Ensamträning och handhäst

Det känns ändå som hästträningen går ganska snabbt ändå, om än jag upplevt att det går långsamt. Jag tänkte att vi skulle träna lite mer på att skilja hästarna ifrån varandra efter att kostallet var renoverat. Om man skiljer dem åt när en är i hagen, så kan ju den som är ensam i hagen ha stora ytor att springa runt i och jaga upp sig själv på. Det kändes bättre att ha en häst i en betydligt mer begränsad box när vi skiljer dem. 

Och det tog ju ett par veckor att få kostallet klart. Sedan så måste de ju börja känna sig trygga i stallet så man kan börja lämna någon av dem ensamma där, och det tar ju också ett par gånger, typ två veckor. 

Men sedan är man där, man tycker att de är trygga i sina boxar. De är lugna i ögonen och att de börjar göra sig hemma. De går glatt in, letar mat, slickar på sina slickstenar, och verkar nöjda. 

Så då är det ju dags att förstöra myset och skilja på dem, korta stunder då och då, så de inte blir för beroende av varandra. Jag har gjort det som en mer medveten träning fyra gånger nu. Första gången så tog jag ut Ares i skogen på en ridtur själv men hörde att Sessan stökade en hel del i boxen när jag gick iväg. Sedan hörde man ju inte så mycket gnägg eller skrik, för skogen och det ökade avståndet dämpar ju ljuden från stallet. Men Sessan såg inte jättestressad ut när vi kom hem. 

Sedan gick det några dagar och jag tog ut Ares på ett fält, klart inom hörhåll från stallet, och då blev det lite stressigare. Sessan, som var kvar i stallet, skrek efter Ares som gnäggade tillbaka, stressade upp sig, och det blev ett ganska stökigt pass. Men då känns det ändå som att man lyckats komma åt den del som man behöver träna på, så efter det har jag och Jonatan varit ute på samma fält, inom hörhåll från stallet, två gånger till. Idag på söndagen var det vårt fjärde pass och vi behövde bara vara ute med Ares i typ en kvart. Sessan skrapade lite missnöjt med hoven mot marken när vi gick, och jag tror jag eventuellt hörde ett gnägg, men Ares verkade inte särskilt stressad alls, och svarade aldrig. Sessan stod och slickade på sin slicksten när vi kom tillbaka, det fanns inga tydliga tecken på att hon vandrat runt överdrivet mycket. Hon verkar börjar känna igen mönstret nu, och vet att vi kommer tillbaka. 

Så nu är det bara att fortsätta träna på att skilja dem åt, och se till att det hör till deras vardag att vara ifrån varandra en liten stund här och var, några gånger i veckan. Det känns ändå som att det går ganska snabbt och enkelt ändå. Det kommer att bli jättebra! 

Ares tror jag får träna på att vara ensam i stallet till våren. Jag tror Ares kan ha lite svårare för det än Sessan, och än så länge så är det vanligare att jag tar ut Ares själv än att Jonatan tar ut Sessan, då Ares är äldre och behöver mer motion. Vi får se hur vi lägger upp det när tiden är mogen! 

Idag, efter ensamhetsträningen, for vi ut tillsammans med dem, och vi har faktiskt varit ute på sammantaget 12 kilometers uteritt i helgen. Jag har inte suttit på Ares hela tiden utan försöker få en mjuk start för honom att stärka kroppen och lederna. Och eftersom vi var ute på samma tur igår, så red jag mindre idag. Men jag testade att sitta upp och ha Sessan som handhäst en liten stund. Det är mycket svårare att ha Sessan som handhäst, än man tror. Ares går mycket snabbare än Sessan som gärna strosar efter eller går bakom rumpan på honom. Men jag kunde korrigera henne lite bättre efter en stund, så jag tror hon kommer att lära sig det. Trots att det var en kort tur, så märkte jag skillnad ganska snabbt och är sugen på att träna mer på detta! Jag blev väldigt imponerad av Ares som både kunde korta skritten och höll sig fullt justerbar på enhandsridning. Det kändes riktigt bra! Det blir bara roligare och roligare!