Livet är förändring

  I dag var det mer än 20 grader kallt men jag var friskare och vi tog unghästarna på promenad. Ares har fortfarande en liten bula på ryggen men den har förvandlats till en hård skorpa som Ares älskar att bli kliad på. Vi tog bort en liten bit av sårskorpan och det var fint under! Jag vågar bara inte ta bort hela skorpan då jag är rädd att allt inte läkt i mitten och vill inte att han ska blöda nu när det är så kallt ute. Då får vi kanske en sårskorpa till, som kanske inte läker lika snabbt. Både Ares och Jonatan vill nog att vi ska ta ett riktigt riv och krafsa bort den där skorpan vid det här laget, men jag vill gärna vänta.  Jag älskar verkligen hur lugn och fin Ares är på promenaderna. Han är otroligt fin och snäll att gå ut med nu, han har varit betydligt mer busig och energisk tidigare vintrar, men nu har den riktiga farbrorn kommit fram. Jag älskar hur han långsamt går och nöjesfrustar med sänkt huvud. Jag längtar efter att få på sadeln igen!  Super-Sessan är ju jä...

Sjukan börjar lätta men jag fick ont i huvudet igår kväll. Treo och kaffe hjälpte mig men nu har jag ju självklart fått en koffeinchock och kan inte sova, och klockan har precis passerat 01:00. Typiskt! Men snöunderlaget är äntligen fint nu och jag längtar till helgen, då är jag nog frisk nog att börja motionera Ares igen. Han klarar sig dock bra i kylan och verkar tycka det är helt okej att vara ute dygnet runt. Jonatan har kört upp vintervägen med traktor och snöslunga igen, och den är sagolikt vacker. Flera bybor använder den nu som promenadrunda, och även andra hästekipage rider rundan och tar bilder och visar hur fin vägen är på sociala medier. Jag är så stolt att vi har varit medskapare av den fina rundan och jag längtar verkligen ut med Ares på den. Så nu har jag stort hopp inför att det ska bli en hyfsat kall men ändå aktiv helg!  Är det något jag är stolt över så är det hur fint de har det i hagarna fortfarande. Vi har mockat bra i hagen och det ser så fint ut hos dem. Jag...

Nu är jag sjuk i en ganska vanlig förkylning, som kombinerats med lågt blodtryck, vilket gör att jag är ganska glad och snärtig så länge jag får halvligga, men blir desto sämre när jag försöker stå upp, exempelvis till köket eller toaletten. Då blir jag genast mindre kaxig och linkar genast tillbaka till soffan och värmefilten igen med en god portion självömkan. Nåja. Det hör till livet att dra på sig några virus på vintern. Få personer kommer undan!  Men de goda nyheterna är att det fina snölagret som kom den 1:a januari nu, den 4:e januari, har satt sig fint på isen och skapat ett jättefint och betydligt stabilare underlag! Äntligen! Som vi längtat! Jag önskar jag hade kunnat gå ut och promenera eller rida med Ares i på utritt i skogen, det kanske vi kan göra nästa helg i stället.  Man kan tydligt se hur hästarna börjat röra sig mycket mer i hagen nu när det är bättre grepp. Den här nedre delen av hagen har varit som en isbana och vi har märkt att hästarna knappt gått där al...

  Åh, vad glad jag blev när jag tittade ut genom fönstret i morse och såg snön singla ned! Äntligen! Förhoppningsvis gifter sig snön med isen snart så vi får ett stabilt underlag och kan börja träna hästarna lite mer igen! Som jag längtar! Bara is i sig är ju inte jättefarligt men vår runda för uteritter lutar ju rejält både uppåt eller nedåt och det känns betydligt mer riskfyllt att ta sig nedför en brant backe när det är isigt, än om vägen hade varit plan. Trots att hästarna har brodd. Men vi gick efter ridvägen i morse med hundarna, och det är fortfarande isigt på sina ställen, men på vissa ställen har snön fungerat dämpande och ökat friktionen, vilket känns lovande. Det är bara att vänta några dagar och se hur det lägger sig!  Nyåret blev lite jobbigt då några grannar, några hus bort, smällde med nyårssmällare och de började redan 21:30. Hundarna blev rädda, skakade och gömde sig på olika ställen i huset, hästarna blev oroliga och vandrade oroligt runt i sina boxar med blo...

Jag var på väg att skriva titeln "Superhalt" men eftersom det mest är hästmänniskor som läser så tänker jag att de tänker att någon häst är jättehalt. Inte att det är halt som i halkigt. Men marken är fruktansvärd just nu. Jag har totalt gett upp träning med hästarna nu. Till och med fältet där vi har longerat dem tidigare har blivit en sluttande isbana. Orörda fält har fått en isig skorpa som hästarna kan trampa igenom på och som inte alls är lämplig att motionera på heller. En tröst är väl att nästan alla sitter i samma sits och det är få personer här i Skellefteåtrakten, utan ridhus, som kan motionera sina hästar bra.  Jonatan river upp isen i hagen med en isrivare på traktorn, så det ser helt okej ut, här på bilden ovan ser ni hur noggrant uppriven isen är kring maten i hagen, det ser alldeles vitt ut. Men det värsta är att detta tyvärr inte hjälper helt och hållet, för det är fortfarande stenhård is under hästarna, som vi bara lyckats räffla på ytan.  Idag när vi mockade...

Keeva och Skye fick posera med tomtemössor vilket de inte alls var nöjda med att göra. Trots att många godisar utdelades så kände dom sig kränkta och kuvade! Stackare!  Äntligen händer det! Min och Jonatans första jul tillsammans 2023 hade vi corona och var båda två riktigt dåliga. Vi hade feber och hosta och mådde riktigt dåligt båda två. Jag minns hur jobbigt det var med slemhosta, andningssvårigheter och att inte kunna sova på nätterna. Det var också ganska jobbigt att se ut som ett totalt vrak inför en snygg man som man ändå hoppades på få ha en längre relation med... Julen 2024 blev Sessan sparkad av en annan häst just innan julafton och vi fick åka akut till Örnsköldsvik för att kolla upp såret. Väl i Örnsköldsvik insåg jag att jag inte hade kläder, hårborste eller tandborste med mig och såg även där ut som ett totalt vrak i underställ på hotellfrukosten med "kuddfrisyr" inför en snygg man som jag fortfarande hoppades få fortsätta ha en längre relation med! Vi skippade ...

  Snart har vi haft hemma hästarna i tre månader, och jag red ute med Ares barbacka och med det bettlösa tränset som jag red in honom i, när han var tre. Att jag rider ut barbacka och bettlöst är ju ett litet under i sig. Jag tror inte jag hade trott någon om de sagt: ”Flytta till Sköbotten och ge det tio veckor så rider du runt barbacka och utan bett och är nöjd med det!”  Jag är övertygad om att den lugna stallmiljön, då vi bara har två hästar och lyssnar på P1 på radio när vi gör dem i ordning, gör väldigt gott för dem. Sedan är utomhusmiljön också väldigt mycket lugnare med betydligt mindre störningsmoment, det ger mig en helt annan trygghet, och kanske Ares med! Han har blivit otroligt mycket mer trygg i sig själv när vi rider ut! Vi stöter inte på cyklister, skidåkare, tåg eller andra ekipage. Det är på sin höjd någon enstaka motionär som gärna vill stanna och ge Ares en liten klapp.  Om någon från framtiden dessutom lade till att jag även skulle känna mig trygg om ...