt ut, tycker jag.  Det blev en jacka som jag absolut inte behöver eftersom jag har gott om jackor. Men den matchar hästtransporten, schabraket, grimman och bilen. Därför måste den inköpas. Och den glänste så fint, så den nästan såg ut att vara i guld, och bilden gör den inte rättvisa. Om jag ser fullständigt galen ut som köper in för mycket prylar i beige så tänker jag ha den som jobbjacka i stället. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara öppen med mitt nya tvångsbeteende eller om jag ska dölja det för allmänheten. Förmodligen blir jag öppen om det. Ca 1600 i nypris och jag fick den för 800 kr. En ridhjälm till som är extra stor så jag kan ha fluffiga mössor innanför hjälmen i vinter. Jättekonstig käns

Jag är äntligen klar med älghornet och detta projekt har fungerat utan missöden. Det har bara flutit på från början till slut. Att montera isär älghuvudet, hitta lämplig färg, och sätta ihop det igen gick helt perfekt trots att älghuvudet var både gammalt, lite skevt och dammigt. Borrhålen var lite för stora för skruvarna men väldigt enkla att sätta ihop med lite extra kilar. Jag vet faktiskt inte hur gammalt älghuvudet är men ska be pappa ta reda på det, eventuellt är det min farfar som skjutit älgen. Det kan vara över 40 år gammalt... Enda nackdelen är att det var lite svårt att veta torktiden mellan lager när jag sprayade då det inte stod på burken, men då tog jag det säkra före det osäkra och lät färgen härdas lite extra länge mellan varven. Det var detta som gjort att det tagit lite tid. Men slutresultatet blev fint!

Idag har vi kämpat mot helt vansinniga solkatter. Det var växlande molnighet ute, så solkatterna kom och gick precis som de ville. Mycket uppkäftigt av dem. Så snart vi laddat för att konfrontera dem så försvann de, när vi försökte göra annat så dök de plötsligt upp. Men efter lite skrik och panik och modiga solkatts-attacker från vår sida så gick det slutligen riktigt bra. Det tog ca 15-20 minuter. Detta var mycket stora framsteg motför ridpasset för några veckor sedan då det tog en timme för oss och 590 kronor att komma över en solreflex... Sedan galopperade vi runt lite och Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) blev rädd för något som bara han själv upplevde, men ingen annan levande varelse kunde upptäcka. Vi var inte nära väggen. Vi såg inga solreflexer, det fanns inga koner i närheten, inga ljud fanns i närheten. Bara Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) och hans egna tankar och slutsatser. Nåja, efter ett kort resonemang med honom så kunde vi galoppera vidare. Galishimo: "Oh no!" Jag

Jag åkte till ridhuset idag tillsammans med Björn för att kämpa på med väggar och hörn i ridhuset. Galishimo tar det hela ganska bra, men vi pressade ju honom ytterligare med livsfarliga koner ("KON! KON! KON!") som han var tvungen att klämma in sig mellan, idag. Han skötte det strålande. Blott en gång så fick han lite panik och tvärvägrade passera den farliga extremt utmanande hörnpassagen (skrivet med viss ironi), men i det stora hela så var han ganska med på utmaningen. Jag var inte helt avspänd jag heller men det blev bättre för varje varv. Sedan var det några som skulle ha lektion på ridhuset och jag kom av mig lite. Det blev lite för mycket liv och rörelse trots att alla var lugna och trevliga. Efter att jag suttit av på Galishimo kom instruktören fram och presenterade sig, då vi aldrig setts. Jag presenterade mig i min tur, och berättade att jag var lite ridrädd och att jag själv funderat på att gå på regelbundna ridlektioner med Galishimo, men att jag var lite

När jag var hos pappa så gick vi in i ett av hans förråd. Pappa undrade om det var något jag ville ta med mig därifrån, och ta med mig hem. "Där! Är de där älghornen hela?!" frågade jag förtjust över några välbekanta, vita, taggar som skymtade nästan högst upp på en hylla vid taket. Pappa tog en liten stegpall och plockade ned det lilla älghornshuvudet. "Den här kan du absolut få ta, här gör den ingen nytta." sa han och jag lade den genast i bilen, för att inte glömma den. Jag blev så taggad att jag genast åkte på Biltema innan jag åkte hem till min lägenhet. Köpte Primer (underlagsspray) och sedan en slags stenliknande färg att ha på plattan, och sedan kom ju den stora frågan vilken färg själva älghornen skulle få. För att få ett vettigt val på älghornen tänkte jag vilken färg som skulle passa bäst i min lägenhet. Inte vad som skulle passa hornen bäst. Så det föll på kopparfärg. Koppar, alltså! Från början kände jag mig väldigt osäker och undrad