Livet är förändring

  Oktober har verkligen prövat oss vädermässigt! Det har regnat väldigt mycket, ibland utan uppehåll i flera dagar. Men som ni ser på Super-Sessans hov här så är det inte särskilt lerigt i deras hage! Det finns ett "lerhål" på ca 5 X 5 meter där leran ligger djup, minst upp till mina anklar, ett område inte så långt från ingången, men hästarna går helt enkelt inte där, utan går runt i stället.  Skogen är mossig, sandig och totalt fri från lera, vindskyddet är torrt och mysigt, och deras matplats har bara haft ett pyttelitet övre lager av lera på någon centimeter bara, Jonatan har sett nöjd ut över den fina lerfria hagen men planerar ändå att grusa upp matplatsen lite extra i framtiden, men det lär inte behövas mycket. Matplatsen är placerad på en liten upphöjning så det har fungerat superbra. Nere på den lilla ängen så är det lite upptrampat med hovmärken då marken är mjuk och blöt av allt regnande, men inte speciellt lerigt där heller.  Lite om Super-Sessans hov förreste...

Igår så var det första gången hästarna fick komma in i det nyrenoverade stallet! Jag är så otroligt nöjd över att vi fick till det så bra ändå, med tanke på att vi använde oss av begagnade medel och hade lite press på oss att ge hästarna en bra, torr, plats att göra dem i ordning på. Oktobervädret har inte varit snällt med mycket regn, och det var länge sedan man såg solen nu. Hästarna har klarat sig ganska bra undan lera i hagen, och deras sovplats är väldigt torr och fräsch. När vi mockar i hagen så ser vi att dom spenderat lite mer tid i vindskyddet nu än tidigare.  Jag kan ju säga att det även känns att jag är 44 år, snart 45, och att det tar lite på kroppen att renovera och måla. Arm, rygg och axlar tar lite stryk och trots att det gått två dagar sedan jag målade så är jag ganska mör i kroppen. Ena foten mår inte super efter att jag har gått i samma hårda skor mot betongen när jag renoverat också. Spända muskler i axlar och rygg gav en stark huvudvärk "bakom ögonen" när ...

Ungefär samtidigt som jag kämpade med skåpen och att måla dörren så jobbade Jonatan med att få upp boxväggarna som vi köpte. Vi fann dem via bekanta och de var ganska gamla, hade blivit ommålade flera gånger och väldigt hästtuggade här och var, men fullt funktionsdugliga! Vi köpte dem för väldigt reduverat pris jämfört med nya boxdörrar, och kände oss nöjda!  Här hade Jonatan fått upp mellanväggen och sedan fick jag i uppdrag att (tillsammans med Jonatan) försöka lyfta mellanväggs-gallret och passa in det gallret ovanpå mellanväggen, med hjälp av muskelkraft och hammarslag. Jag trodde uppriktigt inte att det skulle gå vägen, jag kände mig för svag och oteknisk för att få till rätta knixen, men vi lyckades till slut med det också! Det var ju ett oskyddat fönster vid väggen som inte bara var oskyddad från hästarna, utan även hade borta en ruta som var trasig. Jonatan har beställt ett nytt fönster som kommer att vara lite högre, och har täckt för det nuvarande fönstret tills det nya k...

Mjölkskåpet (eller kantorskåpet) i det gamla kostallet, förtjänar ett eget inlägg. För skillnaden blev riktigt stor! Visst hade jag kunnat renovera det lite varsammare och noggrannare, men tanken var ju ändå bara att få det provisoriska stallet att bli mysigare, så jag tyckte det räckte gott med färg till att börja med. Här tog jag en bild på det innan renoveringen. Där hade vi inte målat väggarna och taken heller. Men det var ett väldigt gammalt skåp. Vi övervägde att ta en motorsåg och stycka ut det men bestämde oss för att låta det stå kvar ändå.  Skåpet var lite trasigt här och var och riktigt fullt av spindelnät och damm när jag började städa ur det. Det var ingen som tagit hand om det på väldigt, väldigt, många år. Först så försökte jag måla det i "Deep Toulouse" som skulle vara en varm och mild grön färg men det blev "Pippi-Långstrumps-grön" och jag fick panik och kände mig som ett barn som precis målat Villa Villekulla i grälla barnsliga färger. Ingen bild k...

  Att sko hästarna i kostallet gick väldigt bra i tisdags. Jonatan skippade ridlektionen han brukar ha på måndagkvällar och vi tog in hästarna och bara pysslade med dem i måndags. Jag flätade Sessans flätor och Jonatan redde ut Ares svans, som inte blivit borstad på länge. Det tog nog ca 40 minuter för oss båda. Ares har svans för tio hästar.  Det är ju inte själva borstningen och flätningen som är grejen, utan att man ska stå med dem och inte göra något särskilt så de tränas på att stå stilla och finna lugnet. Det fungerade dessutom över förväntan, märkte vi dagen efter. När hovslagaren kom så ställde sig Sessan snällt i sitt "fläthörn" för det hon tog med sig av måndagen var att man ska stå stilla i ett hörn och vara snäll. Inte vispa runt. Det var ganska fascinerande att se, hur snällt hon stod där. För det gjorde hon ju inte dagen innan.  Jag längtar efter att komma igång med ridningen av Ares mer också. Men nu behövde vi göra en skjuts med kostallet och ju snabbare d...

Ares var inte jätteförtjust i det nyrenoverade kostallet. Jag gick in och ut ur kostallet ett par gånger i söndags, men han fick inte riktigt grepp om vad det handlade om. Han var snäll men lite spänd, han undrade vad som skulle hända, och ville absolut inte ha en motiverande godis eller äta hö där inne. Jag är fortfarande inte en stjärna på att hantera spända hästar för jag är rädd att de ska explodera och springa över mig.  Det hände ett mycket litet antal gånger, kanske tre gånger, under Galishimos elva år med mig, som han blev jätterädd och sprang över mig eller omkull mig, och jag gjorde mig aldrig illa. Men man vet i bakhuvudet att det KAN hända, att man kan få en häst över sig, och jag får då känslan av att jag är i fara, och har svårt att koppla bort det.   Så då fick husse ta över. Bästa, bästa, husse! Jonatan har aldrig upplevt att få en häst över sig och har bara goda erfarenheter av både Ares och Super-Sessan. Han litar på dem och litar på att han själv kan ha...

Förra veckan så satte vi igång med något vi egentligen lite smått påbörjade i april 2024: renoveringen av kostallet. Det började när Jonatan insåg att även han ville ha en häst, och vi övervägde att ha dem hemma på gården redan då. Vi började köra lite skräp från kostallet men jag blev tvungen att dra i nödbromsen. Min mentala nödbroms. Jag var överväldigad av saker som behövde fixas för att få hem hästarna och sade att jag inte skulle klara av att växla upp för att fixa även detta. Så vi tog ett steg tillbaka, och har haft båda våra hästar i ett annat stall i ett år under tiden vi tagit en åtgärd i taget.  Här var vi i april 2024 när jag ryggade tillbaka. Observera den gamla kylen, (full med prylar) till vänster, och att det fanns ett långt verkstadsbord till höger som även dolde ett hål i väggen, en mockningslucka, bakom sig.  Jonatan rensade lite under förra helgen och på söndagen förra veckan sade han: ”Allt som är kvar i kostallet kan vi nu köra på återvinningen, jag har ...