Uteritt!

 

Det var inte utan vånda jag gjorde i ordning Ares på en uteritt, tillsammans med Jonatan och Sessan. idag.

Ares är ju fortfarande bara fem år. Det är november nu. Han har bara motionerast en gång här i Sjöbotten sedan han flyttade hit, sedan har vi lagt det mesta krutet på att bygga stallet åt hästarna. 

Så jag hade väl en tanke om att han skulle kunna vara väldigt pigg i kylan, jag hade en tanke om att han kanske skulle vara lite mer sprattlig och reagera en hel del på omgivningarna. Och då kände jag mig osäker, för att Ares är en väldigt, väldigt, stark grabb, så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka med ett allt för stort spektakel. Jag började därför med att leda honom och inte sitta upp på en gång. 

Kom det något spektakel i novemberkylan då? Nej det gjorde det inte. Inget alls. Han var väldigt energisk i sina steg, alert, och andades stötvis och upphetsat här och var, men i övrigt hade jag ingenting i handen. Så efter att vi vandrat en stund tillsammans, och hans andning blivit lite lugnare, och huvudet kommit ner lite, så satte jag mig ändå upp. Jag kände mig så trygg med honom. Härliga härliga Ares. Och skogen i Sjöbotten är perfekt för oss att motionera på nu! Ingen lera och fin sand, det är några stenpartier här och var men det märks att han inte är hovöm längre, han bara dundrar på, över stock och sten, med "upptäckarmössan" på sig (som jag brukar kalla det när öronen är spetsade framåt och blicken fullt fokuserad på vad för intressant som kan finnas bakom nästa krök). 

Det känns verkligen jättebra att få ha en så mentalt trevlig häst. Jag förstår ju att det också handlar om alla promenader vi gått med honom själva, utan hästsällskap, när han var 3 år, och att vi investerat vår tid med Ares klokt, men jag är tacksam för att han är en kille som ger tillbaka det man investerar i honom, också.  

Sessan får ju också en fin start och är väldigt van att promenera med Jonatan på våra promenader. Så hon får ju också en fin miljöträning och skogsvana innan hon blir riden. 

Jonatan har precis köpt transportgrimskaft, som är lite kortare, till boxarna så vi kan ha boxdörrarna öppna och låta dem stå uppbundna så här fint bredvid varandra. Det blev jättebra! Det är fortfarande så skönt att se att de blivit mer välryktade också. Vi har också köpt några skohyllor som vi satt på boxfronterna (så nu ryms inte rävarna framme vid fronten, tyvärr!). Det blir mest praktiskt att ha deras ryktsaker i lådan precis vid fronten så man kan hämta dem direkt när man ryktar och pysslar med dem. Det blev jättebra!